Skönhet,....
.... det är sådant som sägs komma inifrån, eller hur? Eller var det den vackra sidan eller kanske rent av det söta. Det spelar ingen roll vilket för jag påstår att vi är ägare (om man nu kan äga en annan levande varelse) till världens sötaste, vackraste, finaste katt. Nu protesteras det kanske men faktum är, vi har just den katten. Han var söt redan som liten men med dagarna, månaderna och åren har detta utvecklats till att som nu nå näst intill fulländning.
Ja, jag vet också att vi har tre katter men för att jag säger att vi har den allra sötaste och vackraste så säger jag inte att de andra två är fula och anskrämliga heller. Dessa tre små individer har alla sina små egenheter och ett sätt som gör att vi älskar dem. Men den som riktigt utmärker sig det är Tusse. Den lilla katten som ingen ville ha. Den som skrek i högan sky när hans lillasyster lyftes ut ifrån honom. Den som alltid, i alla lägen sätter sin lillasyster i första rummet och som är hennes beskyddare.
Att de alla är ena riktiga fegproppar och rädda för allt, inklusive dem som besöker vårt hem om det råder det inget tvivel men det är heller inget som stör oss, vi har ju katterna för vår skull. Även om jag tror att just vår katt skulle vinna prisernas pris om man lärde känna honom och såg hans inre kvalitéer.
Att de är bortskämda, det erkännes glatt det också. Men om man nu inte har djur för att älska och skämma bort, varför har man dem då? Jo, jag vet att det finns fantastiska djur som hjälper husse och matte med det mesta, som är guld värda för sina brukare. Djur som är tränade att göra saker men som för den skull också har valts med anledning av sin fina läggning och sitt sätt. Jag betvivlar inte att dessa djur upplevs som söta, snälla och fina men en skönhet som kan sägas vara vacker, det äger de nog inte.
Utan tvekan är han också den som har den finaste, läs mysigaste, pälsen. Den är tät och riktigt mjuk. Inte ens stickelhåret är hårt och strävt utan mjukt och mysigt som hos barndomens teddybjörn. Hans ögon speglar all den kärlek, empati och omsorg han känner och ger till den som vill ha och behöver men alltid ger till sin lillasyster. Denna lillasyster som har haft lite otur med hälsan under sina första 18 månader men som nu verkar vara i god kondition. Sessan som är så lik sin bror men som inte har samma mjuka päls. Hennes päls är som en mjuk ordinär kattpäls. Hon är den som skulle välja rosa saker som den flicka hon är. En typisk liten tjej alltså. Missan å andra sidan är den stolta och värdiga. Den som reser sig på sina långa ben och med ett visst mått av överlägsenhet ser sig omkring på sina undersåtar, där även vi räknas in. Hon är den man skulle se med strikt dräkt och märkesväska på armen om hon varit människa.
Men Tusse, han är den som är allas vår lilla teddybjörn. Den av de tre som man alltid vill älska, smeka och krama.
