En underbart rosa morgon
Visst är det underbart att vakna till en så vacker morgon? Fast nu är den snart förbi. Jag önskar att jag kunde måla av allt och visa vilken underbar morgon vi haft. I alla fall här, där jag bor.
Men när solen sakta stiger borta i öster och de första strålarna lyser upp världen som nu står gyllene inför våra ögon. Tänk er då vad som händer när detta rosa ljus färgar hela min värld. Granarna antar en mustigt klart grön färg, de gula, lite trista löven får ett gyllene skimmer och i skatans fjäderdräkt syns alla schatteringar i det vi kallar svart. Allt från petroliumblått ner till kungsblått, från smaragdgrönt ner till mörkt mossgrönt. Fågeln har aldrig varit så vacker som just då.
Den där första timman mellan halv sju och halv åtta var magisk. Och jodå, jag stannade upp och bara njöt. Jag försökte släppa alla tankar på jobb, stickning och intrigen i boken jag just nu läser och bara vara. Med en mjuk klassisk melodislinga i bakgrunden så riktigt känner man hur den där lilla knuten uppe i hjärnan, Amygdala, sakta rätar ut sig och lilla hippocampus börjar stilla vagga mig till ro. Det är som någon en gång sade. Det är så vackert att man nästan blir religiös.
Varför jag som annars brukar vara lugnet själv var så uppe i varv efter en god natts sömn det vet jag. Det beror på ryggskottet jag fick i onsdags. Det hände på jobbet så jag fick snabbt hjälp och lite medicin. Men jag tror det var medicinen som spökade för jag drömde så väldig både natten till torsdag och natten till fredag. Den första nattens dröm minns jag delvis fortfarande och jag blir lika stressad och arg när jag tänker på den medan drömmen jag hade natten till igår sedan länge är borta.
Vad jag drömde som gjorde mig arg? Det är svårt att tala om som ni vet men allt var nog intryck från TV:n tror jag som fick en stor del av min uppmärksamhet i onsdags. Var det inte TV:n så var det veckotidningen jag bläddrade i och som hade ett helt uppslag med scener ur olika TV-serier. Hur som helst, jag och några till befann oss i ett stort runt hus som hade en backe runt, runt om utefter hela väggarna, som ett parkeringsgarage ungefär fast utan bilar men med ett märkligt ljus i. Där gick en figur, typ Nick Nolte, och talade om vad vi fick och inte fick göra. Vi fick inget äga i alla fall och det gjorde mig stollig för gamla fick inte använda sina rullatorer och permobiler utan skulle hasa sig runt efter bästa förmåga. Barnen fråntogs sina gosedjur och snuttefiltar och fick inte vara med sina föräldrar utan skulle sättas i någon typ av skola för att bli rättrogna och sanna. Ja jösses! Om jag drömde i flera sekvenser som jag omedvetet satt ihop eller om allt fick plats i en tresekundersdröm det vet jag inte men arg blev jag.
Nej bäst är nog att ägna sig åt lite rogivande stickning och att inte ta medicin före sänggåendet. I natt har jag sovit gott ändå och som ni nu redan vet så fick jag en underbart fantastisk morgon.
