Jag har varit på kurs
Kurser berikar och brukar vara jättebra så ock denna gång. Fast ämnet var tungt och kräver en hel del eftertanke. Vad kursen hette? Suicidal prevention. Ett paraplynamn för alla typer av självmord och självmordsförsök.
OJ! Hickade du till nu? Jag är ledsen men det här är så viktigt och tangerar allt det jag förut skrivit. Ni vet det där med att inte grotta ner sig i elände och ta ut något i förskott. Likadant det där med att man skall höra av sig då och då till människor man älskar och bryr sig om. Nu menar jag kanske inte ett vanligt Facebook-inlägg som är lite allmänt hållet i stil med "En riktigt stor kram till alla goingar därute. Var rädda om er och varandra och ha en fin dag!" Nej, jag menar kanske mer en fråga på facebookchatten, "Hur mår du? Hur har du det?". Eller kanske ett par rader i ett mejl. Men ännu hellre ett par rader på ett sött eller kul vykort som speglar dig eller den du skickar till. Det kanske kostar några kronor och kommer inte alltid fram så fort som man skulle önska men det går att sätta fast med en magnet på kylskåpet eller nåla fast på väggen och skapa lite tröst och styrka hos mottagaren även om du inte visste att personen var i behov av det. Eller om du anser dig ha råd, skicka en blomma eller en chokladask. Inte för att det är födelsedag utan för att du tycker om personen i fråga.
Alla hamnar vi någon gång i psykisk ohälsa. Vi mister kanske någon som står oss kär, vi får gå från vår arbetsplats, vi blir arbetslösa eller kanske drabbas vi av sjukdom. Var och en av dessa klarar vi nog men när vi inte bearbetat färdigt det första problemet innan nästa kommer och nästa och nästa..... då lider vi av psykisk sjukdom som faktiskt är att jämställa med en stroke eller en hjärtinfarkt. "Jag är minsann inte mentalsjuk!" säger du kanske och det sade inte jag heller. Nu skall jag ge mig ut i hetluften och skriva något som jag inte har det minsta belägg för men är en definition av hur jag ser på saken. Psykisk ohälsa lider den av som mår så dåligt att han eller hon inte vet i vilken ände den skall börja nysta i problemen och mentalt sjuk är den som har en felaktig koppling mellan nerver och gravt fel i någon DNA-sträng eller liknande. Observera nu att jag inte talar om kromosomförändringar eller skador inte heller om hjärnskador som uppkommit av t ex syrebrist. Nej jag talar om den som njuter av att döda, skada och begå sexuella övergrepp. Det är personer som jag kallar mentaldefekta eller -skadade. Men sjuka? Nej, knappast. Inte i min värld i alla fall.
Nej våga fråga, Hur mår du? hur står det till? kan jag hjälpa dig med något? Men fråga bara om du verkligen menar det för ett svek i att t ex hjälpa bygger på problemen hos den som redan har ett litet helvete.
Visste ni förresten, att de flesta som tar sitt liv skulle sagt om de kunnat definiera känslan, "Jag vill inte dö - men jag orkar inte leva längre." Att ta sitt liv är ett ögonblicks ingivelse. Den som försöker och tyvärr ofta lyckas kan tyckas ha planerat länge och så kan det vara men just själva handlingen är faktiskt ofta en stundens ingivelse. En stund av kanske 30 sekunder där du med ett HALLÅ! VÄNTA! kan förändra allt. Du behöver inte vara psykvårdsutbildad men du kanske i alla fall kan ringa 112 och tala om att du behöver hjälp.
Tänk det är redan söndag och ute är det grått och lite dimmigt. På radion säger de att det kan bli en del snöblandat regn under dagen men jag bryr mig inte för jag skall baka ett par bröd idag också tänkte jag. Satte en fördeg i går kväll på råg, vatten, lite äpple och en dutt jäst. Där står det och gottar till sig ännu medan jag väntar på att älsklingarna skall vakna så att jag kan köra igång min hushållsmaskin. Sedan har jag gjort ett par fusksurdegsbröd. Brukar bli ganska bra.
