brittensvardag.blogg.se

Söndag, söndag

Publicerad 2017-04-30 09:22:59 i Allmänt,

 
Ja, en sådan dag har vi idag. Dels är det valborgsmässoafton och så är det söndag. Det blir ju söndagssöndag, eller hur?
 
Tänk vad fort april gick. Vi har klagat och gnällt på regn, snö och kyla men april uppförde sig helt normalt tycker jag. Det var ett tag sedan sist men nu kom det i alla fall en april till som var som den skulle. Lite vinter men mest vår och nu tycks sommaren göra sitt intåg i vårens sista månad.
 
Men visst minns man sista april 1979. När studenttåget drog fram över Avenyn i Göteborg stod människor och stampade och frös i sommarjackor och lågskor, trots att snömodden var decimeterdjup. Ett tjockt snötäcke låg på marken när vi vaknade den 4 maj 1976. Några suckade djup och tog fram snöskyffeln medan andra körde ner hakan i jackan och travade iväg dit man skulle. Men vi minns också 28 mars 1981 när termometern visade +19 grader och solen sken från en molnfri himmel. Caféet ute på Långedrag var fullt av folk som njöt av en kopp kaffe i solglittret.
 
Ingen dag är den andra lik, tack och lov. För tänk er att alltid ha samma väder, sol och 20-25 grader. Då hade man ju inga sköna dagar att se fram mot.
Eller att alltid gå runt med lite halsont och lite feber, det hade inte gjort en enda människa lycklig. Nej variation och förändringar är nästan alltid av godo. Tänk vilka möjligheter det ger.
 
Idag, medan det inte är så varmt att man storknar, så bakar jag lite. Det skall nog inte bli så mycket, men två sesambröd tänkte jag få till i alla fall. Till middag hade jag tänkt mig potatisgratäng och kotletter av en lycklig liten nasse som gått uppe i Fristad och bökat sedan förra våren eller så. Kanske kan vi få ändorna ur vagnen och åka ut en sväng också men vi får se
 
Idag fyller också Sveriges Konung år. Det är också 59 år sedan mina älskade föräldrar lovade varandra evig kärlek. Pappa gick över regnbågsbron för sex år sedan nästan men mamma har jag lyckan att ha kvar. Visst har hon dagar som är tunga som bly men hon håller sig aktiv och är för det mesta glad även om ensamhetens filt värmer dåligt. Värst är väl de fysiska tillkortakommanden, våra urkassa knän. Just nu är mina hyfsade men istället har mamma hemskt ont i ett av sina. Det är en svaghet hos oss av Broasläktet, de usla knälederna. Men lite krämpor skall man ha så man vet att man lever. Bra är det också när den dan kommer då man tycker det känns bättre för det blir en dag som känns som om man vunnit flera tusen kronor.
 
              
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela