Musik i mina öron
Hur det är med dig vet jag inte men hos mig är det nästan alltid musik. Något bland det första jag gör på morgonen så slår jag på radion. Ur den strömmar lite vänligt småprat och en blandad musikmix. Jag lyssnar alltså mestadels på P4.
Idag t ex har man kunnat höra hur färger påverkar våra val och våra upplevelser. Inslaget gjordes av en kock och självklart handlade det mest om mat och dryck. Men man svepte också förbi bildelsbutiken och lite olika klädbutiker. Jag har hört mycket om det här förut men det man inte jobbar aktivt med glömmer man lätt. Så inslaget gav faktiskt lite av en aha-upplevelse. Det är alltså ingen tillfällighet att en viss mycket välkänd dryck i sin originalförpackning levereras i en röd burk eller i en flaska med röd etikett. Det är inte heller en slump att en viss bildelstillverkare har valt gult och svart i sin logga tillika inredning i butiken. Just den här kombinationen säger fara-hjälp-trygghet. Det är väl precis vad man vill säga, fixa och dona och håll din bil i trim så blir allt bra.
Men så var det, det här med musik. Alla dessa inslag som ger oss kunskap och information ligger inbäddat i musik som valts av duktiga musikproducenter. Jag gillar P4 för att man i allt det nya slänger in en melodi från förr. Nu låter det visst som om jag är född på stenåldern, men det är jag alltså inte. Nej det där med musik är något som produceras likt de där små goda bilarna många av oss gärna stoppar i munnen. Mycket av musiken är i mina öron, skit, för att tala svenska. Men rätt som det är dyker det upp en melodi från förr. Som nu i morse när Barbro Hörberg fick framföra sin "Med ögon känsliga för grönt". Kanske minns du henne, Barbro Hörberg, eller så gör du det inte. Det beror nog på om just hennes musik väckt något inom dig.
Jag vet inte hur det är med dig men hos mig får viss musik liksom ligga till sig lite, mogna. Så är det faktiskt med lite av musiken som kom på åttiotalet. Jag har fram till nu sagt att det var ett riktigt dåligt musikdecenium. Men visst fanns det godbitar då också. Å kanske sitter jag där när jag fyllt åttio och säger att både Ebba Grön och Asta Kask är riktigt bra. Men föresten, varför skulle jag göra det när det finns så mycket bra musik av Eddy Cocran, Damita Jo, Roy Orbison, Dolly Parton, Anni Lenox, David Bowie, Queen, Den svenska björnstammen........
Ja tänk så mycket bra musik det finns, musik för alla tillfällen och alla sinnesstämningar. En och annan melodi fastnar också hos maken som annars inte bryr sig om musik så värst mycket. Den senaste som väckte uppmärksamhet hos honom var "Paradise" med George Ezra. En rackarns go låt. Ännu mer rolig blev den när jag första gången såg en bild på killen. Jag målade upp en bild av honom som sade 185 cm lång, ca 100 kg tung, mörk och med ett stort skägg och halvlångt hår. Tänk så fel man kan ha. Längden kanske stämde skapligt men killen är säkert 20 kilo lättare, blond, kortklippt, kort sagt, en riktig svärmorsdröm.
På radion spelar man en melodi som jag tror heter "Don't you worry by a thing" och jag funderar på om jag skulle baka lite matbröd idag, lite rågsiktskakor kanske. Sedan var det ju det här med middag också, maken har önskat fläsk med löksås. Ingen vidare söndagsmiddag kanske men väldigt gott.
Klockan är snart åtta och ute råder fullt dagsljus så nu är det dags att sparka igång.
