Vart är vi på väg?
Redan igår kom jag fram till att det går mot höst, att det rent av blivit höst. Meteorologerna säger att sommaren hänger kvar eftersom nattemperaturen allt som oftast ligger på plus tio grader. Men i min värld är det höst när folk omkring mig talar svamp, svamp och ännu mera svamp. För att inte tala om det som lurar ögat i svampskogen, gula löv. Löv som sakta singlar ner från grenarna ovanför och sedan samlas i drivor runt mina fötter. Ett annat tydligt tecken är ljuset, att dagarna blir kortare. Nu kan jag inte längre vakna till fågelsång och getingars brummande när de försöker ta sig igenom vädringsfönstrets ventilationsspalt i tron att det är flustret till en kupa. Fast idag var det nästan så. Men bara nästan för i så fall hade det varit en enorm geting eller snarare humla, det stavas h-e-l-i-k-o-p-t-e-r.
Den där helikoptern kom från flygplatsen och sniffade väldigt lågt över vårt hus som ligger nästan högst upp på berget. Jag såg det inte, för det var för mörkt, men jag förstod det. Förstod att det var en helikopter i utryckning. Ingen flyger ju helikopter för nöjes skull när det är nattsvart, för det var det 05,25. Däremot, när den kom tillbaka, cirka 06,10 kunde man ana att solen var på väg upp för i helikopterns "kölvatten" såg man en svagt rosa ton på himlen i öster.
Ljuset avslöjar att det blåser rejält idag. De björkar som fortfarande har mycket löv kvar och granarna svajar betänkligt ibland när vinden drar från nord - nordost. Nordanvindar brukar betyda kyla så vi får väl se hur det blir fram på dagen. Blir det kallt utomhus så tänker jag hålla emot här inifrån. Jag funderar nämligen på att baka de där bullarna jag inte fick gjort igår. Jag tänkte mig ju inte för när kissekatterna kom och ville gå ut. Jag öppnade altandörren som är här i köket och alla vet ju att drag är rena döden för en jäsdeg. Nej, jag har inte dörren på vid gavel men jag har en katt som inte vill vara ute mer än fem minuter åt gången och en som är så skrajsen att hon alltid vill ha en flyktväg in i tryggheten. I början när vi inte förstod bättre så sprang hon all världens väg och kom inte hem igen förrän halv två på natten. Det är inget vi vill en gång till.
Ytterligare ett hösttecken finns. Finaler på öppna nöjesfält, bokmässor och fotboll. Igår, den 30 september hade också NMR, Nazistiska motståndsrörelsen fått tillåtelse att demonstrera på Göteborgs gator.
Hur i herrans namn tänker de styrande? Ja, jo, jag är absolut för åsikts- och yttrandefrihet, men att tillmötesgå nazister när de begär att få marschera på sin högtidsdag det är knas. I all synnerhet när dagen infaller en lördag och det är bokmässa, Liseberg har öppet och det går en gratismach på Ullevi. Lägg därtill smågodisets dag med massor av extrapriser på gotter, något som lockar barnfamiljer till stan. Fullständigt ohållbart och grunden för konflikter är lagd. Polisen gjorde en strålande insats och förhindrade en fullständig katastrof. Men dörrarna till bokmässan stängdes och de som var därinne fick inte gå ut. Detta förhindrade såklart också att människor trängde sig in, något som kunde orsakat tumult och fara för liv. Däremot vet jag inte heller vad jag tycker om viss del av motdemonstranterna. De som började att kasta sten på demonstranterna. Lika effektivt tror jag att dubbla rader av människor utefter kortegevägen som sjöng och / eller skalderade motståndsslagord, visade banderoller om vad man tyckte om brunskjortorna hade varit. Man skulle till exempel kunnat stänga av vissa delar av Slottskogen, de delar som inte hade djurgårdar och låtit dem hålla till där under en timma eller två. Hade de villkoren inte passat hade inte marschen kommit till stånd över huvud taget.
Nej tyvärr är det nog inte bara naturen som går en höst till mötes. Jag hoppas att hösten går fort, att vintern går ännu fortare och att vi snart får en ny, ren vår. Med kärlek och tolerans, med ömsesidig respekt för allt och alla. Jag vill inte ha tillbaka tiden som mina föräldrar och generationen före dem fick uppleva med krig, umbäranden, rädsla och svält. För att inte tala om hur det var ute i Europa. Hujedamej!!
Jag gör som strutsen, stoppar huvudet i sanden och sätter mig och stickar.
