brittensvardag.blogg.se

Torka

Publicerad 2016-05-31 09:33:00 i Allmänt, Katterna,

 
Ja det dras de med på Öland. Stackars krakar och det har inte ens blivit juni än och ändå kör tankbilar med färskvatten över bron för att förse ölänningarna med dricksvatten. Men hur det skall gå med grödor och djurhållning framöver det får tiden utvisa. Här hos oss har det inte heller fallit så mycket regn denna vår och försommar. Syrenen som nyss har slagit ut börjar redan bli brun och när jag känner i jorden så är den snustorr. Men om det inte händer något extremt med väderleken så kommer vi i alla fall att kunna plocka in rejält med frukt och bär längre fram. Den röda vinbärsbusken har så mycket kart att vi var tvungna att stötta upp grenarna och äpplekarten får jag nog börja gallra om det inte bara skall bli små pyttingar till äpplen.
 
Idag borde jag åka och handla. Inte för det för jag har både mat och mjölk hemma men ingen "kall" mat. Men då vill jag åka med det snaraste och det går inte för gubben sover och det är han som kör. Så vi får se vad det blir till middag idag. Men kanske kan jag trolla fram något kallt av det jag har hemma.
 
Nu tänker jag faktiskt sätta punkt för ni är bara ett fåtal som läser och ni fick rätt så mycket igår och fantasin jag brukar ha har ångat bort i värmen.
 
Önskar er alla en riktigt bra dag.
 
                             
 
 
Mjaurrr!
 
Åh, vad det är skönt nu. Varmt och gott. Jag och de andra skulle helst önskat vara ute hela dagarna men husse är så rädd att vi inte skall hitta hem och att vi skall klättra högt upp i ett träd så vi får inte vara ute själva ännu. Och när det är så här skönt då verkar människorna tycka att det är för varmt så då vill de inte gå ut. De är konstiga de där människorna. Först var det kall, då ville de inte gå ut och nu är det varmt och de vill inte vara ute då heller. Jag tror helt enkelt inte att de vill vara ute alls. Vill inte röra på sig. Latmaskar!
Men matte släpper ut oss lite då och då fast hon håller också lite koll på vart vi tar vägen. Det är bäst säger hon så att inte husse blir orolig. Visst kan man bli irriterad och grinig på dem när de är sådana där men det är också skönt att vara så där älskad.
 
Igår hade det kommit in en liten skalbagge. Ja, vi visste inte vad djuret hette men matte sade att det var någon sorts skalbagge. Vi nosade på den men fy vad den luktade illa. När vi puffade på den med tassen så sprang den iväg en bit eller så flög den en liten bit och satte sig på en gardin. Men där får ju inte vi vara så matte petade ner den på bänken eller golvet när hon såg det. När vi hade lekt med den en stund Sessan och jag så kom klumpedunsen Tusse och satte tassen på den sedan sprang och flög den inte mer men den luktade lika illa. Husse var i alla fall snäll och slängde ut den för vi kan ju inte ha en döing som luktar illa på golvet, eller hur?
 
Nu öppnar matte altandörren så nu skall jag passa på att smita ut en stund. Hej med er!
 
 

Kontakt

Publicerad 2016-05-30 09:17:05 i Allmänt,

 
Ja tänk vad dagens teknik har gjort för att vi skall kunna hålla kontakt. Telefon, mobiltelefon, dator med både mejl och Facebook. Ändå, så ser jag runt omkring mig hur många av dagens ungdomar har ett nytt socialt handikapp. Nej, det är inte någon bokstavskombination, autism eller hjärnskada, de kan inte ta kontakt öga mot öga så att säga. Jag förstår knappt vad de säger eftersom de talar på samma sätt som de skriver. Kommer jag med en liten kattunge eller hundvalp på stan så får jag säkert många reaktioner, det betvivlar jag inte alls. Nej då, det blir säkert många tummen upp och pussmunnar. Men min fasa är om de börjar tala för det kan låta ungefär så här; Allt inleds med en tumme upp och så kommer det," så cute, jättenajs, awwww gulle, me like, want, heter han". Jodå, jag förstår att de tycker att den lille är söt och fin och att de vill veta vad han/hon heter. Men varför kan detta inte sägas så att den som inte är så bevandrad i det engelska språket förstår? Vi lever väl i Sverige, eller? Det måste väl vara lika lätt att säga "så söt, jättegullig, vad heter han/hon, jag skulle vilja ha en sådan". Det är en del i det hela. Men när man ser två ungdomar sitta på en bänk, sitter förresten, de snarare ligger, med varsin mobil i handen, tummarna trycker på skärmen likt två hackspettar i ett träd. Rätt som det är ser man hur den ene puffar till den andre, ett kort skratt sedan återupptas tumdansen över skärmen. När jag studerat det hela en stund så inser jag att de talar med varandra, antingen via sms eller någon facebookchatt. Tar jag mig till att snegla över deras axlar så ser jag att de inte skriver som jag gör nu utan det är en hel räcka av förkortningar och inte är de på svenska heller. Nejdå, det ser ut ungefär så här; lol, brb, swe, iah, lol, wswd?
 
