Oj!
Tänk, det var inte alls länge sedan jag gnällde över att vi gick in i november. Årets absolut tråkigaste månad. Mörk och eländig. Men nu är vi vid vägs ände. Igår tände vi första adventsljuset och idag glittrar stakar och stjärnor i fönstren. Nu får också de flesta av oss lite mer att göra med städning och inköp och sådär. Rätt som det är, är jul och nyår över också och då vänder det och ljuset kommer tillbaka till vår del av världen.
I natt har det stormat och blåst något alldeles förskräckligt. Gorm har tydligen varit över oss med hela sin vindstyrka. Det har knakat och knäppt i huset och nu väntar jag på ljuset så jag kan gå ut och se så att allt är ok.
Våra små missar har också stormat. De har uppenbarligen samlat på sig en massa energi som de försökt springa bort i natt. Turerna har gått högt och lågt. Under de här sex senaste dagarna har de tvingats vara lite stilla för att såren skulle läka på flickornas magar men nu gick det nog inte längre.
Trots regn och blåst måste vi ge oss ut en sväng. Gubben har problem med en tand som krånglar så vi får åka till vår underbare tandläkare Tommy på Hisingen. Vi tar Subarun så vi vet att vi kommer dit vi ska. Ja det är inget fel på Forden men på dessa leriga väger så är fyrhjulsdrift att föredra.
Väl hemma igen så skall jag försöka få till ett litet brödbak sedan är det dags för middag och sedan är det kväll igen. Så rullar dagarna på och i morgon börjar julförberedelserna med bakning, godistillverkning och mat. I alla fall recepten till allt som jag lovade igår.
Hejsan!
Ja inget är sig likt. Fast jag behåller i alla fall min tratt på. Det gör inte Sessan. Tusse har fått för sig att han skall ha banden som våra trattar är fastknutna med och leka med. Jag låter min tratt sitta på ändå men Sessan böjer ned huvudet och sätter en tass på var sida om tratten för att hålla fast och sedan lirkar hon ut huvudet och sticker. Jösses så mycket spring hon har i benen. Matte stänger in Sessan i sovrummet och mig hos lill-matte och så springer Tusse emellan och krafsar på dörrarna. I natt höll vi på tills klocka var halv två och så satte vi igång vid halv sju igen. Nu är hela familjen vakna så jag tror jag skall lämna tillbaka datorn till matte och gå och lägga mig och vila frukost en stund.
Men innan jag går så måste jag ge människorna lite beröm för all den goda maten vi får.
Ha det nu så bra därute för det blåser visst något alldeles väldigt därute. Det är gott att få vara inne tycker jag. Hej med er så hörs vi snart igen.
