brittensvardag.blogg.se

Löda!

Publicerad 2017-09-02 08:52:34 i Allmänt,

 
Halloj! Tjenare!
 
Hur står det till folkens? Här är bara fint. Massa roliga småkryp att käka och en hel massa härliga dofter att ta in.
Som ni förstår talar jag om livet ute. Men det finns en sorts konstiga djur som har förmågan att hoppa på mig utan att jag känner det men sedan kliar det lite och det är då lill-matte brukar plocka bort dem. Fästningar kallar hon dem.
 
Men vet ni en annan sak. Tror ni inte på sjutton att matte och husse lyckades knevla in oss alla tre i de där konstiga väskorna. Sessan och jag hamnade i samma och det var nog tur det för annars hade vi nog fört ett väldigt liv. Men Missan hon fick en egen väska och sicket liv hon för! Hon tjattrar och snattrar precis hela vägen. Matte och husse fattar nog inte vad hon säger men dom har kanske en liten aning för ibland svarar de och det låter ganska rätt om man säger så. Vi åkte en stund men det gick ganska fort och jag blev ganska nyfiken på vart vi skulle. Sessan sade med en gång att vi nog skulle till den där veterinären och det skulle vi. Sessan känner nog igen den där vägen nu för hon åkte ju några gånger i vintras när hon var sjuk. Den där veterinären vi träffade den här gången var ju kass! Hon sticktes! Matte sade att det var samma sak som för ett år sedan men det kommer inte jag ihåg. Matte försökte distrahera oss med lite godis men det gick inte vi på. Men tillbaka till den där djurdoktorn. Hon var en riktig velepinne för hon såg inte skillnad på mig och syrran. Hon tyckte vi var så lika. Å det är klart vi är, vi är ju syskon. Hon litade inte alls på matte och husse när de sade att hon tog mig igen istället för Sessan utan hon var tvungen att scanna våra chip vi har i nacken. När hon hade kollat det där chippet så såg hon förvånat på matte och sade "Hur ser ni skillnad på dem?" Men människorna vi bor hos dom ser. Ser att jag är större och grövre än syrran, att jag har gröna ögon och syrran har bärnstensgula, att min svans är rak och ganska mörk medan Sessans är randig som en lemurs och att den har en liten knyck i toppen.
Men käket vi får är inget vidare. Matte och husse handlar och lägger upp till oss. Vi nosar och slickar i oss såsen men sedan vill vi inte ha mera så det får människorna slänga. Ibland hittar de en sort som Sessan och Missan äter lite utav och då blir människorna så glada och så köper de samma sak en gång till men då är det ingen som äter, för en gång räcker.
 
Nu säger husse att det snart är fullt med mat i förrådet som vi inte vill ha. Jag säger att de kan sälja tillbaka det till affären men då säger matte att hon skall sälja oss istället. Då blir jag jätterädd men hon skojar bara säger hon. Men jag vet att det inte går att lita på människorna. Titta bara på dem när de lurar in oss i resväskorna och tar oss till djurdoktorn.
 
Det var lite från oss men nu skall jag gå och lägga mig igen för nu är jag alldeles förgeting. Ja, förbi alltså men det är ju mest getingar. Människorna slår ihjäl flera varje dag som kommer in i köket när altandörren står öppen. Men idag kommer vi nog inte ut för matte skall visst baka och då får det inte vara öppet säger hon.
 
                             
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela