Så ljust det är!
En söndagsmorgon med växlande molnighet, en hel del sol och en lätt vind med en temperatur på cirka plus elva grader. Det har vi idag, söndagen den 21:a maj i nådens år 2017.
På bara en vecka har grönskan gått från den där späda, ärtpurégröna till den där gröna jag gillar allra mest, den fylligt klargröna, den som för mig riktigt symboliserar sommarens inträde. Granarna bidrar också med sina ljusgröna små skott så endast eken, i min värld, står fortfarande kvar i sin gyllene glans av ännu inte fullt utspruckna löv. På syren och kastanj kan man nu klart urskilja blomställningarna med sina små knoppar, de första maskrosorna har gått i frö och börjar snart släppa sina små ulltussar som frejdigt kommer att blåsa runt i vinden för att sprida sina gener och ge nya plantor till glädje och förtret. Kommer de i gräsmattan gör det mig inget för den klipps så ofta att man bara hinner njuta lite av de gula små solarna ett litet tag innan de kortas av till gräsrotsnivå. Men strax har nya små blommor tittat upp från denna livskraftiga växt. Just nu står också äppleträdet i full blom så humlor, bin och andra flygfän har fullt upp.
Så nu får vi hoppas att värmen står sig ett tag så frukter hinner knytas. Hur det gått med plommonen som fick både snö och regn i sin blom har jag inte sett ännu men vinbären har i alla fall hunnit knyta sig så där kan man kanske hoppas på ett par liter i år också. Det ena av våra hösthallon vi köpte förra året börjar också bli grönt och fint medan det andra exemplaret står kalt och dött. I växthuset blommar jordgubbarna och vinrankorna visar också på stora blomklasar i knopp som väntar på att slå ut
Igår var vi som sagt och köpte lite växter. Det blev rosa pelargoner till entrétrappan
medan det till krukorna på muren blev 
stjärnöga i rosa och vitt.
På altanen i de blå krukorna blev det vita dahlior.
Men vad svårt det är att välja. Just i sådana här lägen hade det varit bra med en plånbok med obegränsade resurser, en trädgårdsmästare i släkten och en villaträdgård värd namnet. Sedan är det ändå konstigt att hur mycket man än köper så är det aldrig tillräckligt. Det fattas alltid något någonstans.
Nu skall jag strax gå ut och fixa färdigt den fina odlingslådan maken gjort i ordning till pepparroten jag fick av en vän förra året. Kanske att jag har ett par potatisar i grönsakslådan som börjat gro som jag kan slänga ner också. Det blir väl inga knölar till midsommar men ett eller ett par kok till hösten skall det nog bli i alla fall, fast det är i senaste laget. Alternativt är att vi köper ett par boxar med grönsaker som någon annan dragit upp och som redan är på gång. Ja, vi får se hur det blir.
