brittensvardag.blogg.se

Valborgsmässoafton 2018

Publicerad 2018-04-30 07:15:54 i Allmänt,

 
Just som jag satt här och skrev rubriken fick jag för mig, så där vet ni som man kan få, vilket konstigt ord. Men som du kanske vet härstammar firandet från sankta Walpurgis. Hon själv dog redan år 779, men Valborg helgonförklarades flera år senare. På 1400-talet tog man sig för att koppla ihop henne med häxerier. Helt enkelt för att man den 30 april tänt eldar för att lysa upp för Valborg däruppe i himlen. Att hedra henne på det sätt man kunde. Sedan skrev den gode Faust en berättelse om Blocksberg, som i folkmun blev bockberg. Sedan gjorde kristendomen sitt intåg och bocken kopplades ihop med det onda då djävulen sades ha bockfot. Spiken i kistan blev det när någon stolle tänkte till och började tala om oknytt och människor med speciella förmågor. Jag vet inte säkert men jag tror att det kanske var kvinnor och män med förmåga att läka och bota genom sin kunskap om växter och örter, som fick bära skulden hos de kristna för att göra saker som inte ens Jesus kunde hjälpa till med. Därmed fick "mobben" med sig en förskräcklig massa människor, främst för att den som inte angav häxeri själv kunde bli angiven och dömd. En förskräcklig tid i vår tidräkning.
Visste ni förresten att Valborg inte firas överallt utan bara i Sverige, Finland, Lettland, Tjeckien, Slovenien och Tyskland.
 
                   
 
Jag skall inte fira Valborg idag trots att jag har tagit semester idag. Nej, jag skall göra smörgåstårta och sedan skall jag åka ner till lilla mamma och hjälpa henne sätta upp rena gardiner.
 
Tänk, om min lilla pappa levt hade han och mamma kunnat fira diamantbröllop idag. 60 år, det är häftigt. Men pappa lämnade jordelivet 80 år gammal redan 2011. Sju år sedan redan, men oj vad fort tiden gått.
 
Men Sveriges kung har födelsedag denna lite mulna och småregniga dag. Hur mycket han fyller?, 72 tror jag bestämt och i veckan slog han något slags rekord i att vara den regent som suttit längst på tronen. Fast han har inte längre någon viktig roll i vardagen. Men om jag får säga vad jag tycker så anser jag att den kungliga familjen representerar Sverige väl internationellt. Det gör de parallellt med regeringens och riksdagens uppdrag och Sverige kan då verka på två håll samtidigt. Visst kostar de en del men jag tror ändå att kostnaderna för en president skulle vara större i förhållande till utförda uppdrag.
 
                                         
 
Själv är jag något så knäppt som en vänstersympatiserande rojalist. Som att försöka förena olja och vatten skulle nog säkert någon ha sagt. Men med lite vinäger så går det faktiskt och jag är nog en person med lågt Ph och därför låter sig föreningen göras hos mig.
 
 

När olyckan är framme

Publicerad 2018-04-29 09:09:44 i Allmänt,

 
Ja då kanske man skall göra som en katt. Krypa undan och gömma sig och hoppas på det bästa.
 
 
Tycker ni att jag lät negativ? Det var inte alls min mening. Men hur börjar man när man vill berätta om en liten olyckshändelse. Olyckshändelsen i det här fallet heter Elvis och är en champangne-färgad huskatt av okänd härkomst. Han hittades av en jägare upp i de Jämtländska skogarna för cirka sju år sedan. Jägaren var en granne till oss men de hade huset fullt av hundar och ville inte ta hand om en katt. Men i området fanns många godhjärtade människor som kunde tänka sig att ta hand om kraken. Han var liten och mager och flammigt grå.
 
                      
 
Jo jag vet att ni inte får ihop det riktigt nu men den beige katten var så smutsig att man inte såg hans riktiga färg. Paret som tog hand om katt-kräket hade fyra vuxna katter förut men de började bli gamla. Den yngste var drygt 16 år. Han fick det bra och paret åkte till veterinären och märkte honom med ett chip i nacken och kastrerade honom, kemiskt. Vad de inte förstod var att en kemisk kastrering inte varar för evigt. Så nu går kattuslingen runt och sprider skräck i omgivningen. Först gick han in till grannen till vänster om sig men där fanns en gammal katt som satte skräck i honom och inte lät honom komma nära. Då gick han bort till höger och där fanns inga katter så där fick han vara ifred. I hela fyra år var det högra grannskapet hans domäner. Men så kom en ny granne som förde med sig ett kattsyskonpar. De var tagna från ett djurhem och lite skygga. Hanen, Kolan, håller sig undan och är en katt vi nästan aldrig ser medan hans syster Maja stryker omkring i närområdet. Båda dessa katter är mekaniskt kastrerade. Nu började eländet. Elvis hoppade på Maja och bet henne i ryggslutet, vid svansroten. Efter ett par dagar visade det sig att hon fått infektion i såret och man fick uppsöka veterinären. Katten opererades och man satte in dränagerör. Såret läkte, pälsen växte ut igen och katten fick åter vara ute. Det gick bra ett halvår ungefär och då var det färdigt igen. En ny vända till veterinären och ytterligare ett par tusenlappar fattigare. Jodå, katterna är försäkrade men självrisken är hög.
 
                            
 
Under den här tiden hade vi också skaffat våra tre pälsklingar. Tagna från ett djurhem som de är, är de både chippade, tatuerade och vaccinerade. Våra tre var så skygga att de först inte ville gå ut men långsamt vande de sig och nu, efter cirka tre år går de ut själva och kan vara ute en timma i taget om det är bra väder och ingen nederbörd. Vi njöt och tyckte våra små godingar fått det bra. Men så för två veckor sedan var det dags igen, Majas husse och matte kom och frågade om vi visste om Elvis var kvar i området. Jodå det kunde vi bekräfta eftersom vi sett Maja springa ifrån Elvis för bara ett par dagar sedan. De fick åter åka till veterinären och sy katten och hon försågs ännu en gång med dränage och tratt. Vad skulle vi göra? Hur kommer man till rätta med en sådan här sak och ändå håller grannsämjan god.
 
                                 
 
Så kom då gårdagen och olyckan var framme. Elvis gav sig på vår lill-katt, Sessan och bet henne i vänster bakhas. Hennes bror, Tusse hörde hennes skrik och kom skyndande och hoppade på Elvis som förskräckt pep iväg. Det där var han inte beredd på. Sessan rusade upp för trappan och in på altanen med Tusse efter sig. Där mötte jag och släppte in dem. Av Elvis såg vi inte ett spår längre. Sessan blödde rätt så bra om tassen men jag blev inte orolig för det då blodutgjutelse renar såret. Hon kröp in under en stol där hon ägnade resten av eftermiddagen åt att tvätta sin lilla tass. Fram på kvällen var hon framme och åt lite men var väldigt skygg. Eftersom just skyggheten är något vi jobbat mycket med var det mest det vi tyckte var synd.
Men idag kommer hon fram och äter och dricker. Vi får till och med kela lite med henne men vänster baktass får vi inte röra.
 
                         
 
Husse, min lagvigde, ringde bort till Elvis husse och pratade lite med honom men den stackarn lever i förnekelsens värld och vägrar acceptera att hans katt är en riktig elaking mot grannskapets unga katter. Vi försökte tala om att vi sett att det var Elvis som varit på vår Sessan. Vi talade också om att vi tagit reda på att kemisk kastrering håller absolut max 24 månader men det är med ett nytt preparat som Elvis inte fått eftersom det inte fanns 2011. Maken fick ett löfte om att Elvis husse skulle kontakta veterinären för att reda ut saken med kastrering och kattens aggressivitet gentemot andra katter, företrädesvis, honor.
Så i går kväll ringde det på dörren. Klockan var nästan nio. Det var Elvis husse som kom på besök. Han hade suttit och tänkt sade han. Kunde det inte ha varit en grävling eller en skata som varit på henne? Vi talade om att det inte var så eftersom jag sett hur Elvis sprang åt andra hållet när vår Tusse hoppat på honom för att försvara sin lillasyster. Men det gick inte riktigt hem. Han sade också att vi fick väl försöka fotografera Elvis när han var på våra katter men vi svarade med att han fick hålla sin katt under uppsikt.
 
                           
 
Idag sitter jag mest och funderar på hur en skata skulle sett ut i en beige fjäderdräkt. Bilden ovan var det närmsta jag kunde hitta.
 
Nu skall jag i alla fall sätta igång och baka lite bröd. Det är bra väder för det idag tror jag. För i kväll skall jag börja lägga ihop lite smörgåstårta som skall ätas i morgon. Lax, räkor, krabba och lite annat gott.
 
                               
 
 

Melodikryss 17 2018

Publicerad 2018-04-28 11:02:56 i Allmänt,

 
Ny vecka och nya möjligheter. Ni som jag har väl laddat för dagens första frågor så nu kör vi väl igång. Vi börjar på
 
L2 Här fick vi höra Kim LARSEN i en finstämd melodi. Danmark levererar som vanligt.
V9 DEN blomstertid nu kommer med lust och fägring stor....♪♫♫♪
V1 En svensk TV-serie sade han och visst kände vi igen Macken och då vet vi att det var CLAES Eriksson själv som gjort texten och musiken till signaturmelodin.
L3+V10 Hon beskrivs som SÖTa Cecilia Lind och pianot som OSTÄMT. Oss emellan sagt, det lät förfärligt.
V6 På svenska sade vi GROTTKÖPING om den stad där familjen Flinta och Granit bodde.
L5 Det som göms i snö, kommer upp i tö, FLING fling.... så sjöng han Robert "Robban" Broberg.
 
Så var det lokala nyheter och väder på halvslaget. Precis som vanligt. Sedan fortsatte vi på
 
V14+L12+V4  ACE OF BASE gjorde entré på scen och gav oss lite ord
L11+V15 Dansstilar. Oj, oj. Till "flottare med färg" kan man väl dansa TWIST men till illustration två blir det BALETT.
V13 AVICII, Tim Bergling lever kvar trots hans tragiska frånfälle i veckan.
L7 Panflöjt och klaviatur i THOMAS Orup Erikssons sköna melodi.
L8 KATRINA and the wawes med Sun Street.
 
Sådär ja. Då var även dagens kryss avklarat så nu dröjer det en vecka till nästa gång. Ha det gott!!
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela