Bara sport
Jag tror och jag vill höra till den gruppen av människor som vare sig syns eller hörs så mycket om jag inte har något att förmedla. Jag försöker leva efter läran som säger att vi fått två öron och två ögon men bara en mun.
Om jag har något att förmedla är väl egentligen en subjektiv åsikt men jag försöker trycka ut min åsikt ändå, det är till sist och syvendes DU som avgör om du vill läsa eller lyssna när jag har något att säga. En väldigt smart sak egentligen för då står det en fritt att säga "Det har inte jag hört!" eller "Det har jag aldrig sett!".
Har du börjat fundera på vad jag har att säga idag? Ja inte tänker jag förmedla hur man pratar eller skriver för den kunskapen har jag inte. Jag bara babblar på så får det bli som det blir.
Ja men, så säg då vad du vill ha sagt, ryter kanske någon. Ja, ja, det kommer. Har du bråttom kanske? Du vill kanske bänka dig framför radion eller TV:n för att se och lyssna på det jag tänker utgjuta min ondo över. Sport!
Denna genre som får inkräkta på allt. Den får dra över sändningstider, inte bara ett par sekunder utan här talar vi minuter och ibland timmar. Kan inte detta elände hållas i en speciell radiokanal eller kanal på TV:n? Jag bara undrar. När jag kommer upp ur sängen för att börja min dag så brukar jag knäppa på radion något bland det första jag gör. Då vill jag inte höra två smått hysteriska gubbar som rabblar tider, gubbar eller passningar om det är lagsport. Nej jag vill höra på program som Vakna, Ring så spelar vi eller SöndagsMorgan, program som vi har här i Göteborgsområdet i alla fall. Lite småmysigt prat varvat med lite skön musik.
Men se, när det är sport, då skall alla tvingas lyssna. Inte sant säger någon vän av ordningen, "Hon kan väl byta kanal!". Men varför skall jag byta kanal? Programmen jag vill höra på har utgått till förmån för att par hysteriskt babblande gubbar. (Tanterna är inte ett dugg bättre, för den delen). Skall jag behöva ratta in en kanal som sänder torra men kanske faktaspäckade och intressanta program eller en kanal som bara spelar musik i en speciell genre. Javisst kan jag det men inte någonstans hittar jag en kanal som sänder något som liknar det jag vill höra på. Antingen är det lugna favoriter så man håller på att somna eller så är det ordbajsande, hippa människor som älskar sin egen röst som mest sitter och flamsar och tramsar som förvuxna småbarn och spelar den senaste tidens musik. Mest är det tuggummipop. Alltså musik som främst riktar sig till unga människor. Visst, jag kan också uppskatta ny modern musik men jag vill ha variation!
En sak får man i alla fall tillskriva sportradion, de spelar ganska schysst musik även om The Rolling Stones, Clash och Guns and Roses kan vara lite väl häftigt när man är nymornad. Fick jag bestämma så hölls radions P4 ren från sportreferat utanför den ordinarie programtablån. Likadant med TV1 och 2 samt TV4. Vi är cirka 10 miljoner människor i det här landet. Även om sport och idrott intresserar väldigt många så är vi som inte gör det tillräckligt många för att upprätthålla balansen i de lyssnandes skara.
Nu går Amanda Jensen och hennes "Amarula Tree" på radion men ute filar talgoxen på sitt ti-ta, ti-ta. Jag tror jag lyssnar på den istället medan jag sätter mig och syr broderierna på vinterns kanske sista(?) par lovikkavantar..
