brittensvardag.blogg.se

 

Ja tänk vad dagens teknik har gjort för att vi skall kunna hålla kontakt. Telefon, mobiltelefon, dator med både mejl och Facebook. Ändå, så ser jag runt omkring mig hur många av dagens ungdomar har ett nytt socialt handikapp. Nej, det är inte någon bokstavskombination, autism eller hjärnskada, de kan inte ta kontakt öga mot öga så att säga. Jag förstår knappt vad de säger eftersom de talar på samma sätt som de skriver. Kommer jag med en liten kattunge eller hundvalp på stan så får jag säkert många reaktioner, det betvivlar jag inte alls. Nej då, det blir säkert många tummen upp och pussmunnar. Men min fasa är om de börjar tala för det kan låta ungefär så här; Allt inleds med en tumme upp och så kommer det," så cute, jättenajs, awwww gulle, me like, want, heter han". Jodå, jag förstår att de tycker att den lille är söt och fin och att de vill veta vad han/hon heter. Men varför kan detta inte sägas så att den som inte är så bevandrad i det engelska språket förstår? Vi lever väl i Sverige, eller? Det måste väl vara lika lätt att säga "så söt, jättegullig, vad heter han/hon, jag skulle vilja ha en sådan". Det är en del i det hela. Men när man ser två ungdomar sitta på en bänk, sitter förresten, de snarare ligger, med varsin mobil i handen, tummarna trycker på skärmen likt två hackspettar i ett träd. Rätt som det är ser man hur den ene puffar till den andre, ett kort skratt sedan återupptas tumdansen över skärmen. När jag studerat det hela en stund så inser jag att de talar med varandra, antingen via sms eller någon facebookchatt. Tar jag mig till att snegla över deras axlar så ser jag att de inte skriver som jag gör nu utan det är en hel räcka av förkortningar och inte är de på svenska heller. Nejdå, det ser ut ungefär så här; lol, brb, swe, iah, lol, wswd?

 

På Facebook sitter vi och kommenterar gamla klass- skol och arbetskamraters inlägg. Om vi inte lägger upp egna förstås. Och så skriver vi mejl. Än hit och än dit. Men vi har så mycket att göra med att hålla kontakt med kreti och pleti via sociala medier att vi glömmer bort dem som inte nyttjar dagens moderna kommunikationsmöjligheter. Inte heller kan vi umgås som normala människor. På min senaste arbetsplats satt vi cirka 20 personer i samma  rum och det var dödstyst förutom något enstaka frustande eller fnysande. Samtliga satt med varsin mobil och talade med någon som inte var där men ingen pratade med den som var där. Visst är det sorgligt. Vad kommer i förlängningen att hända med vår nacke, med våra händer och våra munnar. Böjda nackar, bara tumme och pekfinger, munnen har vi bara för att andas och äta igenom, stämbanden tillbakabildas. Det var som en av killarna sade på den där arbetsplatsen.  "Människor kommer att återgå till Neandertal-stadiet, Vi kommer att hasa fram medan vi uffar och gruffar och ögonen ger oss bara ledsyn."

 

Då är det tur att man i alla fall kan skriva så att man håller språket levande. Sedan förnekar jag inte att även jag använder mig av engelska ord i talspråket och att en och annan engelsk förkortning smyger sig in när jag kommenterar ett inlägg eller chattar med någon. Men jag önskar att ni kunde känna doften av den här buketten som nu pryder mitt köksbord.