Bara sport, massor av sport
Men Charlotte Kalla tog i alla fall ett guld igår. Bra gjort!
Så nu var min inlägg om sport klart, nu tror jag inte att det blir fler i år. Jo, ja, jag vet, man förväntar sig fler medaljer men det hoppas nog den på som inte har en chans heller. Jag minns för många år sedan hur en man från Afrika tågade in, han var fanbärare och alldeles ensam i sin trupp, jag tror knappt ens att han hade en tränare med sig. Om jag inte minns fel var hans styrka längdskidåkning, långa sträckor. Han hade visst övat på sanddyner någonstans i närheten av där han bodde. Men stackars kraken, när han kom till start eller om det var till ett träningspass så förbarmade sig andra åkare över honom och han fick, eller fick låna material av dem som var i klass med det de själva hade. Hur som helst, han kom till start, han åkte och undan gick det, men han kom sist i alla fall. Men han kom i mål. Och det är det här jag hade tänkt mig att ventilera idag.
Det skulle kort kunna sammanfattas med ett par ord jag fann på en klisterbild i ett frukostflingepaket för många, många år sedan. Där stod; "Det gäller inte att vinna, utan att kämpa väl.".
Alla kämpar vi väl efter att "få" saker. Vi vill ha snyggare kroppar, bättre kondition, snyggaste, bästa bilen, båten, huset, husbilen och sommarstugan. Då har vi inte ens nämnt mobilen, datorn, surfplattan, TV:n eller ljudanläggningen. Inte heller hemmets andra teknikrum, köket går fritt från ha-begär. Man skall ha hushållsassistent, matberedare, stavmixer, alla med så många tillbehör som möjligt. Sedan är det kaffebryggare, en Moccamaster såklart, en enkoppsbryggare, gärna en sådan man kan plugga in i bilen via en USB-port. Det skall vara slevar med termometer i skaftet, microugnar man kan grilla i, induktionshällar och pyrolysugnar. Man skall ha. Men vet man hur man använder det? Inte troligt.
Jag var nyligen hemma hos en vän till en vän. Vilket hem de hade. Ultramodernt, avskalat med många blanka saker. De hade bott i lägenheten i cirka tre år sade de. Men ugnen hade de aldrig använt för de visste inte hur man öppnade den eller hur den användes. Lite bättre var det med spisen för den hade man i alla fall använt lite fast hur suverän den var hade de inte upptäckt bara att aluminiumkastruller inte funkade så bra. Mest använd var nog kokplattan de hade gömd i ett skåp och micron. Våffeljärnet var också populärt liksom den nyinköpta slow-cook-grytan. Vattenkokaren och brödrosten såg också välanvända ut vilket gladde mig. Jag blev lite orolig ett tag att de bara levde på uteäta och hämtmat. Mitt på bordet i vardagsrummet tronade, .... citruspressen! De visste inte att det var en citruspress utan hade köpt den för att den var så dekorativ.
De här människorna hade välbetalda jobb och hade kanske råd med det de hade men när jag nämnde saker som investeringar för framtiden och så, så sade de sig inte ha råd. Kanske är det smart att leva som om varje dag var den sista men det är inget för mig som tänker bli 400 år eller så. Jag är inte heller den som flänger ihjäl mig efter jakten i att ha en snygg kropp även om jag kanske inte borde ha så mycket kropp. Jag har udda porslin i köket men vi har i alla fall varsin tallrik att äta på och varsitt glas att dricka ur. De saker jag har i köket använder jag. Spisen som redan börjar bli gammal och sliten behöver snart bytas ut men det får vänta ännu ett tag för den fungerar ännu. Micron gör mig snart vansinnig med sitt pipande och brummande men den får också hänga med eftersom den fungerar. Min älskade hushållsassistent, min trogne tjänare sedan 1977 lever ännu och används flitigt. Jag tackar min lyckliga stjärna för denna tingest som underlättar allt mitt brödbak så mycket.
Vi lever inte i överflöd men vi lever gott. Vi äter oss mätta varje dag, vi har kläder på kroppen och tak över huvudet. Vi har en liten peng sparad så att vi skulle kunna resa någonstans om vi ville (och det vill vi ju), eller kanske köpa en lite nyare bil. (Den från 2005 har snart gjort sitt.) En liten peng har jag också låtit investera, kanske faller det väl ut och ger mig en extra slant att använda som pensionär om några år. Spelar för fem kronor om dagen på Keno gör jag också. Chansen att jag skall få igen dessa pengar under ett år är väl lika med noll men de gånger jag vinner tillbaka min femma blir jag lika glad.
Vi köper det vi vill ha och är nöjda med det. Vi har inte en massa skulder och lån men vi har heller inte det senaste. Vi har inga dyrbara saker men de fungerar och fyller sin funktion.
Ändå är jag RIK, för jag har min familj.
