Tänk så det kan bli
Idag hade jag föresatt mig att sätta igång att baka riktigt tidigt men blev det så? Ne-ej! Jag gjorde tabben att öppna Facebook först och då var det klippt. Har suttit och "pratat" med en vän i över en timma och inser att jag missat att skriva här också. Men det finns i alla fall två som är glada att brödbaket inte drog igång klockan sju, det är så klart maken och dottern som sover som bäst nu på morgonkvisten.
Men kan någon vänlig människa tala om för mig varför det skall blåsa så väldigt bara för att solen skiner. När jag steg upp strax efter klockan sex var det kav lugnt men mulet, eller snarare molnigt. Men nu har molnen skingrats och endast tunna slöjor drar förbi men det blåser rätt rejält i byarna.
Vädret är som det är och går inte att göra något åt så det är bara att acceptera faktum. Går och går förresten, det går visst numera men jag tror inte det är bra att manipulera naturen på det sättet också. Det räcker mer än väl med alla andra sätt vi människor håller på att fixa och trixa för att uppnå största möjliga framgång och till sist och syvendes, störst marginal. Jag såg ett program på TV för ett tag sedan. Det handlade om jordbruk i någon av USA:s många delstater, jag tror det var Oregon. Där hade man de största fält jag någonsin sett. På dessa odlade man vete. Oturligt nog låg man mellan stora vatten och höga berg. Detta innebar att vattenånga sögs upp och samlades till stora och tunga moln som seglade över vetefälten och släppte sin börda längre bort när de skulle över bergen. Men inget regn föll över vetet så bönderna gick upp i sina flygplan och flög över molnen. Dessa "saltade" man, jag tror i alla fall att det var salt man använde, och på det sättet fick man molnen att släppa sin börda tidigare. Alltså, över vetefälten. Men då kommer genast tanken hos mig, vad händer med grundvattnet? För regnet som skulle fallit över bergen och som sedan skulle sippra ner för bergets sidor, ner i underjorden och fylla på grundvattnet kom ju aldrig fram till bergen. Det är som Strindberg sa, "Det är synd om människorna". Vi kommer med största sannolikhet att förgöra oss själva. För istället för att leva i samklang med naturen försöker vi hela tiden pressa det mesta möjliga ur den för egen vinnings skull.
Men vi går här och pysslar och grejar. Lite kompost här och lite gödsel där, en och annan säck jord lägger vi också ut samt lite ans på vindruvorna men naturen gör det mesta. Vi konstaterade igår att händer inget speciellt så får vi mycket vinbär, både svarta och röda. Även plommonträdet, Rein Claude verkar ge en god skörd medan Opal-plommonet bara hade två kart. Domherrarna kalasade nämligen på blomknopparna redan i februari så det fanns nästan inte en enda blomma på det trädet. Finns det inga blommor blir det ingen frukt, så är det.
Nu har klockan blivit nio så nu skall jag avsluta här och ägna mig åt brödbak i stället. Återkommer väl nästa lördag om inte annat för den som vill, vågar och kan läsa min blogg.
