brittensvardag.blogg.se

Ord, små söta och STORA ELAKA

Publicerad 2018-06-09 07:56:00 i Allmänt,

"Folk som avbryter en mitt i en mening bara för att påpeka att det heter "skurit" och inte "skärt" vill man ju bara skura halsen av."
                  
Detta var ett inlägg jag hittade på Facebook i onsdags och jag kan inte hjälpa det, men när vi idag hyser sådant hat mot invandrare i mångt och mycket, bland annat för att de inte behärskar språket,  då tycker jag att det är viktigt att vi som infödda svenskar i flera generationer kan tala vårt eget språk på ett korrekt sätt. Att böja verb och personliga pronomen rätt är en grund i talspråket. Sedan är det fantastiskt bra om vi kan stava till det också. Det ena behöver ju inte utesluta det andra.
 
Men när jag hör människor, vuxet folk, säga saker som "Du, det gav jag till han" eller "Vart la han den?" Jag kan förstå och acceptera om det är en dialektal böjningsform som är vedertagen i hela området men inte för att man accepterar ett sätt att uttrycka sig för att man tror att det är häftigt. Jag ryser. Brrrr!
 
Å vem sjutton kom på att vi skulle säga hen när man inte visste könet på personen som avsågs? Vad kallar man då en person som bytt kön? Säger du hen till den personen så blir det rent kränkande. Vad säger man till en transperson? Inte hen i alla fall för det är också kränkande. Men dig och mig får man säga hen (engelskans höna) om för att man kanske inte vet vilka vi är när man sätter ut en jobbannons eller i en instruktion som någon, icke specifik person skall utföra. I min värld fungerar det bra med att skriva den person som söker... eller till den person som utför....
 
                        
 
Om man anser sig behärska språket skapligt, att man kan skilja på han och hon och var samt vart då kan man tillåta sig att skoja med språket inom vän- eller familjekretsen. Vi har till exempel fått för oss att byta förstabokstaven i vissa substantiv. Påslakan blir Låspakan, Hibiskus blir Bihiskus och Påskris blir Åskpris. Vi kan också roa oss med att böja vissa verb. I vår familj säger vi till exempel "Det var hon som gedde." Istället för "Det var hon som gav" om vi sitter och spelar kort till exempel. Eller rent av "Jag gavde det till honses katt" istället för "Jag gav det till hennes katt". Men normalt sett förekommer detta bara i talspråk för när man som jag nu har gjort, skrivit ner knasigheterna, då inser man vad galet det är.
 
Tänk att jag som vuxen fortfarande tycker att ordet "inom" borde stavas "innom" skulle sitta här och skriva om tal- och/eller skrivspråk. Det trodde jag skulle vara en omöjlighet för bara några år sedan. Men där ser man vad det skrivna språket kan ställa till med. Det blir liksom klarare när man ser det i skrift än när man hör knasigheter uttalas.
 
Nu får det räcka för idag, nu har jag delat ut nog med pekpinnar. Texten blev hård och kanske lite kall men livet består inte bara av varma, mysiga känslor. Nej, en och annan pekpinne finns också i ytterkanten och rör om i grytan ibland.
 
                            
 
 
 

Kommentarer

Postat av: Anonym

Publicerad 2018-06-09 08:09:41

God morgon. Nåt jag tycker är tokigt är när man tror att det är finare att säga dem istället för dom.Som tex igår såg jag dem eller träffade dem.För mig låter det inte klokt

Svar: I talspråk tycker jag också man kan säga dom men aldrig domma. Däremot i skrivspråk bör dem användas tycker jag,
Britt Hellman

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela