brittensvardag.blogg.se

När olyckan är framme

Publicerad 2018-04-29 09:09:44 i Allmänt,

 
Ja då kanske man skall göra som en katt. Krypa undan och gömma sig och hoppas på det bästa.
 
 
Tycker ni att jag lät negativ? Det var inte alls min mening. Men hur börjar man när man vill berätta om en liten olyckshändelse. Olyckshändelsen i det här fallet heter Elvis och är en champangne-färgad huskatt av okänd härkomst. Han hittades av en jägare upp i de Jämtländska skogarna för cirka sju år sedan. Jägaren var en granne till oss men de hade huset fullt av hundar och ville inte ta hand om en katt. Men i området fanns många godhjärtade människor som kunde tänka sig att ta hand om kraken. Han var liten och mager och flammigt grå.
 
                      
 
Jo jag vet att ni inte får ihop det riktigt nu men den beige katten var så smutsig att man inte såg hans riktiga färg. Paret som tog hand om katt-kräket hade fyra vuxna katter förut men de började bli gamla. Den yngste var drygt 16 år. Han fick det bra och paret åkte till veterinären och märkte honom med ett chip i nacken och kastrerade honom, kemiskt. Vad de inte förstod var att en kemisk kastrering inte varar för evigt. Så nu går kattuslingen runt och sprider skräck i omgivningen. Först gick han in till grannen till vänster om sig men där fanns en gammal katt som satte skräck i honom och inte lät honom komma nära. Då gick han bort till höger och där fanns inga katter så där fick han vara ifred. I hela fyra år var det högra grannskapet hans domäner. Men så kom en ny granne som förde med sig ett kattsyskonpar. De var tagna från ett djurhem och lite skygga. Hanen, Kolan, håller sig undan och är en katt vi nästan aldrig ser medan hans syster Maja stryker omkring i närområdet. Båda dessa katter är mekaniskt kastrerade. Nu började eländet. Elvis hoppade på Maja och bet henne i ryggslutet, vid svansroten. Efter ett par dagar visade det sig att hon fått infektion i såret och man fick uppsöka veterinären. Katten opererades och man satte in dränagerör. Såret läkte, pälsen växte ut igen och katten fick åter vara ute. Det gick bra ett halvår ungefär och då var det färdigt igen. En ny vända till veterinären och ytterligare ett par tusenlappar fattigare. Jodå, katterna är försäkrade men självrisken är hög.
 
                            
 
Under den här tiden hade vi också skaffat våra tre pälsklingar. Tagna från ett djurhem som de är, är de både chippade, tatuerade och vaccinerade. Våra tre var så skygga att de först inte ville gå ut men långsamt vande de sig och nu, efter cirka tre år går de ut själva och kan vara ute en timma i taget om det är bra väder och ingen nederbörd. Vi njöt och tyckte våra små godingar fått det bra. Men så för två veckor sedan var det dags igen, Majas husse och matte kom och frågade om vi visste om Elvis var kvar i området. Jodå det kunde vi bekräfta eftersom vi sett Maja springa ifrån Elvis för bara ett par dagar sedan. De fick åter åka till veterinären och sy katten och hon försågs ännu en gång med dränage och tratt. Vad skulle vi göra? Hur kommer man till rätta med en sådan här sak och ändå håller grannsämjan god.
 
                                 
 
Så kom då gårdagen och olyckan var framme. Elvis gav sig på vår lill-katt, Sessan och bet henne i vänster bakhas. Hennes bror, Tusse hörde hennes skrik och kom skyndande och hoppade på Elvis som förskräckt pep iväg. Det där var han inte beredd på. Sessan rusade upp för trappan och in på altanen med Tusse efter sig. Där mötte jag och släppte in dem. Av Elvis såg vi inte ett spår längre. Sessan blödde rätt så bra om tassen men jag blev inte orolig för det då blodutgjutelse renar såret. Hon kröp in under en stol där hon ägnade resten av eftermiddagen åt att tvätta sin lilla tass. Fram på kvällen var hon framme och åt lite men var väldigt skygg. Eftersom just skyggheten är något vi jobbat mycket med var det mest det vi tyckte var synd.
Men idag kommer hon fram och äter och dricker. Vi får till och med kela lite med henne men vänster baktass får vi inte röra.
 
                         
 
Husse, min lagvigde, ringde bort till Elvis husse och pratade lite med honom men den stackarn lever i förnekelsens värld och vägrar acceptera att hans katt är en riktig elaking mot grannskapets unga katter. Vi försökte tala om att vi sett att det var Elvis som varit på vår Sessan. Vi talade också om att vi tagit reda på att kemisk kastrering håller absolut max 24 månader men det är med ett nytt preparat som Elvis inte fått eftersom det inte fanns 2011. Maken fick ett löfte om att Elvis husse skulle kontakta veterinären för att reda ut saken med kastrering och kattens aggressivitet gentemot andra katter, företrädesvis, honor.
Så i går kväll ringde det på dörren. Klockan var nästan nio. Det var Elvis husse som kom på besök. Han hade suttit och tänkt sade han. Kunde det inte ha varit en grävling eller en skata som varit på henne? Vi talade om att det inte var så eftersom jag sett hur Elvis sprang åt andra hållet när vår Tusse hoppat på honom för att försvara sin lillasyster. Men det gick inte riktigt hem. Han sade också att vi fick väl försöka fotografera Elvis när han var på våra katter men vi svarade med att han fick hålla sin katt under uppsikt.
 
                           
 
Idag sitter jag mest och funderar på hur en skata skulle sett ut i en beige fjäderdräkt. Bilden ovan var det närmsta jag kunde hitta.
 
Nu skall jag i alla fall sätta igång och baka lite bröd. Det är bra väder för det idag tror jag. För i kväll skall jag börja lägga ihop lite smörgåstårta som skall ätas i morgon. Lax, räkor, krabba och lite annat gott.
 
                               
 
 

Kommentarer

Postat av: Gun Kallin

Publicerad 2018-04-29 09:47:48

God morgon. Ibland kan jag tycka att vi behöver en lag som säger att katter som inte används till avel ska vara kastrerade/steriliserade, dels för att de blir lugnare och att de inte sätter vildkatter till livet. Man kan ju nånstans hoppas att Elvisägare tänker en gång till.För det är ju inte kattens fel. Hoppas att det går bra med Sessan och att ingen infektion uppstår då kattbett innehåller så mycket bakterier. I överig önskar jag er en go söndag. Här packar vi ihop å börjar dra oss sakta norrut i morgon. Kram

Svar: Tack för det. Hoppas att ni har och får en bra vecka framöver. Kör lugnt och fint hem. Gör er ingen brådska. Visserligen börjar vårlökarnas blomning sjunga på sista versen men ännu står narcisser i full blom. Som ni säkert sett är det många regnområden som skall passera. Kramiz <3
Britt Hellman

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela