Tänk, jag nästan glömde
Här sitter jag i godan ro, vid köksbordet, med en katt i knäet och en på bordet strax bredvid mig, var den tredje är vet jag inte riktigt men jag skulle tro att hon ligger i dotterns säng, så har jag fastnat med blicken ut i naturen. Det är fascinerande. Bäst som jag sitter här och tittar på ett bofinkspar som sitter på en gren i plommonträdet så får jag se ett sträck med svanar som flyger över. I äppleträdet sitter några domherrar med sina domdamer och funderar på om de skall hämta lite frö i fröhållaren eller om det möjligtvis finns blomknoppar kvar i plommonträdet som de kan äta upp. Någonstans, förmodligen i granen som står utanför det ena köksfönstret, åt nordost, sitter en talgoxe som ännu inte funnit sin partner och filar med sitt lockrop och någonstans , långt bort, får han svar. Å där! Där ser jag den som jag bara hörde i går kväll, när vi satt ute och drack kaffe, den svartvita flugsnapparen. Den brukar komma runt första maj men jag hade inte sett den förut och trodde att den brutit en mer än femtioårig tradition. Men jag vet inte om vi har någon holk kvar som den trivs i för vi har sågat ner trädet som var hans. Men, hittar den en holk den vill ha så slänger denne lille tuffing ut nuvarande hyresgäst. Inte bara den vuxna fågeln utan ägg och ungar som kanske också finns däri. Den svartvita flugsnapparen är en absolut minoritet i vår småfågelsvärd så det är kanske inte konstigt om den gör vad den kan för att hitta ett ställe att reproducera sig på.
Nere i gläntan, invid den stora stenen längst ner på tomten ligger rådjursgeten med sina två små kid som föddes i förrgår kväll. De är så fina men när de blivit lite större skall vi göra vad vi kan för att skrämma bort dem. Det låter illa men faktum är att de drar hit så mycket fästingar och sedan äter de upp mina blommor. Jag har inget emot att de äter men de får inte ta det jag planterat. Det blir för dyr mat för detta matvrak till djur.
När vi nu ändå är inne på växter så tittar jag även på dem för nu blommar påskliljorna i mängder liksom pärlhyacinter. Om bara ett par dagar så har även pingstliljor och tulpaner slagit ut. Vitsippor i tusental blommar för fullt runtom oss medan blåsippans tid snart är förbi. Nu är också tiden då man inte riktigt vet om det är en senkommen tussilago eller sommarens första maskros som visar upp sin blomprakt nere vid dikeskanten. Men ännu ett tag får vi vänta på kabbelekan och de tidigaste lökväxterna som vintergäck, snödroppar, snöklockor, scilla och krokus, deras tid är redan förbi och vi får vänta ytterligare ett år på att få se dem igen.
När man nu har allt detta att titta på är det kanske inte så konstigt att man nästan glömmer att skriva på bloggen. Men nu är det gjort och jag skall fylla på min fina blå mugg med mer te och kanske hittar jag en god frukt att mumsa på medan jag gör lite annat nyttigt på datorn. Betala en räkning eller så.
Till middag hade jag tänkt mig ostfisk med potatis och en god remoulad. Vad ostfisk är? Jo fina filéer av bergtunga eller små rödtungsfiléer som man lägger ihop två och två med en eller ett par skivor god ost emellan. Sedan panerar man dem och steker i en rejäl klick smör en eller ett par minuter på varje sida. Servera med kokt potatis, sockerärtor, rivna morötter och en hemgjord remoulad med vispad grädde som bas. MUMS!
