Idag är det Tors dag
Å här sitter jag med min vackra blå mugg med gott te. Just nu är det med smak av rabarber och grädde. Jag känner inte så mycket av grädden men rabarber smakar det helt klart. Jättegott tycker i alla fall jag att det är. På radion surrar Laleh med "Socker och vatten" och jag funderar på texten. Förr i tiden var det unga män som gick på stan och njöt av anblicken av vackra flickor, unga män som körde genom grindar och erbjöd en kyss istället för en peng och andra trivsamma texter. Idag handlar texterna om destruktiva förhållande, psykisk ohälsa och annat elände.
På tal om ohälsa, idag nåddes vi av beskedet att den gamla, legendariske hockeyspelaren, Börje Salming, drabbats av ALS, denna djävulens sjukdom. Det är tragiskt och för jäkligt. Det är inte mer än ett och ett halvt år sedan en kompis avled i sviterna av ALS. Första gången jag kom i kontakt med sjukdomen var 1981 då en faster fick sjukdomen och avled, sedan dess har ännu en faster fått sjukdomen och avlidit. Det var 1985. Efter det har vi fått följa Maj Fant och Ulla-Carin Lindqvists kamp och död. För bara sju månader sedan fick vi veta att Björn Natikho Lindblad förlorat kampen mot ALS. Och nu är det alltså Börje Salmings otur att drabbas. Jag vet att man, om patienten vill, lyckats förlänga livet lite för dem, genom att operera in en knapp på magen som man kan ge näring i när sväljreflexen satts ur spel. Jag vet också att man testar bromsmediciner. Man gör vad man kan för att hjälpa den sjuke. Men vad hjälper det när döden väntar i andra änden. Vissa lever som Stefan bara 11 månader med sjukdomen medan andra lyckas leva i hela 20 år med diagnosen.
Men nu över till något annat. Var du ute i det fina vädret igår och tankade D-vitamin? Det var vi. Vi tog med oss våra muggar och varsin fullkornsmacka ut och satt där i solen och njöt. Rätt som det var plingade det ute på vägen och glassbilen kom. Vi passade på att köpa lite hamburgare och lite hamburgerbröd. Det är alltid bra att ha hemma. Men jag tror inte att vi tar det till middag idag. Vi åt ju färsfyllda paprikor igår. Maken fick stekta potatis till och jag tog en sallad. Torsdag brukar betyda soppa här i huset men man kan ju inte äta soppa när det är 25 grader varmt. Så jag får hitta på något annat. Jag kan mycket väl äta en sallad men det kan jag ju inte ge Maken som inte äter vare sig sallad, gurka eller majs.
Jag får nog, helt enkelt, göra en djupdykning i mina frysar och se vad jag hittar. Jag skulle kunna tänka mig en Cesarsallad med kyckling men Maken vill inte ha kyckling heller. Vad jag är riktigt sugen på det är Chili con carne eller Dillkött. Men Chili äter inte Maken och till dillkött vill jag helst ha gammal potatis så jag kan mosa ihop lite grann. Ja vi har alla våra egenheter och önskemål. Nu tycker ni nog att Maken är kräsen med det beror på att det är jag som lagar middagen och jag vill ju göra det jag tycker om. Annars är det nog så att det är jag som är riktigt krånglig med maten då jag inte vill ha ärtor, böner och linser. Inte heller äter jag ägg och fet fisk. Jag kan möjligtvis äta lax men makrill och strömming vill jag inte ha. Saker som tofu, avocado och cous-cous överlåter jag gärna till andra. Nu när man skall försöka äta kolhydratfattigt också har det också krånglat till det lite. Skulle jag därtill vilja minska lite i vikt ja då har det blivit krångligt till tusen.
