brittensvardag.blogg.se

Tänk, vad fort tiden går

Publicerad 2017-04-29 09:25:54 i Allmänt,

 
Det enda som låter vänta på sig är våren säger människor runt omkring mig. Men är det inte just detta med kyliga nätter, åska, snö och regn ibland och andra dagar fulla med sol och termometern som pilar upp till åtta till tio grader sisådär, som är vår? Är det inte detta vi sedan några år tillbaka säger oss sakna? Det här med att tussilagon tar fem till sex veckor på sig att blomma ut, att vitsippor och blåsippor tar lika lång tid på sig att komma i högblom och sedan står de där så prunkande och vackra medan scilla och pärlhyacinter sakta kryper upp ur den kalla marken, framlockade av en förmiddags växlande molnighet med en del sol. Visst är det härligt att vi i år hinner se hur björken börjar skifta i purpur på de yttersta grenarna, att se knopparna svälla för att sedan försiktigt visa lite, lite grönska. Så blir det ett par kyligare dagar och vi hinner ta in det som hänt på ett par dagar. Det här blir en vår att minnas. Tänk när vi om några år säger, minns ni våren 2017? Det var den våren vi hann att se, verkligen, se hur våren gjorde sitt intåg.
 
Själv tycker jag det är mest fantastiskt efter den här milda vintern och förhållandevis snöfattiga dito, att växter och fåglar vet, vet att nu är tiden kommen, det är nu det skall ske. Men det beror säkert på ljuset. Det viktiga ljuset som får de flesta av oss att må så bra. Lika underbart som det är på vardagsmorgnarna att bli väckt av koltrastens vackra drill lika skönt är det att man inte känner att man missar en timmas dagsljus för att man sover en timma längre när man är ledig. Fast det är klart, man missar ju en timmas ljus men nu finns det så många timmar med ljus så det gör inget om man missar en (eller två).
 
I går var jag på kurs. Kassakurs. Mycket lärorikt och inspirerande. Fast jag tycker att jag lärt mig ganska mycket på de senaste fyra månaderna så finns det mycket matnyttigt att plocka upp. Vad som var lite trist var att när jag nu för en gång skull var inne i Göteborg och gick hela Kungsgatan upp och ner, ja faktiskt långt upp över Otterhällan och ner mot Järntorget, ja då regnade det. Ett sådant där envetet regn som tränger igenom allt så att man blir blöt fast man har paraply. Inte blir det mycket till fönstershopping heller, vilket såklart är nyttigt för plånboken, men en sak lade jag i alla fall märke till. Det fanns ett antal apotek, jag tror bestämt att alla sorter var representerade. Det fanns också väldigt gott om caféer och matställen så jag vet inte vad man skall tro om apoteken då. Jag vet bara att jag nog åt lunch på en av de sämre restaurangerna. En Iransk restaurang som jag glömt namnet på. Man hade sagt mig att dit skulle man gå för att det var så fin mat. Nu hör ju inte det till saken men jag tyckte att där var trångt. När man som vi åt bricklunch så fick man gå genom halva den långsmala lokalen för att via några trappsteg komma upp dit, där man hämtade maten. Sedan skulle man balansera brickan antingen fram eller tillbaka i lokalen för att sätta sig, via trappsteg. När man som jag har lite svårt att gå nerför i en trappa annars så inte blir det lättare med en bricka i händerna. Jag beställde kyckling med ris och en sötsur sås med valnötter och granatäpplen. Visst låter det gott? Det var rikligt med mat det skall genast sägas men, och det är just detta men. Kycklingen var så torr så det kändes som porösa spånskivor, riset var väl inte så mycket att säga om mer än att det var rejält överkokt men "såsen". Såsen som egentligen var en röra som mycket generöst daskades över kycklingen och stora delar av riset. Någon smak av valnötter kände jag inte men det var sött, otroligt sött, som en kompott på katrinplommon och russin med tillsatt socker. Färgen var ungefär densamma och konsistensen som porös, halvfast avföring ungefär och färgen var som sagt detsamma. En sak är säker, dit skall jag aldrig mer gå för att äta.
 
Vad vi skall ha till middag idag har jag inte riktigt klart för mig ännu men kanske blir det något med färs för det var maken inne i Saluhallen och köpte sedan han kört mig in till stan. Visst är det en snäll karl jag fått tag i?
 
 
                       
 
 
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela