Inköp och förändringar
Behöver inte alltid hänga ihop. Som idag till exempel. När jag nu skulle logga in för att skriva. Istället för den där grå-blå, lite mjuka finishen hamnade jag på en sida i ilsket rött och vitt. Jag nästan trodde att jag fått in något virus i den här gamla relähögen jag envist kallar dator. Ändrat typsnittet på bokstäver och symboler har de också gjort. Men det kanske blir bra i sista änden, då när man väl vant sig. För det har nog tillkommit funktioner tror jag men jag kan inte riktigt minnas vad som varit förut och vad som är nu. Förändringar är sällan av ondo så jag undrar varför vi människor är så rädda för just det. Ta det där med nya arbetsuppgifter eller nya grannar till exempel. Visst har du någon gång förfasat dig över den där förändringen på jobbet någon gång men när lönepåslaget kommit är förändringen glömd. Eller när de nya grannarna flyttat in så glömmer du de gamla.
Men inköp är nästan alltid av godo, utom för plånboken då. Men den skulle ju kunna vara så tjock att den riskerade att spricka förståss och det hade ju varit synd. Min plånbok är definitivt inte tjock så det stör men jag har inga mal i den heller så besöket i Stora Saluhallen med inköp hos Albert Anderssons Chark hoppas jag skall fylla på mina frysar och skapa skaparglädje i köket för lång tid framåt. För det har varit sorgligt enahanda i frysen ett tag nu men vi har kunnat äta oss mätta varje dag så jag klagar inte men ..... Hur många varianter av mat kan du knåpa fram av falukorv och färs utan att du uppgivet skall sucka "Inte korv idag igen" när du för tredje gången samma vecka serveras en korvrätt. När man till och med tärnat ner små korvtärningar i champinjonssoppan för att man inte hade något annat hemma.
Nu är det inte så att korv på något sätt är billig mat. I alla fall inte i den här familjen för skall jag äta korv skall det vara korv av mycket god kvalitet. Minst 90% kött. Kilopriset brukar i alla fall ligga på 119 kronor per kg. I alla fall när det är extrapris. Naturligtvis skall råvaran vara svensk. Kanske inte så mycket för att jag är skeptisk mot andra länders köttproduktion, jag äter ju varorna när jag är på semester i de länderna men jag tycker man skall äta närodlat och närproducerat när det går.
Jag är nu inte så glad i kött men det är maken och dottern och då tycker jag att det känns bra att kossan och grisen har fått gå ute och beta hela långa sommaren innan de går sitt öde till mötes i ett hörn av beteshagen istället för att ha slussats i en jättelabyrint av stålrör tillsammans med ett femtiotal av sina artfränder för att få en spikpistol satt till pannan. Tänk dig själv att behöva stå i den kön, kanske sist. Tror ni att den kossan eller grisen känt av stressen och skräcken hos sina kompisar. Kaske är det till och med så att djuret inte känner igen en enda av sina artfränder. Tänk dig sedan att hängas upp i bakbenen, en ovarsam slaktare kör in kniven i buken, punkterar urinblåsan och sprättar upp dig till hakan. Inte alls konstigt att du tycker köttbiten i stekpannan luktar grispiss. Ursäkta språket.
Nej skall du äta kött så köp sådant du vet har behandlats rätt och humant på väg till din tallrik. Hur du vet det? Jo du frågar charkuteristen varifrån djuret kommer. Är det en bra charkuterist så vet han varifrån djuret kommer. Han har kanske till och med varit där och kliat djuret lite förstrött i pannan under ett av sina otaliga besök hos bonden för att säkerställa produktionskvalitén.
