Ännu en tisdag att lägga till handlingarna
Ja idag är det onsdag men känslan dröjer sig kvar. Känslan av vackra vyer, dofter, känslor. I går var en händelserik dag. Den började redan på morgonen med att en person jag sökt i flera dagar till slut ringde tillbaka så vi kunde boka in en tid nästa tisdag. Sedan ringde man från vårdcentralen så nu ligger receptet på min migränmedicin och väntar på apoteket. Det känns tryggt att veta. Efter det åkte vi ut en sväng, vi tog oss till Sisjön. Där köpte vi kattsand och snygga servetter på Ö&B och snuset som gubben min vill ha på Snus2. Sedan bar det av hemåt igen. Mannen i mitt liv gjorde färdigt "krukan" till nya vindruvsplantan och planterade den medan jag fixade lite middag. Jag gjorde strimlad biff med grönsaker och jasminris. Jag fick högsta betyg av familjen som tyckte det var godare än något de ätit på kinesrestaurang förut. Sådant är ju roligt att höra.
När vi satt där och åt och samtalet flöt på så där lojt som det ofta gör vid vårt middagsbord så började vi tala om förra tisdagens besök i Ullared och naturligtvis om saker man ångrade att man inte köpte mer av eller som man helt enkelt glömt. Skall vi dra iväg? JA! Sagt och gjort. När disken var avklarad och våra tre små fyrbenta vänner fått mat åkte vi. Det var ju en fantastisk varm och vacker eftermiddag. På åkrarna körde bönderna med sina traktorer och slog de mogna axen, skar klövervallarna och band om med den vita plasten till stora balar som vi lärt oss känna igen. På ytterligare andra åkrar var man redan igång med att plöja och vända ner stubbåkern. En första förberedelse inför nästa års skörd. I trädgårdarna puttrade de små robotgräsklipparna runt och doften av nyklippt gräs drog förbi våra näsor. På vår väg drog vi också förbi många små tjärnar och sjöar där skräddare krusade vattenytan om inte en liten fisk slog. På åkern bredvid stod ett par tranor och betade och i vassruggen hörde vi rördrommen som lät med sitt karakteristiska ljud som om han blåste ner i en flaska. Du kan säkert tänka dig ljudet. När vi körde igenom ett skogsområde som bjuder på växlande natur sänkte vi hastigheten rejält och vevade ner rutorna runt om för att riktigt kunna insupa doften av klorofyll och terpentin. Å där! Där i gläntan, visst var det ett par rävungar som lekte. Vid dikeskanten bara 100 meter därifrån stod en häger och blängde på oss när vi försiktigt körde förbi den lilla tjärnen som ligger där alldeles bredvid vägen. När vi passerade Öxabäck hade man nog inspark i skolan för på en äng hade barn och vuxna samlats för en stunds lek och skoj. Man hoppade säck, grillade korv och hade roligt tillsammans. Det är sådant man fortfarande kan se när man kommer en bit från storstan och stora allfartsvägar. Varför har vi glömt bort detta? Varför har vi inte längre tid? Det är något att fundera på.
Idag lär det vara köttbullens dag så det är väl bara att ta fram ett paket färs så den hinner tina medan vi gör ett besök hos svärmor.
