brittensvardag.blogg.se

Sommar och sol

Publicerad 2016-07-26 10:05:00 i Allmänt, reseminnen,

Strålande sol har vi inte idag men vad gör det när termometern ändå visar på 23 grader när klockan är nio? Inte ett dugg!

Men jag skall erkänna att en och annan Lennart, G&T samt P2 slunkit ner när solen har gått runt berget och försvinner i väster. En och annan öl har också öppnats till maten fram på kvällskvisten. Så visst har det varit härligt.

                           

                       
 
 

Men vad jag hade tänkt berätta om idag var en resa till Mallorca för.... Jösses! det är ju trettio år sedan i år. Orkar du inte räkna så kan jag tala om att det var 1986. Det var första veckan i oktober och vi åkte från Landvetter vid fyratiden på eftermiddagen. Det var en hyfsat fin dag och ett par grader varmt när vi lämnade Sverige för ett par veckor. Vi fick veta att det var cirka 25 grader varmt på resmålet och att man trodde att det kunde dra ihop sig till lite åska framåt kvällen. Inget som bekymrade oss. När vi kom till södra Frankrike blev det lite turbulens och vi ombads att ha säkerhetsbältena på. Eftersom det är en relativt kort flygning så brukar vi inte behöva resa på oss så bältena är som regel på ändå så det kändes inte heller konstigt. Nu hade det också börjat skymma och vi kunde se en och annan blixt långt därframme. Vi såg också ett och annat plan över, under eller vid sidan av oss. Så gick vi då in över Mallorca och landning. Ungefär samtidigt som vi såg Palma därframme på höger sida fick vi veta att det åskade så väldigt över just flygplatsen så vi fick vänta en stund. Det blev en liten extratur runt ön. När vi närmade oss Palma nästa gång fick vi höra att åskan slagit ner i flygledartornet så tyvärr fick vi inte landa. Vi dirigerades om till Menorca men de hade så mycket flyg att ta hand om så det fick bli Barcelona istället. De hade haft så många plan att landningsbanorna inte var lediga ens en gång. Flyg till Madrid. Halvvägs till Madrid fick vi höra att åskan slagit ner där också och vi fick åter landningstillstånd på Palma så vi vände och flög mot vårt resmål. Det åskade något alldeles väldigt nu och vi kunde verkligen se att blixtarna gick från marken och uppåt. Ett skådespel utan dess like. Jag är verkligen glad åt att jag fått uppleva det. Men när vi var halvvägs fick vi veta att åskan slagit ner och släckt hela flygplatsen så tyvärr, nya order, landningstillstånd hade getts i San Sebastian. Nu hade vi varit i luften i fem timmar och vi fick vad vi ville ha i dryckesväg och lite snacks. Ungefär då sade kapten att han tänkte dra ner lite på kabinbelysningen och de visade en film med ljud för alla. Tänk vilken service. Jag hade inte tid med film jag var alldeles för fascinerad av skådespelet därutanför.  Planet girade det såg jag och vi vände. Varför det? Hm. Det gick en halvtimma och under tiden märkte jag att mer och mer av belysningen drogs ner. Så kom beskedet, vi hade trots allt fått landningstillstånd på Mallorca. Vi gick för inflygning men så mörkt det var över flygplatsen utom just över själva landningsbanan. När vi kom ner på en höjd av kanske 75-50 meter såg vi som tittade ut att lamporna vid landningsbanan var bilar som stod och lyste upp vår väg. Tänk vad skickliga alla inom flyget var. Vår kapten bromsade för allt vad tygen höll och till slut stod vi stilla. Det gick ett sus av lättnad genom planet men en och annan arg röst hördes över den dåliga planeringen, över velandet om var vi skulle landa. Kaptenens röst sprakade till över våra huvuden. Han sade att för första gången under sin karriär som flygkapten tyckte han att han gjort sig förtjänt av våra applåder. Vi hade knappt ångorna kvar i tanken sade han. Han berättade också att de över medelhavet fått tillstånd att tömma tankarna på spillvatten från handfat och toaletter och att han släckt ner för att spara bränsle. Elen ombord drivs av ett aggregat som tar bränsle sade han. Vi lotsades in mot ankomsthallen. Vi fick veta att vi fick ställa oss på utsidan och invänta vårt bagage. Det fungerade förvånansvärt bra. Med väskorna i hand blev vi av olika personal, flygplats och säkerhets, lotsade i ficklampors sken ut till våra anslutningsbussar. Nästan fyra timmar senare än beräknat nådde vi till slut vårt mål, Alcudia på öns nordöstra sida. Detta var inledningen till en vecka som skulle gå till Mallorcas historia visade det sig senare men det tar jag en annan dag.

                                   
                    
 
 
 

Vitt, vitt, vitt

Publicerad 2016-02-18 08:29:00 i Allmänt, Baka, reseminnen,

 
50 nyanser av grått finns det en bok och film som heter men att det fanns 50 nyanser av vitt var inget jag tänkt förut. Den som känner mig vet att jag inte köper färger rakt av sådär, vare sig det ena eller andra, då jag har en förmåga att se nyanserna. Vitt är således nästan aldrig vitt utan har en ton av rött, blått, grönt eller gult.
 
Varför detta tjafs om färger? Jo det snöar! Små äckliga vita flingor som faller tätt, tätt. Resultatet är en vit filt över allt utanför fönstret. Jag hör inte till dem som uppskattar denna typ av nederbörd. Nej, jag föredrar en annan typ av nederbörd. När blombladen från fruktträden sakta faller mot marken i en stilla vårbris. Då skulle jag vilja vara på Mallorca från nu och fyra till sex veckor fram i tiden för ni kanske kan tänka er effekten av när dessa träd fäller sina kronblad.
 
                           
 
Det är mandelträden som just nu blommar för fullt. På Mallorca växer det tusentals mandelträd. Ja faktiskt har man räknat till ca 7 miljoner träd i en nyligen gjord räkning.

Alla träd har ännu inte vaknat, men de som har kommit igång är fulla med ljusrosa blommor som täcker de kala grenarna. Det är en syn man aldrig tröttnar på.

Medeltemperaturen i januari är runt sju grader, men vissa dagar stiger temperaturen till 20 grader. I år har det varit temperaturer utöver det vanliga då medeltemperaturen i januari var +18 grader. Lokalbefolkningen kallar dessa dagar för petit estiu (vilket betyder lilla sommaren). Sådana dagar är vad mandelträden behöver för att komma igång. Senare köldknäppar räcker inte för att knäcka naturens gång.

Det var araberna som introducerade mandelträdet på Mallorca. År 903 planterade Morerna det första trädet på ön. Det är dock inte arabernas förtjänst att det finns så många mandelträd på ön.

Vi kan alla skänka en tanke till vinlusen, för utan den hade vi inte haft dessa böljande ljusrosa blomhav. År 1890 nådde lusen Mallorca och bara ett par år senare var alla vinrankor döda. Bönderna var tvungna att tänka om och många av dem ersatte vinet med mandel. Vinbergen fylldes med mandelträd eftersom det fanns en konstant marknad och priserna var mer stabila.

Idag har mandelproduktionen på Mallorca minskat markant. Lägre produktionskostnader i andra länder är den främsta orsaken till nedgången. Det finns dock fortfarande bönder som kämpar på och ser till att det fortfarande finns lokal mandelproduktion.

Nya träd odlas upp i plantskolor under två år. Trädet är fullvuxet efter 10-15 år. 45 år senare är blommningstiden över. Livet har sin gång.

Alla som kommer till Mallorca bör prova mandelkakan som är en verklig delikatess. Det finns nog lika många recept som det finns släkter på Mallorca. Här under följer ett grundrecept. Bor du i Sverige så hittar du ingredienserna i din lokala mataffär. Ett tips är att avnjuta mandelkakan tillsammans med vaniljglass.

”Gato de Almendra” (mandelkaka)
250 gram florsocker
8 ägg, gulan och vitan separerade.
Skalet av en citron
Lite kanel
1 vaniljstång.
250 gram skalade finmalda mandlar
Smörad kakform.

Rör ihop florsockret med äggulan till en slät smet.
Tillsätt citronskalen, kanelen och vaniljen.
Blanda i den malda mandeln.
Vispa äggvitan till ett hårt skum, tillsätt smeten och rör om till en jämn smet.
Häll i smörad form och baka 60 minuter på 180 grader.
Lägg upp, låt svalna och pudra på florsocker.

Smaklig spis!

Visst håller ni med mig? Visst är blommande fruktträd vackrare än det här?

                
 
 

Onsdag

Publicerad 2016-01-20 08:55:00 i Allmänt, reseminnen,

 
En dag mitt i veckan. 
 
Vi har väl hämtat oss från den värsta snöchocken nu men roligt är det inte. Men lite av ordningen är tillbaka i alla fall för minus åtta och en halv grad var det när jag steg upp idag.
Men jag hade hellre varit 220 mil härifrån, på Mallorca. Där blommar mandelträden som bäst, de första jordgubbarna är klara och i Inca har man börjat skönja den ljusblå färgen på de första knopparna av den persiska lönnen som växer där men bara där.
 
                                                                                                                                            
 
Bilderna är tagna på Mallorca igår av en vän och jag fick lov att låna dem hit så att ni skulle få se. Mallorca har upplevt en mycket mild vinter. Den mildaste på många år faktiskt. Normalt sett brukar man faktiskt få en eller ett par centimeter snö som brukar ligga i alla fall ett par timmar, kanske till och med en dag eller två men så inte i år. Man har kunnat sitta ute och njuta sitt kaffe eller sin mat hela vintern. Dagstemperaturen har varierat någonstans mellan 16 och 22 grader. Därav den tidiga skörden och blomningen. Det är tur att man inte längre är beroende av ismännen som jag berättade om för ett år sedan ungefär.
 
              
 
Så här såg det ut på caféet uppe vid marknadsplatsen i Alcudia igår förmiddag. Det är min väns stol som står tom längst bort. Visst ser det härligt ut. Tisdag och söndag är det för övrigt marknadsdagar i Alcudia därav den stora folkmängden. Då kan ni också tänka er hur det ser ut fram i april och fram till oktober då miljontals turister invaderar ön. Just det, då finns det knappt några gångar mellan borden. Det är FULLT!
 
Men tyvärr så är vi inte där utan här så då är det kanske på sin plats att visa hur vi har det här också. Nu har vi i alla fall skottat.
 
                  
 
En viss skillnad är det. Håll med om det.
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela