Är du vaken?
Under kejsar Theodosius II styre, efter 372 år, enligt legenden, (det är dock knappt 200 år mellan kejsarna Dacius och Theodosius II), bröt murare upp stenarna som satt framför grottöppningen för att bygga ett stall, och de sju sovarna vaknade till liv igen. De trodde att de bara sovit en natt, och en av dem, Malchus, skickades ner till staden för att köpa bröd. När han försökte betala med sina hundraåriga mynt blev det stor uppståndelse eftersom männen han köpte brödet av trodde att han funnit en begravd skatt. Han fördes inför biskopen och borgmästaren, där han berättade att han dagen innan flytt för kejsar Decius. Biskopen och borgmästaren följde honom upp till grottan, där de fann brevet mellan stenarna som intygade männens historia. De sände bud efter kejsar Theodosius som reste till Efesos för att själv se miraklet. Efter att de sju sovarna talat med kejsaren lade de sig ner och dog, varefter Theodosius lät resa en förgylld marmorsten på stället och befallde att alla biskopar som inte erkände uppståndelsen skulle avrättas.
Minnet av de sju sovarna högtidlighölls i olika sammanhang genom att det 27 juli var tillåtet för alla att sova länge, men den som sov längst fick en mindre populär arbetsuppgift som straff. Andra folkliga traditioner säger att den som sover länge den här dagen kommer att vara trött ett helt år framåt. Det sägs också att regn på sjusovaredagen betyder regn i sju veckor framåt.
Aldrig har vi väl önskat så att denna dag skulle innebära regn i massor över vårt avlånga land. Även om sju veckor regn nu skulle göra mig lite sur (ha ha) men gärna sju dagar.
Begreppet sjusovare, det vi kallar någon som sovit länge och kommer försent, det finns nedtecknat första gången 1649 då domkapitlet i Växjö i en skrivelse kritiserar en man, Lundelius, som "dhen siusoffwaren och tidzspillaren".
Annars skall det visst vara så att ordet sjusovare finns i en boktitel från 1626. Boken hette något i stil med "Legenden om eller berättelsen om sjusovaren".
Sju sovares dag, den 27 juli, infördes i svenska almanackan 1680 och fanns där fram till 1901 då den utgick. Så ni ser, det är inte bara i nutid man försöker plocka bort våra helgdagar.
Idag är det dags att hämta mer vatten i alla fall. I den här värmen måste man ju dricka hela tiden. Jag har inte en aning om hur mycket vatten vi har i brunnen men som sagts förut, bara det räcker till toan så fixar vi det andra på annat sätt.
Vad vi skall äta har jag ingen aning om ännu men det löser sig säkert vad tiden lider.