Torsdag
Eller mer exakt, Kristi himmelsfärdsdag eller lite vanvördigt uttryckt, Kristi flygaredag. Vad gör då denna torsdag så märkvärdig? Jo det är en ledig dag för de flesta som arbetar. En dag som i alla fall startar i ett grådisigt töcken. Dimman ligger så tät att jag inte ser sjön, men jag vet att den finns. Den finns där och man kan se att vattennivån ligger ganska långt under det normala så man förvånas inte när man hör att grundvattennivån är så låg redan nu, fast vi bara är inne i sista tredjedelen av maj, att många kommuner redan gått ut med en varning och uppmaning att inte vattna och inte tvätta bilar och husfasader.
Att grundvattennivån är så låg är kanske inte så konstigt för det började redan förra vårvintern då vi inte hade någon snösmältning att tala om. Inte fick vi så mycket regn heller under sommaren som följde, det var mest mulna dagar. Den sistlidna vintern var det inte heller mycket snö, jag skulle nästan vilja säga att vi inte hade någon snö alls. Den största mängden kom faktiskt den 8:e maj då vi hade 27 mm snö på morgonen. Men denna snö smälte bort redan före tio och lämnade bara lite fukt efter sig då solen absorberade det mesta redan i smältögonblicket så att säga.
Kanske är det därför gårdagens middagsdisk står kvar. Maken tänkte nog lite rationellt och tyckte nog inte att det var lönt att slösa diskvatten på den lilla disk som blev igår med pasta och uppvärmda köttbullar. Vad jag skall hitta på idag har jag inte en aning om ännu men det ger sig kanske. Strimlad biff hade kanske varit gott men jag har nog ingen biff av något slag hemma. En sallad hade dugt gott åt mig och förmodligen dottern också men det är inget för maken som har svårt att tåla råa grönsaker. Men varför bekymra sig om middagen nu, det är ju långt tills den skall serveras. Det hinner nog lösa sig när man botaniserat en stund i kylskåpet. Där finns nog både det ena och det andra som behöver tas om hand. Mina små är jätteduktiga här hemma när jag är på jobbet men fullfjädrade husmödrar har de inte hunnit bli på de här månaderna när jag varit iväg på jobb på heltid. Man skall minnas att det är nio år sedan sist.
Istället tror jag att jag skall ägna dagen åt att bara vara. Ta det som det kommer och inte bekymra mig om framtiden. Det som varit har jag ju redan släppt.