På Facebook sitter vi och kommenterar gamla klass- skol och arbetskamraters inlägg. Om vi inte lägger upp egna förstås. Och så skriver vi mejl. Än hit och än dit. Men vi har så mycket att göra med att hålla kontakt med kreti och pleti via sociala medier att vi glömmer bort dem som inte nyttjar dagens moderna kommunikationsmöjligheter. Inte heller kan vi umgås som normala människor. På min senaste arbetsplats satt vi cirka 20 personer i samma  rum och det var dödstyst förutom något enstaka frustande eller fnysande. Samtliga satt med varsin mobil och talade med någon som inte var där men ingen pratade med den som var där. Visst är det sorgligt. Vad kommer i förlängningen att hända med vår nacke, med våra händer och våra munnar. Böjda nackar, bara tumme och pekfinger, munnen har vi bara för att andas och äta igenom, stämbanden tillbakabildas. Det var som en av killarna sade på den där arbetsplatsen.  "Människor kommer att återgå till Neandertal-stadiet, Vi kommer att hasa fram medan vi uffar och gruffar och ögonen ger oss bara ledsyn."
 
Då är det tur att man i alla fall kan skriva så att man håller språket levande. Sedan förnekar jag inte att även jag använder mig av engelska ord i talspråket och att en och annan engelsk förkortning smyger sig in när jag kommenterar ett inlägg eller chattar med någon. Men jag önskar att ni kunde känna doften av den här buketten som nu pryder mitt köksbord.
 
                             
 
Nu återstår bara att önska er en fortsatt fin dag och jag skall sätta in mina två valnötsbröd i ugnen.
 
 
 

Mamma

Publicerad 2016-05-29 09:07:08 i Allmänt,

 
Mor lilla mor vem är väl som du?
Ingen i hela världen!
 
Ja, idag är det mors dag enligt kalendern men för mig är det mors dag varje dag. Dels så pratar jag med min mamma varje dag i telefonen, sedan träffas vi då och då och varje dag skänker jag kvinnan som gav mig liv en tacksamhetens tanke. Därtill, som bonus, har jag en egen dotter som varje dag ger mig en puss, en kram eller ett vänligt ord. Nästan alltid, allt. Jag är verkligen lyckligt lottad.
 
Mors dag firas nästan över hela världen men inte samtidigt. Finland t ex, firar andra söndagen i maj och där är dagen också allmän flaggdag. Så har inte vi det men många flaggar ändå, särskilt om vädret är vackert. Men dagen är också handlarnas dag. Kommersialismen sticker fram sitt fula tryne och uppmanar oss; köp, Köp, KÖP! Men inte jag. Köpa kan de göra som har dåligt samvete över att de inte ägnar mamma en tanke på långa tider. Men varför, eller snarare, hur blev det så att vi firar mors dag?
 
Som vanligt startade allt i Amerika (1908). En dam, Anna Jarvis, ville på något vis högtidlighålla årsdagen av sin bortgångna mamma, Ann Jarvis och bjöd därför in till minnesgudstjänst. Anna dekorerade själv kyrkan och alla besökare fick en vit nejlika, blomman som hade varit moderns favorit. Gudstjänsten fokuserade på fjärde budet, "Hedra din fader och din moder, på det att det må gå dig väl och du må länge leva i ditt land." (visa respekt för dina föräldrar), och moderskärlek.
 
I England var man lite tidigare. Där har man kallat midfastosöndagen for Mothering sunday sedan 1607 i alla fall det vet man säkert. Då för att icke hemmavarande barn en gång om året skulle få möjlighet att träffa sin mamma. Vi skall minnas att mycket små barn sändes bort för att mot mat och husrum hjälpa någon välboren bonde eller så. Då fanns ingen socialtjänst som trädde in och hjälpte till om familjen var fattig.
 
I Sverige firades dagen första gången 1919. Året därpå gav en nybildad kommitté ut en skrift om hur dagen lämpligen skulle firas. Detta var ingen som slog an en sträng i de vanliga hemmen men hos adel, borgare och prästerskap hade man råd. Först flera decennier senare antog firandet den form vi ser idag.
 
Men firat mamma, eller modern, har man gjort i långa tider och i nästan alla kulturer har hon varit den viktigaste.  Och visst är hon viktig lilla mamma. Kvinnan som är min allra bästa vän, som jag kan tala om allt med och som känner mig utan och innan. Kvinnan som tillsammans med mig gick och köpte en halv special med räksallad i stället för att laga middag när vi av någon anledning var ensamma hemma. Kvinnan som köpte en liten smörgåstårta med sig hem när hon fått sin första lön och som vi mumsade i oss en lunchrast på hennes lediga dag. (Vad jag avser med första lön är såklart den första lön hon fick efter att ha varit hemma hos och för mig tills jag blev cirka tio år.)
 
Du behöver inte göra något stort men slå en signal till henne och tala om att du älskar henne. Och ja, jag vet, alla har inte haft en så fantastisk mamma som jag men kanske finns det en annan kvinna i din närhet som har varit som en ställföreträdande mamma för dig. Om inte, ring pappa eller den man som ställde upp för dig.
 
                                         Bildresultat för syrener
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela