Sicket jäkla oväsen det är
Ja det väsnas så mycket att det är lögn i Sion att få sova i det här huset. Klockan var nog styvt halv tre när jag äntligen lyckades somna men det var kanske utav utmattning och inte av att det plötsligt blev tyst. För jag hörde bestämt att det lät när jag vaknade också, då vid tio minuter över sju.
Det är inget jättehögt ljud men så där irriterande. För det piper, gnäller, gnisslar och skorrar i en evinnerlig konsert. Därtill är det något som knäpper mest hela tiden, fast det var faktiskt mindre av knäppandet i natt än i förrgår natt. Jodå, jag har en ganska god uppfattning om vad det är som låter, eller snarare vem. Det är jag. Jo tyvärr är det så.
Det knäpper i öronen, det piper och visslar i näsan och det gnisslar och gnäller i luftrören och det skorrar något alldeles förskräckligt när jag snarkar och drar timmerstockar som en hel karl. Vi skall heller inte tala om när hostan sätter till, man skulle kunna tro att lungorna skulle följa med upp. I alla fall känns det som om jag fått en riktig kickspark av en häst eller något bak i ryggen.
Det värsta är nog att jag lyckats smitta resten av familjen också. I alla fall dottern visade tydliga tecken på begynnande halsont och hosta i går kväll men det har varit väldigt tyst nu på morgonen. När jag frågade maken i går kväll så sade han okej men det skavde visst lite i halsen så vi får väl se vad det blir.
En annan sak som också stör sömnen är faktiskt törsten. Inte så mycket för att jag har vätskebrist utan för att medicinerna jag tar gör mig så muntorr. Det står klart och tydligt i bipacksedeln att detta är vanligt förekommande som biverkan så det är ju tur att jag alltid har som vana att läsa bipacksedeln eller bruksanvisningen först innan jag använder varan eller produkten. Så det här med muntorrheten var ingen överraskning som gjorde mig orolig på något vis. Fast oro är inget jag ofta känner, jag har väl inte det anlaget antar jag. För det är också så att jag vet att det mesta fixar sig till slut eller att man får en förklaring till saker och ting som gör att man inte behöver känna oro längre.
Å så var det det här med mat. I går lagade dottern middag och mätta blev vi. Maken sade att det var gott men jag vare sig kände doften eller smaken tyvärr. Så vad vi skall hitta på till middag idag har jag ingen aning om. Inte känner man så stor hunger heller. Man blir nästan mätt på medicinerna.
Nu är det dags för en ny mugg med te sedan väntar stickningen Just nu håller jag på med et set till en liten grabb. Tröja (olle), mössa, vantar och sockar skall det bli, sedan väntar ytterligare tre par sockor i en beställning, två par i en annan och ett par i en tredje och då har vi bara precis gått in i september och jag hoppas på mycket mer.
För dig som väntar på en bild på grisen så kommer den också här.
