Det gäller att hålla skenet uppe
Att glädjas åt det man kan och försöka hitta andra saker som man uppskattar.
Till exempel är min familj ALLTID en källa till glädje, uppskattning och uppmuntran. Att jag tycker så beror kanske på viss del på mig själv.
Jag har ofta talat om att man skall överge människor som fungerar som energitjuvar och får oss att må dåligt men en sak har jag inte talat om, vår egen roll i detta.
Hur upplevs du av andra? Är du en person som "alltid" är glad, nöjd, vänlig och uppmuntrande? Eller är du den som aldrig talar om annat än sjukdomar, dålig ekonomi, arbetsmiljö som inte fungerar, trasiga möbler och dåliga relationer. Oavsett vilket så har vi alla både vin och vatten i vår bägare. Frågan är bara vilket vi låter dominera vår vardag. Jag försöker att alltid ha vin i mitt glas men visst finns det skvättar av vatten i också. Ibland kan det till och med vara så att det är mest vatten i mitt glas men då gäller det att fokusera på de droppar av vin som ändå finns där.
Ta en dag när man blivit riktigt förkyld till exempel. Huvudet känns för litet för hjärnan, näsan är överfull, halsen gör ont och ögonen rinner så att man inte ens ser att surfa på mobilen. Till råga på allt knäpper det i öronen varje gång man försöker svälja. Då är det riktigt synd om en. Men visst kan det finnas glädjeämnen ändå. Man kan skratta åt den enorma högen av begagnade pappersnäsdukar som växer och växer, glädjas åt muggen med te, glaset med vatten eller juice och burken med huvudvärkstabletter som partnern kommer in med. Eller den specialanpassade måltiden man serveras för att det skall vara lätt att äta. Glass till middag eller så. Det är inte så viktigt vad jag skriver att man får att äta, det viktiga är att man fokuserar på omsorgen man ges, hur tokig den än är. För tänk på det, då har du ju också fått en anledning att skratta mitt uppe i eländet.
En stund på dagen när jag tankar vin i mitt glas är mornarna. Mornarna när jag sitter här ensam i flersamheten och vet att jag hör till. Eller jag kanske lever ensam i min våning men då kan det vara skönt att veta att man hör till. Hör till de vänner man har i sin närhet som lever i ungefär samma situation eller till dem man älskar som bara finns ett telefonsamtal bort.
Idag är en ny dag. Vad jag skall hitta på idag är jag inte helt klar över men baka skall jag inte, det gjorde jag igår. Fyra vetekakor blev det samt två formfranska med vallmo. Jag borde baka lite bullar och kaffebröd men det har jag nog ingen lust med tror jag det får duga med köpekex eller en macka till kaffet den här veckan. Mer akut är obeslutsamheten över vad jag skall hitta på till middag idag. Hängde det bara på mig skulle det duga gott med en kycklingsallad men jag har två personer till i hushållet och båda dem vill nog inte ha sallad till middag. Än har det inte blivit sju söndagar i veckan. Jag tror jag avslutar här och går in och sätter mig och stickar istället då kanske jag kommer på något i alla fall.
