Rock around the clock
Tro det eller ej men det var första melodin jag hörde på radion när jag slog på den. För dig som är morgonpigg liksom jag så inser du att klockan var sisådär halv sju när jag satte på radion. Det som brukar vara det första jag gör. Men kissekatterna var inställda på smek och kel och sedan mat för i deras värld var klockan strax före sju och i min värld var den strax före sex så jag gjorde mig i ordning i lugn och ro precis som jag brukar. Efter det var det dax för frukost men jag hann altså bara börja så kom mina, förlåt våra, små pälsklingar. I den där röran så glömde jag sätta på radion men när jag så gjorde det så var det såklart Bill Hayley jag hörde. Sedan kom i alla fall Ola Magnells "Cliff" och efter det en annan goding, "Treveling in lies" med Cliff Richard och The Shadows. Kan en morgon starta bättre? Men jag undrar såklart vad jag missat eftersom jag glömde sätta på radion men till slut tyckte att det blev för tyst när jamarna hade gått och lagt sig igen.
Ja ja, det är inget att göra åt nu utan istället glädja sig åt de musikaliska små pärlorna som rinner ur radions högtalare. Låtar jag nästan inte hört sedan det begav sig. Fast nu ljuger jag för i min värld gjorde just den musiken en liten rännesans i början av av åttiotalet. Musik har alltid haft stor betydelse i mitt liv. Kanske för att jag är tämligen obegåvad i sång och totalt obegåvad på instrumenthantering. Å varför skulle jag när andra är så mycket skickligare? Just det, jag var i alla fall så klok att jag avstog. Fast nu får min stackars familj stå ut med mitt ylande så och då när jag hör en melodi där texten fastnat. Som i går eftermiddag när dottern lyssnade på någon pod eller vad det var så hörde jag "Droppen Dripp och droppen Drapp" med Alice Babs och dottern Titti Sjöblom, en av de melodier jag älskade som barn. Till slut sade min övermusikaliske (not) make "sitter du fast?" Då slutade jag att sjunga för igår.
Nu när klockan är sju fascineras jag över så ljust det är och tänk då om himlen inte förmörkats av tunga regnmoln. Men konstigt kommer det att kännas när det blir mörkt redan halv sex i eftermiddag. Men men, det är som det är och vi kan förmodligen inte göra något åt detta. Men var det inte tal om att detta skulle vara sista gången vi snurrade klockans visare åt fel håll för att få tillbaka normaltiden. Tyckte mig höra något om detta tidigt i våras men nu tycks ingen mer än jag hört talas om det.
Just detta var något vi diskuterade vid middagsbordet igår. Dottern hävdade att skulle vi ha något alltid så skulle det vara sommartiden. Men maken och jag höll på normaltiden såklart. Men dottern är väl förlåten för hon är ju född efter det att vi börjat vela hit och dit med klockan. Men nästan alla människor idag använder ju dator eller mobil så skulle man på reklamtid inte kunna kolla vad folk vill ha. Alltid normaltid eller sommar- och normaltid. Den uppmärksamme noterade nu att jag inte hade något tredje alternativ, alltid sommartid. Helt enkelt för att jag inte tycker att det är något alternativ.
Idag skall jag inte göra ett skvatt mer än lite personlig omvärdnad och lite middag så småningom, i övrigt blir det en ny bok av Lucy Dillon.
