Söndagen efter midsommar 2021
Dit har vi kommit och fort gick det. Tänk jag tycker tiden går fortare och fortare. Den rinner liksom bara förbi.
När jag var barn var ett år faktiskt ett år. Men nu för tiden tycks ett år rymmas på ett kvartal. Nyss var det jul och påsk, nu är också midsommar förbi och det är slut på alla extra lediga dagar, bara semestern återstår. Men först väntar fyra veckor av arbete.
Igår när det var midsommardagen kändes dagen lite avslagen efter vår härliga midsommarafton med lilla mamma här. Det märktes inte minst på maten, det blev korv Stroganoff med ris i all enkelhet och lite hallonkräm till efterrätt som jag snott ihop av lite tinade hallon jag hade i kylen som inte gick åt till tårtan. Vad vi skall ha idag har jag inte en aning om. Fantasin är slut. Är det någon som har en burk, påse eller säck till övers mottar jag den gärna. Jag lovar att hansdskas försiktigt med den så den räcker länge.
Jag skulle kunna tänka mig wookade nudlar med kyckling. Det skulle dottern också kunna tänka sig misstänker jag men frågan är, hur är det med maken? För det första är han inte glad i kyckling och för det andra är han lite försiktig med sådant han inte känner igen. Nej, jag får nog fundera ut något annat, men vad?
Hur som helst, jag skall strax avrunda här och ägna mig åt boken jag håller på med. En trilogi av Nora Robers. När helgen är över vill man gärna känna att man gjort något. Något man kan hänga upp livet på så att säga. Men å andra sidan, hippocampus sover sött, sakta vaggad till ro däruppe i huvudknoppen och amygdala lever ett tråkigt liv som ett långt snöre men vars uppgift är att sno ihop sig till ett nystan vid fara eller rädsla men också stress av den negativa sorten. Så ja, jag mår alldeles utomordentligt och strax mår jag ännu bättre när jag får sitta en stund och läsa.
