brittensvardag.blogg.se

Upptäcksfärd

Publicerad 2017-01-21 07:16:43 i Allmänt, Katterna,

 
Hej!
Jag tänkte jag skulle försöka plita ner några rader medan matte gör sig i ordning. Det gäller att passa på.
Egentligen skulle jag ha skrivit det här för flera dagar sedan  men matte är ju aldrig hemma så att man får möjlighet att skriva men bättre sent än aldrig.
Så här var det. I det hus vi bor finns det en våning till under golvet. Dit är det nästan bara husse som går men det gör han ganska ofta. Ibland går han in i det där ljusa och varma rummet där det luktar så gott. Där dom lämnar och hämtar sin päls, fast de kallar det kläder. Dit följer vi gärna med och ibland gömmer vi oss och då plockar husse ut alla kläder ur hålet igen och säger till oss att hålla oss borta men det vill vi ju inte. Fast försiktiga är vi för ingen vill ju vara i hålet när det låter i maskinen. Därtill ser det ut som om det kommit in sådant där blött vatten på något vis, jag förstår inte hur det går till. För senare, när husse drar ut kläderna ur hålet igen, är vattnet borta fast kläderna är blöta. En del kläder stoppar han in i ett annat hål och det är därifrån den goda doften kommer också tror jag. Ovanpå blir det i alla fall varmt och gott så där lägger jag mig gärna. Särskilt om matte eller husse lagt något mjukt att ligga på.
 
Men nu var det väl inte det jag skulle prata om egentligen, utan om det som finns bakom dörren. Den stora gula dörren dit husse och ibland lill-matte går. Jag tror aldrig att jag sett matte gå in där för hon säger att det finns spindlar där. Dit går i alla fall husse med skräpet. Han brukar noga se till att ingen av oss följer med dit in men häromdagen lyckades jag smita in i alla fall men det var otäckt. Det luktade något konstigt därinne. Rätt som det var small något till och då blev jag så rädd. Jag sprang till dörren det fortaste jag kunde. Husse skrattade och sade att det var rätt åt mig, Vet ni vad han kom med? Jo, två små plastlådor eller vad jag skall säga och ur dem hängde bakdelarna av möss. Jag ville så gärna ha en men det fick jag inte så han gick ut genom den vita dörren och slängde dem. Det vet jag säkert för när han kom in igen såg jag inga mussvansar som hängde ut genom hålen. Sedan gick husse in genom gula dörren igen men jag vågade inte följa efter igen. Lite senare när husse hade ett ärende in där igen så tassade jag med in igen men vad mycket konstigt det fanns därinne. Stora berg, sådana som är ute, en massa konstiga blanka rör som det liksom brusade i. Stora vita rör som det var alldeles tyst i fanns det nästan längst in. Där fanns också en hel del små saker som jag inte förstår varför de låg där. Det var mörkt och kallt längst därinne. Rätt som det var sprang jag på den där konstiga maskinen som husse brukar använda när gräset blir kortare och där stod också alla stolar som brukar stå ute på sommaren.
Rätt som det var blev det alldeles ljust igen. Där stod husse. Han var nog lite irriterad tror jag för han kom in och lyfte upp mig och rätt som det var var jag ute. Jag var alldeles nedanför altanen. Jag kände så väl igen mig så jag hoppade ner från husses arm och sprang upp på altan. Där satte jag mig och jamade, och jamade. Rätt som det var kom husse ut från den där dörren och då var jag äntligen inne i det ljusa och trygga köket igen. Jag undrar hur det där gick till egentligen.
Först var jag inne, sedan var jag ute fast jag var inne, tillslut hamnade jag ute ute fast jag var nere och behövde gå upp för att komma in.
Nej, jag tror inte att jag bryr mig om att gå med till det där konstiga uterummet som är inne igen. Tänk om husse inte märker att jag är med då kanske jag blir inlåst för tid och evigheter där.
 
Nu skall jag gå och äta upp resten maten som Sessan och Tusse lämnat. Sedan kan det väl vara lämpligt att krypa upp till lill-matte och vila frukost en stund tycker jag.
 
Ha det nu så gott så kanske vi hörs en annan gång.
 
Hälsningar Missan
 
                        
 
 
 
 
 

Matte, var är du?

Publicerad 2016-12-20 06:55:00 i Allmänt, Katterna,

 
Det är något konstigt, ända sedan vi kom hit, till det här huset, har matte alltid varit hemma. Utom när de varit iväg och handlat eller så men det är ju skillnad. Nu är hon hux flux borta hela dagarna. Jodå, vi får vår mat innan hon går men sedan är hon ju borta jättelänge. Jag och de andra får visserligen mat av husse i stället men han har ingen mjuk och mysig famn att krypa upp till. Matte och jag har ju haft våra rutiner ett tag nu så det känns konstigt att ändra på allt nu.
 
I fredags var matte borta för första gången och när det var lunchdags så gick vi alla tre runt och letade efter henne men ne-ej, ingen matte. Då kom husse och lade upp mat till oss men vi åt inte för han klappade oss inte över ryggen och gav oss ett par hårdisar förs, som förrätt, ja ni vet. Till slut var vi  hungriga så då åt vi ju i alla fall men sedan hör det till att jag får ligga i mattes famn efter maten, Tusse brukar ligga på puffen framför henne och Missan brukar ligga på ryggstödet bakom henne men nu står fåtöljen tom och ingen matte sitter där och läser eller knåpar.
 
Istället brukar jag och Tusse krypa ner en stund i mattes säng och där ligger vi och knôr en stund, Missan går som vanligt in i lill-mattes säng, där brukar ju hon ligga. Men nu är det lite extra synd om mig för nu är lill-matte hemma. Det betyder att Missan har en famn att krypa upp i men inte jag.
 
Men sedan är det något annat konstigt också. De har plockat fram en massa små gubbar som står, sitter och ligger överallt. Husse säger att jag skall vara glad att inte matte är hemma för då hade det varit många fler. Jag förstår inte vad som händer. Det började med de där lamporna som står i fönstren, de med många små lampor på istället för de där med bara en lampa på. Sedan satte de upp ett stort träd och hängde i en massa röda bollar som jag lekte med och något blankt, konstigt snöre som Tusse älskade. Sedan plockade de bort den igen. Efter det kom pidistalen tillbaka igen och på den satte de ett likadant träd fast ett pyttelitet. Inte ett dugg kul att leka med. En dag fick jag se att det stod ett sådant tär träd på utsidan också så kanske satte de ut trädet där istället. Sedan putsades det och fejades. Fönstren gjordes rena så nu ser vi ut igen och sedan hängde matte upp rena sådana där trasor bredvid. Nu har hon bytt ut alla tygbitar som ligger på borden också och så kommer de där gubbarna fram. Tänk om jag förstod varför. Varför matte inte är hemma, varför de bär ut och in träd, varför de sätter fram en massa små gubbar som bara står stilla där människorna ställt dem. Mycket konstigt är det, jag tror bestämt jag får gå och sova på saken.
 
Prr, krr
 
Sessan

Nä nu får de väl ge sig

Publicerad 2016-12-14 08:30:37 i Allmänt, Katterna,

 
Vi skall be att få tala om en sak, människorna är helknasiga. Jo-o då, så är det.
Nej, helknasiga är de väl inte men lite underliga i alla fall.
Jamen, det var ju det jag sade. Helknasiga, underliga, konstiga, you jamede it.
Ja, ja, du skall alltid veta bäst.
Skall jag väl inte men du är för snäll Sessan. Du behöver ju inte vara som din bror heller men lite tuffare får du försöka bli. Det räcker inte att peta ner den där lilla röda trähästen med mönster på, hundra gånger om dan, ner i trappan så att husse eller någon annan får hämta den.
Hallå, hallå där, hur kom jag in i samtalet nu då? Jag har väl inget gjort. Jag har ju bara varit inne en sväng på lådan.
Nu ja, men i morse försökte du jaga ut mig genom ytterdörren fast den var stängd. Jag fick ju rusa upp till lillmatte så att vi väckte henne.
Ja, just det, mej jagade du upp till husse så att han också vaknade.
Det gjorde jag väl inte alls det. Det började ju med att du Missan bet mig i bakbenet när jag låg på puffen och sov.
Jag bet dig inte alls! Matte! Matte! Tusse är dum. Han säger att jag har bitit honom.
Vad gnäller du för Missan? Du vet ju att matte säger att vi får göra upp sådant här själva nu när vi har blivit så här stora. Men vad var det du höll på att berätta nu då?
Jo, ja just det, människorna, husse, var nere i skogen och hämtade ett fint litet träd, en julgran sade han att det var. Vet ni vad han gör sedan? Jo han försöker ställa den utanför ytterdörren istället. Men först var han tvungen att sätta ner ett rörigt eller vad det heter så att den lilla granen stod still. Efter det kom matte och satte i långa snören med små lampor i och sedan kom husse tillbaka med ett röd med röda bollar i. Dem knöt matte fat i grenen.
Värre saker har de väl gjort. Visst är det lite underligt att först såga av ett träd och sedan sätta upp det igen men att ha ett träd hopvikt i en låda nere under trappan tycker jag nästan är värre.
Men i det trädet hade de i alla fall långa snören som glittrade. Det tyckte jag var jättelajbans fast matte tyckte inte om att trädet höll på att välta när jag försökte dra loss en bit.
Nu går du för fort fram för först satte de i en massa lampor i det trädet också.
Men det var husse och lill-matte som gjorde det och sedan fick matte gå dit och rätta till allt för att alla lampor bara satt på framsidan.
Det gjorde de väl inte alls. De satt jättefint! Huvudsaken är väl att människorna får ljus så att de ser.
I alla fall, när lamporna satt i satte matte dit en massa röda kulor och sedan kom i alla fall glittersnörena. Men Tusse kunde ju inte låta bli dem så efter ungefär en vecka tog matte bort glittersnörena och hängde i lite garntomtar, näverstjärnor och pastaänglar i stället. Allt var frid och fröjd.
Det var det väl inte alls för matte sade ju allt som oftast till mig att jag inte fick bita i granen.
Och jag fick inte riva ner näverstjärnorna och bita i dem.
Nej det blev nog inte riktigt rätt för jag fick inte klättra i det trädet heller. Men i alla fall så rätt som det var sade matte att hon hade läst på den här maskinen att man skulle tänka på att en sådan där paraplygran var lika farlig för oss som glittersnörena. De där små bladen eller vad jag skall säga kunde visst också fastna i magen på oss och göra oss jättesjuka så då plockade matte och husse undan granen med en väldig fart. Så det blev konstigt. Granen kom upp till första advent men försvann efter den andra.
Men de satte i alla fall upp en ynkligt liten gran på pidistaden i alla fall med pyttesmå lampor i. Inga glittersnören fanns det heller.
Men det fanns guldkulor, röda kulor och röda små paket med guldsnören, glöm inte det.
Åsså fintes det röda små rosetter med. Fast den där granen är så liten så den bryr vi oss inte om, den får stå där på pedalstaden i lugn och ro.
Men jag undrar varför det är så viktigt med det där trädet. Jul kanske betyder mycket lampor för de, människorna, har ju satt upp en massa extra lampor i fönstrena också. Eller så betyder Jul, "ser dåligt" eller något sådant för lampor och sådana där ljus som vi inte får komma nära när de lyser så vacker de har de ju också satt upp nästan överallt.
Ja något knepigt är det för i mattes och husses nana natten-rum står det kassar med vackert papper på kapet.
Å glöm för all del inte de där krullsnörena so också sitter på. Men vi får inte leka med de där krullorna heller så de stänger väskorna så fort de lagt i en ny sak.
Ja underliga är de de där människorna fast snälla också för igår fick vi det bästa vi vet. Köttfärs. En stor klick var fick vi. MUMS!
Ha det nu så gott och hej då!
Prrrr, Krrr, vi ses kanske snart igen. Var rädda om er.
Tjingeling på er grankottar och mosskuddar. Nu skall jag gå och vila frukost.
 
                         
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela