brittensvardag.blogg.se

 

När jag vaknade, sisådär strax efter sex, drog jag upp persiennen och en dikt av Viktor Rydeberg kom för mig. Speciellt ett par rader och de hänger inte ens ihop även om de förekommer i samma dikt. Vad var det då för rader? Jo, "Midvinternattens köld är hård, stjärnorna gnistrar och glimma, snön lyser vit på fur och gran, inte ens tomten är vaken". Det där sista om att inte ens tomten är vaken var egenkomponerat om än med inspiration från dikten. Men visst är det förskräckligt när man vaknar upp till den tionde mars och termometern visar tvåsiffrigt minus! Ja egentligen tresiffrigt eftersom dagens moderna digitala termometrar anger temperaturen med en decimal. Mina termometrar visade på 11,2 respektive 10,9. Jo, det är så att vi har två, en på var sida av huset så att vi alltid har en termometer på solsidan och en på skuggsidan.

 

Tänk förra året vid den här tiden såg det ut så här    Det här är en närbild där tussilagon stod i centrum.

 

Och i år ser det ut så här    Idag tyckte jag det var viktigast att visa i vilket grepp vintern har om oss. Bilden tog jag runt halv sju i morse, innan solen stigit upp över skogens rand men ändå gav ljus till bilden.

 

Men en sak är likadan, det är precis lika fint väder. Solen skiner från en nästan molnfri himmel.

 

Bilderna är inte tagna på exakt samma ställe men i alla fall åt samma håll. Slänten där tussilagon växer ligger hitom översiktsbilden över sjön. Ni vet med kameror har man oanade möjligheter att zooma ut och in som det passar en.

 

Vad vi skall göra idag har jag inte en aning om. Jag funderade på om jag skulle baka lite. Om inte annat för att få upp en go temperatur här i köket, men så kom kissekatterna och ville gå ut och då passar det sig inte att baka jästbröd i alla fall men kanske kan jag baka en eller ett par filmjölkslimpor, de behöver ju inte jäsa..

 

Sedan kanske jag skulle ta och fortsätta försöka få till ett par raggsockor till mig. Jag började ju förra helgen men provade ett nytt garn och nya stickor. Jag hade nästan gjort färdigt den första när jag insåg att formen inte stämde. Sockan såg ut att passa någon med klumpfot. Så även om jag har breda fötter och höga vrister så var sockan på tok för stor så jag repade upp allt och började om. Men även försök nummer två verkar bli för stort så jag får nog repa upp och göra om igen. Har man inte jobb så skaffar man sig, det är tydligt det.

 

Till middag får det bli stekt fisk i någon form förmodligen med potatis och någon sås till men jag får se vad familjen handlat hem den här veckan, kanske finns det utrymme att experimentera.

 

Nu vill jag inte vara grinig och jag är jätteglad och tacksam för ljuset men tvåsiffrigt minus är ju onödigt så bort, bort kung Bore!