Vanor
Av dessa finns det både bra och dåliga, goda och direkt osmakliga eller äckliga. Vad som är synd är att vi redan från första andetaget och kanske rent av redan i moderlivet skaffar oss dessa. Ta bara en sådan sak som att suga på tummen eller sova på magen.
Jag har varit på konferens, fast vi kallade det för planeringsdagar. Vi körde en hel del budget, KOK-bok* och förbättringsarbete men också samarbetsövningar och lekar. Vi firade också chefen som nyligen fyllt 60 år. (Konstiga människor som fyller år. Jag fyllde 25 och sedan har jag inte fyllt fler år. Det är klart att jag föddes för X antal år sedan men fyllt år? Inte en chans! Och förresten, är det någon som skall firas så är det väl våra föräldrar som genom förening lyckats skapa sådana fantastiska, vackra, fina och underbara varelser som vi. Ja, jo, jag vet, det var många år med vägledning, uppmuntran och ett och annat pekfinger också men i stort tycker jag nog att de gjort ett fantastiskt jobb.)
Naturligtvis åt vi också och det är just maten jag hade i åtanke när jag började prata om vanor. För hotellfrukostar är verkligen något jag skulle kunna tänka mig att vänja mig vid. Tänk själv, nybakat bröd i många varianter, ostar, skinkor, korv och annat kött av många sorter. Varmrökt och kallrökt lax, räkor, aioli, lemon curd, marmelader och sylter. Fil, yougurt, tomat, gurka, paprika, groddar och skott av alla de slag, sallader och röror, lös- och hårdkokta ägg, äggröra, knaperstekt bacon och små söta prinskorvar. Frukter, bär och ett och annat nybakt wienerbröd. Allt sköljs ner med vatten av olika slag, kaffe, te, juice, nektar, proviva, mjölk och varm choklad (med vispgrädde om man ville).
Men en av dagarna bjöd också på en oväntad upplevelse. En av läkarna drog upp en blockflöjt och spelade tre korta små stycken för oss. Det hela var mycket njutbart. Det första stycket var ett hopplock av en trädgårds många fåglar och man hörde både lärkor, gök och mesar. Det andra stycket lockade fram en bild av små dansande och lekande barn. Till sist kom ett stycke som tillägnats näktergalen. Hur man kan få en trist blockflöjt att låta på det viset begriper jag inte. Vad kompositören hette minns jag inte riktigt heller men antingen var det Binchois eller Willaert. Båda är i alla fall födda i Nederländerna på 1400-talet.
Men jag måste också få återgå till KOK-boken. Denna skrivelse som styr hur mycket personal som bör vara på en Vårdcentral i förhållande till antalet invånare i området. Den talar också om vilka utbildningar vissa av läkarna bör ha, vilka saker man skall kunna erbjuda patienterna osv. Bland annat skall man kunna erbjuda astma-kol-sköterska, vaccinationer och barnhälsovård. Patienten skall kunna betala med kort, kontanter och faktura. Ja som ni ser styr den nästan allt. Denna skrivelse tror jag är sammansatt av våra politiker. Politiker som är i farten, unga, friska utan äldre anhöriga uppenbarligen för man har missat att en vårdcentral bör ha en geriatriker, en äldredoktor som specialiserat sig på äldre människors sjukdomar och problem. En doktor som har ansvar för äldreboenden och hemsjukvård. En doktor som kan ge en gammal människa den trygghet som mötet med en och samma doktor varje gång kan ge. Tack vare denna miss och att politikerna bestämt att alla vårdcentraler 2019 skall ha en noll-budget gör att vår fantastiska geriatriker, Jenny, får gå. Hon har såklart blivit erbjuden ett annat jobb inom sin profession någon annan stans men vår vårdcentrals gamla gör en rejäl förlust. JAG BLIR SÅ ARG!!!!
Jag får nog lugna ner mig genom att sätta mig med min stickning med en katt i knäet.
*/ KOK-bok är i det här fallet, är en tjock skrivelse om ca 60 sidor som styr vårt arbete på Vårdcentralen, Kvalitét-Omsorg-K.... och något annat som jag just nu glömt.
