brittensvardag.blogg.se

Blå himmel och tjocka moln

Publicerad 2018-08-18 09:02:00 i Allmänt, Katterna, Mat,

 
Verkar inte vara så värst förenliga eller hur? Men precis så är det idag. Egentligen skulle man kunna säga att det är tjock-tjocka moln för de är i flera lager. Först är den där fantastiskt blå himlen jag först ordade om, sedan kommer ett tunt skikt med slöjor, efter slöjorna kommer små tunna vita ulliga sommarmoln. Ni skall inte tro att det är färdigt med det för just nu seglar stora cumulusmoln upp sig också och under dom ligger tjocka grå moln. Men än så länge är dessa moln ganska små och seglar beskedligt förbi. Men det blåser nog däruppe för molnen tycks segla med en väldig fart.
 
Har ni tänkt på att livet kan vara precis sådär. Sedan beror det just på vad man väljer att fokusera på. Jag är en sådan som ser den blå himlen medan andra tyvärr bara ser de grå molnen, ju gråare de är desto bättre tycks det. De människorna är det synd om, riktigt synd om och jag bara hoppas att de har mod och kraft kvar för att söka professionellt stöd. För har man hamnat i det svarta hålet så är det inte lätt att ta sig upp själv. Man tenderar att dras djupare och djupare ner i det där svarta eländiga.
 
                                Bildresultat för veterinär
 
Nog pratat om sorger och bedrövelser men vi skall hålla oss till det svarta. Missan. Vår ena katt. Som ni säkert vet vid det här laget så var vi till veterinären med dem igår så de fick sin årliga dos av vaccin. Men för att få med dem till veterinären över huvud taget så måste de små godingarna placeras i en transportbur. Det är där cirkusen börjar. Vi har sådana där burar som är i ett mjukt canvastyg som man kan fälla ihop och förvara på ett enkelt sätt. Det hela sköts med kraftiga dragkedjor. När vi så tar fram transportburarna och börjar dra i dragkedjorna då försvinner kattorna åt alla håll. Tusse kryper under soffan, Sessan springer ner i undervåningen och försöker gömma sig i tvättstugan och Missan slutligen gömmer sig under våra sängar.
 
Som ni märker har vi lärt oss det där nu så nu försöker vi få tag i varsin katt. Missan placeras inne hos dottern om hon inte springer dit själv. Sessan och Tusse stänger vi in på toa. Sedan går vi ut i hallen och fäller upp burarna. Först stoppar vi in Sessan för då följer Tusse så snällt med. Sedan ligger de där, tryggt tillsammans och tittar bedjande på oss. Inne hos dottern är det ett förskräckligt liv när hon försöker få in Missan i den andra buren. Men det är nästan omöjligt. Har man väl fått in henne så gäller det att vara snabb med dragkedjorna. Det brukar sluta med att vi bara har en liten öppning kvar, bara precis så att vi får in katten sedan håller en fast tyget mot kanten medan två får ta varsin dragkedja och dra dem mot varandra.
 
                          Bildresultat för transportbur
 
Så börjar då resan. En tur som tar ungefär en halv timma. Missan håller konsert och jamar hela tiden. Man kan bli tokig. Väl inne hos djurdoktorn får man ta henne först. Undersökning och vaccination går som en dans. Hon är snäll och beskedlig och tigger smek och kel av personalen, vilket hon gärna får. Sedan skall hon  in i buren igen. Det brukar gå lättare om än motvilligt. Väl inne i buren så visar hon sitt missnöje genom att morra. Hon morrar så mycket att alla som inte känner henne brukar se sig omkring för att se till att ingen liten vovve lyckats ta sig in i rummet. Men där finns bara Missan och alla brukar komma med förvånade kommentarer. Sedan är det Tusses tur. Han går ur buren själv, ser sig omkring och försöker sedan gå in igen men det går ju inte. Medan veterinären håller på med honom får jag lyfta ut Sessan som förskräckt trycker ihop sig i min famn. När Tusse är klar går han in i buren och lägger sig och väntar på att Sessan blir klar. Sedan åker vi hem.
 
Hela vägen förbi receptionen och kassan morrar Missan. När vi så kommer ut till bilen igen börjar hon jama. Det gör hon hela vägen in i huset när vi kommer hem. När alla tre konstaterat att vi fäller ihop transportburarna igen brukar allt lugna ner sig och allt återgår till det normala.
 
Idag skall vi åka ner en sväng till Mölnlycke och uträtta lite ärenden. Kanske kan vi snika till oss lite fika hos lilla mamma också om vi har tur. Om vi inte är jättehungriga när vi kommer hem skall jag göra sjömansbiff till middag idag tror jag. I alla fall har jag några riktigt fina skivor ytterlår av ett nötdjur från Tjolöholm i kylen. Allt köpt hos Albert Anderssons i Stora Saluhallen såklart.
 
                                Bildresultat för albert andersson saluhallen
                               Thomas Johansson lägger nötkött tillrätta i disken.
 
 
 
 

Varför får jag bara skäll?

Publicerad 2017-12-17 08:10:22 i Katterna,

 
Tjena! Hallå!
 
Nu var det evigheter sedan men sedan matte började nya jobbet är det ingen ordning alls. Jaoooo, ordning är det väl men datorn är nästan aldrig på. Skulle matte vara hemma, för det händer på kvällarna och två av tre godisdagar, (godisdagar är sådana dagar när vi får dreamis, en sorts goda, mjuka karameller som smakar pippi. Husse säger att det är kyckling men det tror jag inte på för matte har visat bild på kycklingar och det är små smaskiga gula och fluffiga bollar på två pinnsmala ben.) ja, då sätts kanske datorn på men stängs snabbt av igen. Matte säger att hon gör det på mobilen och det är konstigt för i den pratar hon i ibland. Det vet i sjutton hur det går till för hon kan inte prata i den här apparaten som hon kallar dator i alla fall. Jag har inte sett det falleall,
 
Men det var det där med rubriken. Jag får mycket skäll just nu. Ja inte bara jag, utan Sessan också. Det är så här, människorna sätter fram en hel massa saker som vi inte sett förut, i alla fall minns inte vi det, och då måste de undersökas. Det är små hårda gubbar och en del lite mjuka också. Men det är inte alla som står på golvet, bara de största, och då måste man ju få ner dem dit så de kan undersökas i lugn och ro. Men försöker jag få ner dem själv skriker någon av människorna "Nej, Tusse, jajja!" De har hängt upp några saker på väggarna också, tavlor kallas de visst men de ser inte ut som de tavlor vi brukar ha och som hänger framme jämt. Nej, de här tavlorna är av tyg eller papper och det är konstigt och måste undersökas men då hör man bara "Jajja Tusse! Så får du inte göra. Jajja!"
Sessan är ju tjej och är rätt fascinerad av blommorna som människorna tar in och fram just nu men matte tjoar "Nej Sessan! Jajja! Det kan vara farligt!" Varför sätter de fram sådant som kan vara farligt? Matte säger att de heter novemberkaktus och julkaktus. Men de är så lätta att få av ett par blad eller blommor på och blir lagom stora saker att leka med tycker syrran. Sedan har de rosa och vita bollar som luktar jättestarkt, så dem vill man inte gå för nära men Sessan har precis upptäckt något nytt. Långa höga och gröna pinnar. Matte säger att det är blommor men jag ser minsann inte en enda. De är väldigt goda att tugga på längst däruppe säger Sessan men jag är inte mycket för grönsaker så jag bryr mig inte om att prova.
 
Häromdagen började husse och lill-matte med något nytt. "Slå in kapet" sade de. De tog fram en massa saker, grejer jag aldrig sett förut samt sax, snöre, tejp och en massa papper med de där röda gubbarna på. Sedan börjar de gömma sakerna i pappret men det tycker vi inte att de skall göra så vi försöker krypa ner i paketen, dra av snörena de satt på och lite så där och då hör man "Jajja Tusse! Inte så Sessan och Missan! Jajja!" Det är väl förbaskat konstigt? För annars får vi kartongerna att leka med men nu är det bara Jajjasaker.
Nu är matte påväg till datorn så nu är det bäst jag sticker för annars blir det väl bara, jajja Tusse!
 
                            
 
 

Upptäcksfärd

Publicerad 2017-01-21 07:16:43 i Allmänt, Katterna,

 
Hej!
Jag tänkte jag skulle försöka plita ner några rader medan matte gör sig i ordning. Det gäller att passa på.
Egentligen skulle jag ha skrivit det här för flera dagar sedan  men matte är ju aldrig hemma så att man får möjlighet att skriva men bättre sent än aldrig.
Så här var det. I det hus vi bor finns det en våning till under golvet. Dit är det nästan bara husse som går men det gör han ganska ofta. Ibland går han in i det där ljusa och varma rummet där det luktar så gott. Där dom lämnar och hämtar sin päls, fast de kallar det kläder. Dit följer vi gärna med och ibland gömmer vi oss och då plockar husse ut alla kläder ur hålet igen och säger till oss att hålla oss borta men det vill vi ju inte. Fast försiktiga är vi för ingen vill ju vara i hålet när det låter i maskinen. Därtill ser det ut som om det kommit in sådant där blött vatten på något vis, jag förstår inte hur det går till. För senare, när husse drar ut kläderna ur hålet igen, är vattnet borta fast kläderna är blöta. En del kläder stoppar han in i ett annat hål och det är därifrån den goda doften kommer också tror jag. Ovanpå blir det i alla fall varmt och gott så där lägger jag mig gärna. Särskilt om matte eller husse lagt något mjukt att ligga på.
 
Men nu var det väl inte det jag skulle prata om egentligen, utan om det som finns bakom dörren. Den stora gula dörren dit husse och ibland lill-matte går. Jag tror aldrig att jag sett matte gå in där för hon säger att det finns spindlar där. Dit går i alla fall husse med skräpet. Han brukar noga se till att ingen av oss följer med dit in men häromdagen lyckades jag smita in i alla fall men det var otäckt. Det luktade något konstigt därinne. Rätt som det var small något till och då blev jag så rädd. Jag sprang till dörren det fortaste jag kunde. Husse skrattade och sade att det var rätt åt mig, Vet ni vad han kom med? Jo, två små plastlådor eller vad jag skall säga och ur dem hängde bakdelarna av möss. Jag ville så gärna ha en men det fick jag inte så han gick ut genom den vita dörren och slängde dem. Det vet jag säkert för när han kom in igen såg jag inga mussvansar som hängde ut genom hålen. Sedan gick husse in genom gula dörren igen men jag vågade inte följa efter igen. Lite senare när husse hade ett ärende in där igen så tassade jag med in igen men vad mycket konstigt det fanns därinne. Stora berg, sådana som är ute, en massa konstiga blanka rör som det liksom brusade i. Stora vita rör som det var alldeles tyst i fanns det nästan längst in. Där fanns också en hel del små saker som jag inte förstår varför de låg där. Det var mörkt och kallt längst därinne. Rätt som det var sprang jag på den där konstiga maskinen som husse brukar använda när gräset blir kortare och där stod också alla stolar som brukar stå ute på sommaren.
Rätt som det var blev det alldeles ljust igen. Där stod husse. Han var nog lite irriterad tror jag för han kom in och lyfte upp mig och rätt som det var var jag ute. Jag var alldeles nedanför altanen. Jag kände så väl igen mig så jag hoppade ner från husses arm och sprang upp på altan. Där satte jag mig och jamade, och jamade. Rätt som det var kom husse ut från den där dörren och då var jag äntligen inne i det ljusa och trygga köket igen. Jag undrar hur det där gick till egentligen.
Först var jag inne, sedan var jag ute fast jag var inne, tillslut hamnade jag ute ute fast jag var nere och behövde gå upp för att komma in.
Nej, jag tror inte att jag bryr mig om att gå med till det där konstiga uterummet som är inne igen. Tänk om husse inte märker att jag är med då kanske jag blir inlåst för tid och evigheter där.
 
Nu skall jag gå och äta upp resten maten som Sessan och Tusse lämnat. Sedan kan det väl vara lämpligt att krypa upp till lill-matte och vila frukost en stund tycker jag.
 
Ha det nu så gott så kanske vi hörs en annan gång.
 
Hälsningar Missan
 
                        
 
 
 
 
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela