brittensvardag.blogg.se

Bland killingar och krokus

Publicerad 2018-04-07 08:46:26 i Allmänt,

 
Klockan är snart åtta och jag har redan varit vaken ett par timmar. Varför har jag då inte kommit igång att skriva förut kanske du undrar men det skall jag berätta nu.
 
Det är knappt så man tror att det är sant och bakslag blir det nog men jag tror bestämt att det har börjat bli vår. Schhhhhy, säg det inte högt för då kanske årstiden ångrar sig men jag skall berätta hur jag vet. Det är nämligen anledningen att jag är sen med skriveriet. Jag har skådat vårtecken.
 
När jag så hade vaknat och jag följde pälsklingarnas exempel och sträckte och stretchade på min knubbiga lekamen så hörde jag dem. Fåglarna. De jag först hörde var kanadagässen, en stort streck av dessa fina men i mitt tycke opålitliga fåglar flög i samlad tropp ner mot sjön under sitt karakteristiska skrän, för sång kan man knappast kalla det, nä-ä.
 
Men något fick mig att titta ner (sovrummet ligger nämligen på ovanvåningen) Vi har ett suterränghus. Hursomhelst, det får vara som det vill med den saken, därnere, bara cirka fem meter ifrån mig gick ett par tranor omkring och letade mat i gräset. Jag antar i alla fall att det var så. Då kom jag att tänka på alla de entusiaster som ligger där dag efter dag med sina fältkikare för att få se tranorna dansa där vid hornborgarsjön och här stod jag bara ett par meter från dem utan att behöva frysa och kånka runt på en massa saker för att få se några tranor.
 
Och där, där kom nitton svanar i sin karakteristiska v-formation, också de på väg ner mot öppet vatten. Nitton det betyder således att en ännu inte funnit sin partner eller så hade någon mist sin make/maka.
 
                                 
 
Men,..... är det inte?...... jo, det är det! Krokusen blommar! Där, där det bara för en vecka sedan låg snö och såg ut som om den tänkt sig ligga där till midsommar där blommar nu krokusar i gult och lila. Knopparna är små och väntar på lite sol för att slå ut men de är där. Nu var jag ju bara tvungen att gå till andra sidan huset. Och visst var det så, där stod de, snödropparna. De stack upp sina små vita huvuden ur det gulnade gräset och sade "Bort snö, nu tar vi över." Det är också på den sidan jag har fågelbordet och där såg jag dem jag såg för första gången i år vid påsk, bofinkarna. De åt havregryn för glatta livet tillsammans med talgoxe, blåmes och alla de andra.
 
                      
 
Redan då hade en timma förflutit av morgonens härliga tid. Jag hade inte fått något vettigt gjort men nu väntade dusch och frukost. När jag så kom ut i köket startade jag med att sätta en liten deg för idag skall jag baka bröd och sedan satte jag på den här långsamma och sega apparaten som vi kallar dator. Medan den startade upp gjorde jag iordning mitt te och det var då jag såg dem, de alldeles nyfödda små killingarna som en Facebook-vän varit med och sett komma till världen runt klockan fem i morse. Ja så gjorde jag då misstaget att börja scrolla och där fanns små lamm, hundvalpar och kattungar också och då förstår ni att jag var vilse. Denna smått magiska natt har tydligen alla mina vänners dräktiga djur fått för sig att föda och jötapetter vad gulliga de är allesammans.
 
Skall vi då äntligen våga hoppas på att det är vår!!!!
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela