1:a advent
Tänk vad tiden går och nu är vi redan där. En sådan här dag tänker jag ofta på en dikt jag hörde för första gången för länge sedan. Ni skall få första versen av mig idag.
När första ljuset brinner
står julens dörr på glänt
och alla barnen glädjas
att fira få advent.
Advent, själva ordet kommer från latinets adventus (domini) som betyder (Herrens) återkomst. Detta är den tid som inleder det västerländska kyrkoåret.
Den liturgiska färgen nu är violett och liksom fastan betecknar den eftertanke, lidande och botgöring.
Lite slarvigt säger vi första, andra.... advent. När vi istället borde säga första, andra.... söndagen i advent. För liksom påskfastan som omfattar sex söndagar så var adventstiden förr en julfasta. En tid innan julgrisen skulle slaktas och fest och frossa följde.
Adventstiden är rörlig och infaller mellan den 27 november och 24 december. När juldagen infaller på en söndag blir adventstiden lång men om den istället infaller på en måndag, då blir den kort.
På norra halvklotet är detta den mörkaste tid på året och därför tänder vi så gärna ljus för att "räkna ner" adventstiden fram till jul. 4 söndagar - 4 ljus. Många är vi som hänger upp en adventsstjärna till jul. Seden, som till så mycket annat är Tysk. Till Sverige kom den så sent som på 1930-talet och var då elektrifierad. Personligen föredrar jag dem lite orange som tonar ut i blekgult även om det konstigt nog, hugger till lite när jag får se en sådan där stjärna som var uppbyggd runt en ställning av metall. Jag tror materialet var strå (halm).
Men så här ser det ut hos mig vid den här tiden.
Hej! Tjena! Hallå!
Det var alldeles förskräckligt vad mycke grejer husse bär upp från källaren. Ändå viftar matte med fingret och säger att det bara är hälften, att de inte kan sätta upp resten för att vi härjar i fönstren. Vi kan väl inte hjälpa att det finns små förargliga flugor på insidan och fåglar på utsidan som vi försöker fånga. Det ligger ju i vår natur. Och med all skog på utsidan är det väl dumt med pyttesmå träd i krukor på insidan. Fast blommorna är fina. De ser ut som sådana där svärilar eller vad de hette. Fast i somras, när vi flyttade hit, var de gula eller bruna. Fast jag såg några pyttesmå ljusblå med. Mattes blommor är för det mesta vita och nästan svävar över bladen som stora svärmar av sådana där svärilar.
Nu vill jag att matte och husse tar av tjejerna deras trattar. Jag har ju ingen att leka med. Jag försöker få igång Sessan men då blir husse arg och säger att det inte är fair play att jaga ner henne bakom soffan för hon kan inte ta sig upp igen med tratten runt huvudet, Men det är väl bra? Då kan jag ju hoppa ner på henne utan att hon kan smita undan och upp i mattes famn. Missan som jag kunde jaga högt och lågt förut bara hänger med huvudet och går och lägger sig någonstans i närheten av människorna för då vet hon att jag får skäll om jag försöker mig på en brottningsmatch.
Nä, just nu är det väldigt trist. Mörkt och tråkigt ute och så verkar det vara kallt också för inga fönster står på glänt så man kan sitta och nosa i sig lite luft. Ingen att leka med och bara mousse, paté och terriner att äta. Det börjar bli tjatigt tycker jag. Tacka vet jag en skål hårdisar. Men jag åt visst för många så det blev för mycket i magen så nu lägger bara upp några stycken åt gången. Som godis ungefär. Godis ja! Oj, vad länge sedan vi fick sådana där godispinnar. Det får nog bli min uppgift idag, att försöka få människorna att fatta att vi skulle uppskatta lite godis.
Nej, jag får nog försöka se till att människorna pallrar sig upp så det blir någon ordning på torpet.
Tjingeling på er grankottar!
