Åh, ni tålmodiga
Nu har ännu en vecka gått. En mycket händelserik vecka tycker jag.
Den startade såklart med jobb men också med att vi äntligen, på måndagskvällen, fick hem vår lilla kattflicka Sessan som tillbringat tre dygn på Blå Stjärnan. En nätt liten historia som slutade på 18.356 kronor. Det är tur vi har våra katter försäkrade. Det lilla grynet skall äta sin medicin ytterligare 6-7 dagar och den tredje mars väntar ett återbesök.
Här är roligt nästan jämt när medicinen skall ges till den lilla. Två gånger om dagen skall hon ha. En kvarts tablett Vetrimoxin.vet samt 0.8 ml Ursofalk på förmiddagen samt ytterligare en kvarts tablett Vetrimoxin.vet men nu tillsammans med en tablett Denamarin. Det är denna tablett, Denamarin, som ställer till det rejält. Kissen vill inte alls ha den och jag kan nästan förstå det. Den är verkligen blå. Men inte mörkt blå utan mer flaggblå med en dragning åt turkos. Jag undrar om det färgmedlet hade varit ok att ha i mänsklig mat för jösses vad den fäller så fort den blir det minsta fuktig. Det brukar sluta med att katten till slut fått i sig sin medicin men att maken är alldeles knallblå om fingertopparna. Färgen biter sig fast så till den milda grad att inte ens tvål och nagelborste hjälper. Han är smurfblå ända tills nästa gång det är dags att peta i kissen ett nytt piller. Ja, jösses!
Men det är härligt att se henne nu. Nu är hon som vanligt. Benen är fulla med spring och busigheten lyser i ögonen. Skillnad märks också tydligt på hennes bror, Tusse, som är beskyddande om Missan kommer och vill ta Sessans mat (Hon har specialkost) eller om Missan är för hårdhänt när de leker. Han går genast emellan och tar fighten och sedan går han till sin lilla syster, kurrar, småjamar och frågar förmodligen hur hon mår. Sedan tvättar han av henne och ser till att hon har det bra på filten i kartongen medan han lägger sig på vakt utanför. Det är inte klokt vad roligt och intressant det är att se dem.
Det är också denna vecka som kommit med ljuset. Det märktes redan i måndags. När jag åkte till jobbet klockan sju kunde jag tydligt se hur det började dagas och när jag kom fram till jobbet vid halv åtta var det nästan ljust. Igår, fredag var det nästan ljust när jag åkte och full dager när jag kom fram. Vi har nästan haft stormvindar och i torsdags vaknade vi till 5-7 centimeter snö. Men dagen blev fyra grader varm så på eftermiddagen fanns nästan inget kvar. Å tur var väl det för sedan har det varit ganska kallt med fem till sex minusgrader på natten och bara en ynka stackars grad på dagen.
Maken och dottern har tillsammans också dammsugit av överallt i hela huset. Lite har de också dammat ser jag men inte överallt. Men i stort sett klarar de sig bra tycker jag. Maten står nästan helt färdig när jag kommer hem och efter middagen diskar de och gör fint i köket.
Tre till fem maskiner tvätt har de också klarat av och allt hänger nystruket och klart på garderobsdörrarna. Det kallar jag markservice!
De har också klarat av ett besök hos svärmor/farmor, handlat och vattnat träden. Men på något konstigt vis tror jag inte att de räknar orkidéerna till växter för dem har jag vattnat idag. Men ni skulle se de fina, röda, tulpanerna jag har på köksbordet. En ny och fräsch bukett varje torsdag eftermiddag. Ja det går verkligen mot vår.
Det märks också när man talar med folk. De har fått en ny stuns i rösten och man pratar om framtidsvisioner och allt roligt, spännande och intressant som ligger framför dem.
Idag väntar ett besök i Mölnlycke. Först skall jag gå och skaffa de terminalglasögon jag har rätt till genom jobbet och sedan skall jag hämta en smörgåstårta min älskade lilla mamma har beställt. Efter det väntar ett besök hos denna lilla mamma men innan busvädret drar in på allvar i eftermiddag, som meteorologerna har flaggat för, skall vi se till att åka hem. Då väntar en skön hemmakväll men lite middag kanske. Vi brukar bli så väl undfägnade hos mamma så middag brukar inte behövas men vi får se. Mycket beror kanske på vädret.
