Dimman ligger tät...
... över nejden, denna morgon i slutet av mars 2017.
Denna morgon som man gick upp kvart i sju och så var klockan kvart i åtta. I alla fall på vissa ställen. För de flesta klockorna ställde jag faktiskt om innan jag gick och lade mig i går kväll. Men några av dem behärskade jag inte tekniken för (micron och "ägguret"), en nådde jag inte, köksklockan och fyra är inte mina klockor men resten, de ställde jag om i går kväll.
Innan jag började skriva idag så gjorde jag som vanligt, jag gick in på lite olika tidningars hemsida för att se vad nytt. Det fanns inget nytt. Om man inte räknar nya "felsägningar och uttalanden" av en viss president Thrump, eller nya kvarter som bombats av IS eller en ny "vän" som uttalat sig om vad den ensamjobbande terroristen i London lär ha sagt innan han ställde till oreda. Några riktiga nyheter har inte media plats för. Eller är det så att det inte finns några nyheter?
Är det någon som minns att TV4 i sin uppstart hade ett litet mål eller vad man skall kalla det som sade att varje dags nyhetssändning skulle ha en positiv nyhet? Nu talar jag alltså om nyhetssändningen runt 19.30-- 20.30, huvudnyhetssändningen. Det kunde vara så simpla saker som att den första tussilagon slagit ut någonstans eller att den första sädesärlan siktats. Nyheter och positiva sådana med lite tyngd är ju inte så lätta att hitta så man får vara tacksam för det lilla. Det är ju inte varje dag som ett visst litet parti kan påverka det stora maskineriet i rätt riktning men lite har det blivit och det är saker som faktiskt gör skillnad för väldigt många. Jag tänker till exempel på att det blivit avgiftsfritt för 85-plussarna att besöka vårdcentralerna, att alla kvinnor kan få avgiftsfri mammografi och att alla barn har rätt till gratis medicin. De betalar ju heller inget för ett läkar- eller tandläkarbesök. Bra och rättvisa reformer som gynnar alla i samhället. Sedan tycker väl jag att även tandvård och glasögon skulle omfattas av någon typ av högkostnadsskydd för att vara med eller utan ögon och tänder i och på vår kropp är ju inget vi kan välja utan det är något vi föds med. (Även om inte tänderna syns från början).
En sak som börjat dyka upp i olika nyhetssändningar och tidningar är rapporter om hur illa många människor mår och blivit behandlade när det nu gått ut riktlinjer om att man skall försöka trappa ner och avsluta sitt intag av antidepresiva mediciner och starka sömntabletter och värktabletter. Sådana som är vanebildande. Mediciner som alldeles för lätt har förskrivits och ibland helt utan kontroll då patienten vänt sig till många olika vårdcentraler och läkarmottagningar. Nu skall man försöka ta itu med detta och västra Götaland ligger visst lite illa till då man ligger i topp av diagnosticerade depressioner.
Jag är av åsikten att denna nedtrappning av vanebildande mediciner är BRA! Men som vanligt är det den enskilda människan som får sitta emellan. Men det är ju så att sorg och motgångar inte kan medicineras bort. De hjälper ju bara till att skjuta de dåliga upplevelserna och känslorna på framtiden. Detta är något som är väldigt svårt att få den som länge medicinerat att förstå. Nej, tänk om detta med Mindfulnes blev ett ämne i skolan eller kanske till och med i förskolan och sedan ingick i kursplanen på alla utbildningar livet igenom då hade vi aldrig hamnat i den här situationen. Tänk om alla från början fick lära sig att acceptera situationer som uppkommer längs livets väg, att inte ta ut sorg och motgångar i förväg och att inte vara rädd för de känslor som man känner vid sorg och otäcka upplevelser. Så mycket bättre alla hade mått då. Jag vet att jag sticker ut hakan när jag lite vårdslöst säger ALLA men ni förstår nog vad jag menar. När jag nu säger att det är bra att trappa ner så menar jag inte att man skall plåga människor som är i livets slutskede eller i en viss situation i livet då starka mediciner verkligen behövs. Men kanske skulle man vid medicineringens början informeras om att när det akuta skedet är över så kommer man att trappa ner för att till slut gå ur sjukdomen utan mediciner.
Medan jag nu suttit här och skrivit om det som bara ploppar upp i mitt huvud sa har dimman börjat lätta och jag kan åter se sjön utanför mitt köksfönster. Solen skiner och krokusen på gräsmattan öppnar sig och bin suger i sig av dess nektar. Jag kan åter se alla småfåglar som far kors och tvärs mellan träden och matplatserna och jag ser också ekorrarna som leker tafatt i träden. Livet är härligt! Vilken tur att jag får uppleva det. Med glädje och sorg, tårar och skratt med alla de känslor och upplevelser som utgör det vi kallar livet.
Minns ni förresten rosen jag fick förra veckan? Så här ser den ut idag.
