Drömmar
Vad kommer det sig att man periodvis drömmer så mycket. Eller är det faktiskt så att man drömmer lika mycket jämt? Jag vet inte säkert men jag lutar åt det första alternativet.
Jag har hur som helst drömt en hel massa de senaste två nätterna. De väcker känslor till liv, en del av dem, och då vaknar jag ofta. I morse vid halv fem så vaknade jag och känslan jag hade då var blandad, ömsom gapskratt och irritation. Vad jag drömde? Har inte en aning och nu har jag till och med glömt vem det var som figurerade i drömmen men när jag vaknade halv fem visste jag och då tänkte jag också att jag skulle ha berättat min dröm för er men sorry, det missar ni.
Men jag tror i alla fall att det är nyttigt att drömma för det känns som om jag städat hårddisken en del. Jag känner mig på något vis befriad. Drömmen är nog en sorts ventil skulle jag tro. Helt klart är det att det är en förändring i medvetandetillståndet. Likaså att det är en psykisk upplevelse, alltså att vi bara upplever den mentalt inte i det fysiska livet,
Drömmar innehåller ofta delar som egentligen inte är förenliga. Jag tror inte att man drömmer långa sekvenser. Någonstans har jag hört eller läst att man bara drömmer cirka tre sekunder i taget. Om man nu upplever en serie av händelser som egentligen inte är förenliga så måste det väl betyda att det är många små "kortfilmer" som rullas upp i vår hjärna under en pass av REM-sömn.
Vi lär inte heller se några ansikten eller färger i våra drömmar och nu hör jag protester och är benägen att hålla med. Men kanske är det så att vi på något vis fyller på med färg själva i ett efterföljande lite mer vaket tillstånd. Men hur är det då med ansiktena? Jag tror att det också är sådant vi "målar" dit. För visst är det så att du skulle känna igen många människor även om du såg dem bakom en icke transparent glasvägg. Det är nog därför vi tror att vi "sett" dem i drömmen. Vi vet att vi sett Birgitta, Klas, Gunilla eller Peter.
Så där tror jag det är på andra sidan också men det kan vi tar mer om en annan dag för annars tror ni att jag blivit alldeles tokig. Vad ni tror idag kanske jag är lyckligast av att inte veta.
Men en sak kan vi konstatera i alla fall, nu har hösten kommit. Det regnar och blåser men härinne är det varmt och skönt.
