Kramp
Ja, det är något som gör ont, fruktansvärt ont om man nu skall gnälla. Men varför får man då kramp? Tja, det kan bero på att man överansträngt en muskel (inte en chans), det kan bero på att man stått stilla väldigt länge (inte heller en chans). Att det skulle bero på mediciner är heller inte troligt eftersom jag inte ens tagit en huvudvärkstablett på säkert en månad. Brist på salter då? Tja kanske, för visst har man svettats mycket men det har jag försökt att kompensera när jag kokar pasta eller potatis. Därtill är jag en sådan som faktiskt älskar salt lakrits så det har jag tuggat på då och då samt att det slunkit ner en hel del bubbelvatten, köpt sådant med tillsatta salter och mineraler. Så nej, jag tror inte riktigt på det heller. Så det får väl bli den sista förklaringen jag stött på, att man suttit still för länge i samma läge. Fast det är knappast troligt det heller. Det är sant att jag inte springer runt hela tiden men jag går i alla fall mellan köket , genom mellanrummet, till vardagsrummet, in i sovrummet, ut i hallen och tillbaka till köket eller mellanrummet. Att jag skulle blivit kall är väl heller inte troligt eller? Man skall också se till att de små fossingarna inte blir hindrade i sin nattliga rörelse av en sänggavel men eftersom vi inte har någon gavel på våra sängar, vare sig uppe eller nere så kan det inte vara det heller.
Nu kanske någon vänlig själ tänkt som så att "stackars människa som får kramp i vaden eller i låret", men till er skall jag genast säga att så är det inte. Nej då, det är mer raffinerat än så. Jag får nämligen kramp ovanpå foten och alltid den vänstra. Det brukar börja precis där, där foten går över till ben för att sedan gå vidare ner till stortån som naturligtvis ställer sig i givakt. När jag sedan försöker häva den krampen då börjar det dra på andra sidan, alltså på lilltåsidan. Men den här gången går inte krampen ner i foten utan upp mot knäet på framsidan benet. Parera det den som kan. Försök själva att vrida foten nedåt inåt samtidigt som stortån står där och ser dum ut.
Nej, jag tror att det är den sista förklaringen som vinner, den där om idrottsmän med överhettade muskler. De som får upp kroppstemperaturen till mellan 37,2 och 40. Eftersom jag har en normaltemp på 37,4 så måste jag hamna i den gruppen. Då säger expertisen att man skall försöka kyla ner muskeln lite men jag är övertygad om att jag kommer att få kramp då med. Jag får nämligen kramp på samma ställen på vintern, då när jag vaknar och knappt har sjutton grader i sovrummet.
Så jag gör som den normale svensken, jag skyller på vädret. Vädret som just nu är härligt gråmulet och bara 15 grader varmt. Vädret som skall klarna upp framåt eftermiddagen och ge oss temperaturer på mellan 25-30 grader. Men det är inte vädrets förtjänst att vi skall åka nedåt Falkenberg idag, till kusin Sonja och hennes familj som just nu består av make och ett par tre hundar av rasen Langotto.
