brittensvardag.blogg.se

Törs jag?

Publicerad 2018-03-11 09:15:30 i Allmänt,

 
Jo, det är så att jag faktiskt har en sak på hjärtat men jag vet inte om det är rätt dag att sticka ut hakan. Men jag skulle ju kunna försöka vara lite neutral. Ja, det är ju faktiskt så att jag är lite arg, lite förundrad och lite konfunderad så, ja jag tar väl tag i saken då.
 
                             
 
Vi tar en person, vi kan kalla honom Ruben, han jobbar och sliter och gör sitt bästa för att försörja sig själv och bidra till familjens försörjning. Han hör till de lågavlönade och tjänar cirka 21.500 kronor i månaden. Så händer något i samhället och något som heter jobbskatteavdrag kommer. HR jublar och går runt och frågar alla anställda om de inte tycker det är bra att få tillbaka1,5% på inbetald skatt. Ruben skruvar lite på sig och undrar vad som händer med framtida pension och sjukförsäkring, skola och allt annat.
 
Det går ett år och Sverige går in i en lågkonjunktur som visar sig bli både lång och större än man tänkt sig. Rubens företag flyttar utomlands och ett nytt jobb verkar omöjligt att få. Han blir arbetslös. Han har ändå tjänat så mycket att han får full A-kassa 80% på maxbeloppet 18.600 kronor alltså 14,880 kronor minus skatt. Redan nu har han tappat en bruttoinkomst på 6.620 kronor. I och för sig blir skatten lägre men han tappar också jobbskatteavdraget. Inte får han dra av för några resor till och från jobbet och pengarna han sparat för att ha till resa, ny bil eller om något behöver repareras hemma blir en belastning när man kommer till deklarationen. Från att ha fått till baka cirka 1,800 kronor så får han nu en restskatt på 1900 kronor.
 
                                      
 
Efter ett år sjunker Rubens ersättning ytterligare med tio procentenheter till 13,020 kronor. Ytterligare 1,780 kronor försvinner. Det känns. Trots att han söker minst ett jobb om dagen via internet, åker runt med sitt CV i handen och presenterar sig och sitt kunnande så är det kalla handen från arbetsgivarna. Jobbskatteavdragen har ökat till 3.85% och detta påverkar Rubens skatt på det viset att han får ännu mera restskatt. Nu får han cirka 4.050 kronor som skall betalas innan 1 maj.
 
Nu börjar Arbetsförmedlingen pressa på också och det blir kostsamma resor de tre milen till Af på coaching, söka jobb-kurser, ännu mera coaching och till sist en stresshanteringskurs. Ser ni det horribla i situationen? Nu händer ytterligare två saker. Ersättningen sjunker med ytterligare 1.925 kronor  till 11,095 kronor och restskatten han får ligger nu på 6.500 kronor eftersom jobbskatteavdraget gått upp till 5.30%. Han skall ut på en sk FAS 3-placering. Han hamnar på möbelavdelningen på en second hand-butik som drivs av ett kyrkligt samfund. Det blir dagliga resor som han får stå för själv med 600 kronor per månad. Ni förstår själva vad det gör för en redan ansträngd ekonomi.
Det som retar är att kyrkan (arbetsgivaren) får 225 kr/dag för var och en de tar in i verksamheten. Den här platsen är stor och man har någonstans mellan 30 och 40 personer i verksamheten. Det ger en inkomst till verksamheten på ungefär 6,750 kronor per dag. Skattefritt. Den arbetssökande som jobbar och sliter med piskan på ryggen får ingenting men ute i samhället betraktas de som mindre vetande, lata och sinnesslöa. Det är något som de ständigt hör av alla "fina" människor som kommer in och letar antikviteter och som vill vara goda och hjälpa en församling som gör så mycket för så många. Det märks också på det sätt som arbetsförmedlare håller i sin attityd mot den arbetssökande, ja faktisk bland alla som vet att Ruben inte har något "riktigt" jobb.
Han går där i två år innan han slipper bojan. Han har trots idoga försök fortsatt att söka jobb men med stora och större luckor i CV:t är det nästan omöjligt.
 
                             
 
Men så, det händer! Han får ett jobb. Inom kommunal verksamhet men lönen är på hela 22.500 kronor och livet leker. En lön som av många ses som en skruttlön men som för Ruben är en förmögenhet. Han jobbar och sliter och får många bevis på sin duglighet och därtill höjs lönen. Nu kanske ni förstår vilken lättnad Ruben känner.
 
Så blir det mars månad och deklarationsblanketten kommer (nu har Ruben varit på sitt jobb i drygt ett år) och det är då både han och jag som får ta del av denna blankett nästan baxnar. Utan att göra ett dugg, utan att be om det, utan att vilja det har han fått en skattereduktion (ett jobbskatteavdrag) på hela 25,000 kronor. Han har nämligen inte lämnat in sin skattsedel till arbetsgivaren för han vill inte ha jobbskatteavdrag. Han vill dra sitt strå till stacken för samhällelig välfärd. Han har också fått ett avdrag för sina resor till och från jobbet och han har fått tillbaka hela sin skatt på sparpengarna som är kvar. Detta kommer att resultera i att han får tillbaka cirka 6.000 kronor på skatten. NU! Nu när han har råd att betala den skatt han ålades som arbetssökande och som var en tung post i ekonomin. Särskilt sista året som arbetssökande då restskatten var 9.100 kronor.
 
                      
Är detta rätt? Är det så vi skall ha det i vårt samhälle? Både Ruben och jag vill betala vår skatt och veta att barn och gamla får den skola och den vård de behöver och förtjänar. Är det inte dags att ta bort jobbskatteavdraget nu? Annars föreslår jag att vi sänker skatten för alla. I alla fall alla som tjänar upp till, låt säga 40.000 kronor sedan kan vi lägga på en procentenhet för alla de som tjänar mer. Tjänar man sedan 60.000 eller mer i månaden så kan man lägga på en procentenhet för varje 10.000-krona. Men det är klart, det kanske inte går, det skulle ju drabba dem som redan har och det går ju inte an i ett välfärdsland som Sverige.
 
                             
 
Törs jag säga att allt vinsttänk skall bort ur välfärden också? Eftersom jag redan skrivit det så ....
 
 
 

Kommentarer

Kommentera inlägget här
Publiceras ej

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela