Visst var det skönt
Skönt att slippa leta efter ett blogginlägg från mig. För visst kan jag bli tjatig ibland med mitt brödbak, handarbete och fantastiska familj.
Så där känner jag i alla fall ibland när jag sitter här och skriver. Att det blir samma, samma, jämt och ständigt. Inte för att jag har så mycket nytt att skriva om nu heller men.....
Den här veckan fick vi i alla fall ordentlig vinter med snö från norr till söder och minusgrader dygnet runt. De som har minst snö tycks vara de mest norrliggande fjällen för där får man idag ställa in skidtävlingarna och flytta dem lite längre söderut. Till Kiruna eller vart det var. Så ni förstår att det är riktigt norr jag talar om.
Folk omkring mig har gnällt och sagt "Nu får det väl ändå vara slut på vintern, nu vill jag ha vår!". Då har jag frågat, vill du hellre ha dis och dimma, regn och plusgrader. Nä-a, har man sagt "varför kan det inte få vara soligt och tio grader varmt?" Det kan det väl få vara har jag sagt men var sak har sin tid. När tiden för tio grader varmt och sol kommer är det nästan midsommar och då vänder ljuset och vi går mot mörkare tider igen och ljuset är något jag skattar så högt. Funnes det en plats på denna jord som hade minst 12 timmar dag jämt så skulle jag flytta dit direkt.
Så nu är en härlig tid. Inte är det så illa med minusgraderna heller för fördelen med riktigt kallt väder är att det är högtryck och soligt nästan varje dag. Tänk vad skönt det är att se ordentligt på morgonen och eftermiddagen när man ser var vägen är och om det finns något på eller vid sidan om som helst inte skall vara där. Tänk vi har redan gått från att solen går upp 08,56 till 07,02 och ner från 15,24 till idag när solen går ner 17,46. Det är en vinst på ljuset på hela 4,14 timmar bara sedan den 23 december. Vi har alltså gått från 6 timmar och 30 minuters sol (om vädret tillåter såklart) till hela 10 timmar och 44 minuter idag. Sedan vet vi att ljuset kommer smygande minst en timma innan själva solen har nått över kanten och likadant är det på kvällen, att ljuset hänger kvar ytterligare en timma efter att solen gått ner. Åh vad jag njuter!
Men vad ni än säger kan jag tala om att vi går mot vår för nu får jag inga beställningar på sockor, vantar och mössor mer. Faktum är att nu har jag börjat med något som jag skulle gjort för tre år sedan, ett par raggsockor till mig. Naturligtvis blir de blå-vita.
Senare idag skall vi åka iväg och leverera den sista reflexmössan. Samtidigt blir det skönt att få komma ut lite och se något annat än hemmet och jobbet. Det blir bara maken och jag som åker och det är som det skall vara för dottern har fyllt 23 och skall stå på egna ben. Kanske har hon middagen färdig när vi kommer hem för hon är en riktig fena på att fixa käk. Det hade jag aldrig trott för ett år sedan men hon gör som hon brukar, hon ackumulerar kunskapen och sedan briljerar hon. Så gjorde hon när hon började gå, började tala, läsa, simma......., ja jämt.
Ett par små ord om förkylningar och influensor skall det också bli. Peppar, peppar och en nypa salt, vi har klarat oss. Fast jag träffar 100-tals människor varje dag har jag klarat mig så här långt. Värre är det för våra gamla eftersom den här influensan har muterat sig själv och finns i två varianter, En A, det är den många vaccinerat sig mot men det har dykt upp en B också och det är denna som slår sig på luftvägar och lungor och framför allt på dem som redan har problem med detta. De riktigt gamla, 90+ stryker med som lakrits-bitarna i en godisskål. Senast i raden är faster Bojan, 95, som avled i torsdags kväll.
Nej, nu har jag inte tid med det här mer. Nu skall jag baka ut degen jag satt så att det kan bli lite bröd att njuta av senare idag. Kanske hinner jag med en sort till idag och så får jag fortsätta i morgon. Baka är jättekul och avkopplande.
