Tid och väder
Det tycks vara det enda vi människor talar om. Varför? Jag har inte en aning men ibland slår det mig hur fånigt det är. Vädret blir vad det blir så det är bara att välja rätt kläder och skodon efter det. Men det är klart, har man inget annat för sig kan man ju alltid läcka lite ilska eller frustration över det om man mår bättre sedan. För egentligen är det nog inte vädret vi "skäller" på utan det är andra saker som stör oss i vår vardag. Försök vara ärlig mot dig själv och se det som verkligen stör dig i ansiktet och ta tag i saken. Jag vågar nästan lova att du mår bättre sedan. Men det är klart, det finns vädersituationer som stör vår vardag. Halka till exempel. Trots broddar så begränsar det vår fart i vardagen och är man lite vingelbent i största allmänhet på grund av ålder eller muskelsvaghet för att man är lat ja då går det inte i samma snabba takt som det brukar,
Men har ni tänkt på en sak? Det är kanske det som är meningen. Att vi skall tagga ner och ta det lite lugnare ibland. Det är så förtvivlat mycket vi skall hinna med jämt. Det är det och det och så skall ungarna iväg på sitt och man själv hade tänkt unna sig en timma på gymmet, yogan eller spinningen för att koppla av!!?! Okej för att man får en stunds avkoppling om man ägnar sig åt yoga men att trampa sig till maxpuls medan musiken dånar i lokalen, hur i herrans namn kan det vara avkoppling?
Nej, jag har andra små knep. Att när man kommer hem och klarat av alla goda måsten såsom mat, pussar och kramar och lite husdjursmys lägga sig ovanpå och dra den lilla pläden över sig och bara slappa lite medan tankarna far och sorterar sig. Eller sätta sig tillrätta med en bra bok eller ett handarbete medan man småpratar lite med den som finns i närheten om det finns någon annars är tystnaden ganska skön att lyssna på. När du tränat en del på detta, för det krävs träning, tro det eller ej, så skall du se att det inte är så tyst. Inte ens här ute hos mig, mitt i skogen.
Men tiden går och den går alldeles för fort. Den tenderar också att gå fortare ju äldre man blir. Idag för ett år sedan var det fredag och jag gjorde min första dag på mitt nuvarande jobb. Jag vet att jag då tänkte "Tänk när jag har varit här ett helt år, men vad långt det är dit." Men idag är vi där och när jag ser bakåt så ser jag många glada skratt, många raggsockar, mycket bröd och bullar och många goda middagar och vi skall inte tala om alla fantastiska människor jag mött, både bland arbetskamrater, kollegor och patienter med deras anhöriga. Jag samlar alla dessa goda minnen i mitt inre och dåliga händelser och möten lägger jag bakom mig. De har varit och skall inte få förmörka min framtid.
Är det ett ord jag inte är riktigt bekväm med så är det ordet planering. Ändå är det ett ord av godo eftersom det strukturerar vår vardag och gör den hanterbar. Så idag hade jag tänkt steka julköttbullarna. Kanske blir det några över till middagen också, vem vet?
