Inte bara meteorolgen är en luring
Det är visst jag också. För igår skrev jag att jag inte skulle skriva idag för jag skulle gå tillbaka till jobbet men så blev det inte.
Man är alltid tuff på morgonen när man är utvilad och innan kroppen hunnit fatta att människan som omsluter den faktiskt är vaken. Jag menar, när man har varit vaken ett par timmar så börjar kroppsfunktionerna komma igång. Jo, nog slår hjärtat även på natten och lungorna drar in luft och släpper ut den där kolhistorien men jag minns inte vilken den är -monoxid eller -dioxid. Men jag tror att det är kolmonoxid för visst brukar man säga att bilarna släpper ut en massa koldioxid. Är det inte det som Miljöpartisterna tjoar om medan de nyttjar taxi och flyger hit och dit på skattebetalarnas, våra, pengar.
Nu kom jag visst från ämnet men sådan är jag. Mycket som snurrar i huvudet och bara ett litet ord triggar igång nya tankar. Var var vi? Jo, vi vaknar sakta men säkert. Lungor och hals börjar kämpa med att göra sig av med slem som samlats under natten och man börjar hosta som en tok. Den där hostan väcker bihålorna som börjar tömma allt sitt innehåll och genast börjar producera nytt. Det där väcker hjärnan som börjar knorra och i ren protest börjar ge lite huvudvärk. Sedan sitter man där och känner sig så ynklig.
Nja, det där var väl en rejäl överdrift. Det vill alt till om jag skall känna mig ynklig men lite sliten känner man sig allt. I alla fall så pass att man inser att man nog inte bör vare sig sitta eller stå där framför patienterna. Fast en och annan skulle gott kunna bli sjuk så de visste vad det var och inte söka doktorn eller sköterskorna för bagateller. Jodå det finns de som kommer upp för att de klippt en nagel lite för långt ner, har fått ett litet skrubbsår på knäet eller fått några utslag på halsen som vare sig kliar eller gör ont. Det är inte alls så att det hände för ett par dagar sedan så att det kanske blivit någon lite infektion eller så. Nej, ibland kommer de innan olyckan knappt skett.
Jag undrar så vart kunskapen om egenvård tagit vägen? Man ser en klar och tydlig gräns för den kunskapen. Den går någonstans mellan 30-40 år. Värst är 30-, de som är flinka med fingrarna på datorn eller mobilen och kan surfa snabbare än en sådan som jag hinner tänka. En annan sjåpig grupp är far- och morföräldrar. Man funderar så smått på hur de gjorde med sina barn. Förmodligen gick de inte till doktorn i första taget så att ungarna kanske hann få en liten infektion i såret eller så och då skall man kompensera det nu på barnbarnen även om det aldrig var någon fara för barnens små sår heller.
Se, nu var jag där igen. Långt från det jag skulle berätta om varför jag satt här och skrev idag också. Det är så att igår eftermiddag släppte då alla kranar på en gång och det gick åt många pappersnäsdukar kan jag lova och den här dagen verkar inte bli bättre. Men idag har jag i alla fall tagit mig en uppfriskande dusch. Den var behagligt sval. Vattnet i tunnan var ca 25 grader. Jag har alltså duschat i regnvatten för vi har fortfarande en låg påfyllnadsnivå i vår djupborrade brunn. Bara cirka 20% vilket ger ungefär 100 liter vatten per dygn. Nej, det går inte åt några hundra liter för att jag duschar men vi är tre som använder toaletten så vattenförbrukningen prioriteras dit.
Men det är inte klokt vad en dusch lyfter. Jag känner mig mycket mer taggad inför morgondagen nu än jag gjorde före duschen. Men jag skulle vara mycket glad om hostan försvann och det tror jag att maken också vore för han hostar också något alldeles förskräckligt och den stackaren har ont i halsen också. Då är det inte roligt att behöva hosta.
Nu skall jag avsluta här, ta en ny omgång med hostmedicin (den där beska hemska sorten) och fixa mig en ny mugg med gott te och sätta mig och sticka. Just nu håller jag på med en liten mössa.
Åh, jag höll på att glömma, vad skall vi ha till middag idag måntro?
