brittensvardag.blogg.se

En duvhök slog ner

Publicerad 2017-02-26 08:26:32 i Allmänt,

 
... och oordningen blev total bland alla småfåglar. Någon lite fågel fick den med sig men jag hann inte se vad det var. Men sådant är livet. En föds och en annan dör. Det är likadant överallt. Bland människor och djur, insekter och växtlighet. Vi kan och skall inte göra något åt det men det liv vi har, har vi i alla fall möjlighet att påverka. Att välja bort sådant som inte får oss att må bra och lägga till mer av sådant som främjar vårt liv.
 
Som ni vet studerar jag människor runt mig. En del är understimulerade och andra är överstimulerade. Vad jag menar är att någon kanske skulle må bra av att gå en kurs av något slag en förmiddag eller kväll i veckan medan en och annan kanske skulle skippa ett pass på gymmet och ägna en eller ett par timmar med familjen. Hjälpa barnen med läxor, lite soffhäng med familjen där man ser något gemensamt på TV. En promenad tillsammans i närområdet. Ja, jag kan tänka mig många aktiviteter istället för att flänga livet ur sig i något man kallar självförverkligande.
 
Men det är en svår balans, jag vet. Själv skulle jag vilja göra så mycket på helgen när man är ledig men det är trögt för det är ju gott att vara hemma hos familjen och kissekatterna också. Det blir kanske bättre när temperaturen stiger och vi har riktig vår och försommar. Visst låter det härligt? Innan vi vet ordet av är vi där så passa på att njuta av ljusets återkomst redan nu för när du senare ger dig tid är det nästan dags för ljuset att vända igen. Jodå, så är det. Det är först veckorna fram mot midsommar de flesta njuter av ljuset. Då, när kurserna haft terminsavslut, gymkortet har gått ut och de första har gått på semester.
 
Nej jag gläds åt och njuter av de ljusa mornarna. Åt att se hur knoppar sväller och späda små skott från lökväxter och tidigblommande buskar börjar spricka fram. Jag följer också spänt färgen på björkarna för att se när de tunna grenarna går över till violett när de fylls med färsk sav. Jag går ut och ställer mig i dagsbräckan och lyssnar på de första fåglarna som nu börjar sjunga sina locksånger. Redan ligger de första småfåglarna på ägg om nu vintern fortsätter att vara så mild som den varit i år. Men det tror jag för jag har hört domherren sjunga fram sitt entoniga läte som låter som en trött och ledsen visselpipa. Men också koltrasten gör små tappra försök att sjunga men har inte kommit igång riktigt ännu. Men så är det en annan fågel också som jag inte riktigt har identifierat ännu.
 
Detta leder mig in på ett tv-program jag såg häromdagen. Martin Emtenäs var programledare för något som hette "Sveriges bästa fågelskådare "eller något sådant. Men jag skall nog inte titta mer för jag kände mig nästa irriterad över att dessa tio-tolv kändisar inte kände igen vare sig pilfinken, skrattmåsen, sädesärlan eller domherren. Att de inte kunde skilja råkan från andra kråkfåglar och slagugglan från andra ugglor det var inte konstigt tycker jag eftersom inte någon av dessa är särskilt publika fåglar. Men sädesärlan och pilfinken ser man ju nästan överallt om man bara går ut i en park eller i närheten av ett café eller matställe. Dessa små fåglar tycker faktiskt jag tillhör allmänbildningen. Det är ju för sjutton som att inte kunna skilja en ko från en älg. Men det finns kanske människor i vårt avlånga land som in te kan det heller. Men förmodligen har dessa människor andra kvalitéer som inte jag har och som man kan ske borde ha.
 
                              
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela