brittensvardag.blogg.se

En himmel i brand

Publicerad 2016-11-30 09:03:00 i Allmänt, Politik,

Det är vad vi fått uppleva idag.
 
Jag har många gånger suttit här på min plats vid köksbordet och försökt knåpa ihop några rader här på bloggen som lite avkoppling till det jag måste använda datorn till. Då och då låter jag blicken fara utanför glasrutan för att kolla ut vad som finns. Det händer att jag ser både rådjur, räv och älg och jag ser alltid diverse fåglar men också en och annan mus. Sedan är det ju sjön som ligger strax härnedan och så himmelen såklart. Ibland är det bara grå, grå, grå och andra gånger skiftar färgerna.
Men idag tror jag att himlen tog priset för mest färgsprakande någonsin. I ett brett band fån öster till söder flöt färgerna fram långt över himlapällen. Först en gyllene kant som sakta växte till starkt orange och över till klatschigt rosa som oftast brukar övergå till svagt violett och grått innan dagen helt trätt in och visar på blå himmel. Men idag är det något speciellt för de rosa stråken hänger kvar högt däruppe medan alla färger sprakar bortöver skogen som idag får utgöra horisontlinje. Jag vet att det är solen som når lätta molnstråk som finns högt däruppe. Smala sönderblåsta band av vattenånga som ännu inte hunnit klumps ihop sig och bilda en tjock grå matta som lägger sig tung över både hus och sinne.
 
Det är tur att dessa skådespel finns liksom mjuk lätt musik från radions P4. Just nu Susanne Alvegrens "När vi rör varann". Detta leder mig in på det jag hade tänkt skriva om idag. Faktiskt gnälla, skälla, ja rent av visa mitt missnöje inför.
 
I måndags kunde vi som bor inom Västsverige se, höra och läsa om att pengarna nu var slut för den palliativa vården. Alltså vården i livets slutskede. Vi fick höra människor som tillsammans med sina nu avlidna anhöriga sjöng Hospisens lovsång. Ja de avlidna sjöng inte, i alla fall inte så att vi vanliga levande hörde men ni förstår vad jag menar ändå hoppas jag. Debatten rasade vilt på sociala medier och snart sagt varje radioprogram med aktning tog upp saken. Sedan, igår, talade någon högt uppsatt politiker (V) om att det inte var pengarna som var det stora problemet utan bristen på platser. Behovet hade ökat mer än man kunnat tro sade han. Men då undrar jag om alla stackars politiker sitter inlåsta någonstans och helt är skilda från verkligheten för hur kan de annars ha missat att befolkningen ökat, inte minst i storstadsregionerna. Då tycker jag att det är självklart att ökar antalet människor så ökar också behovet av de gemensamma sociala skyddsnäten. 
Den här mannen tryckte också på att det inom hemvården och hemsjukvården finns mycket skickliga läkare, sjuksköterskor och undersköterskor och att dessa hade tillgång till alla de hjälpmedel och mediciner som även ges på hospisen till den sjuke och livssvage. Det är en sak jag inte alls betvivlar men jag ifrågasätter om det finns tillräckligt med personal för att alla i en sådan situation skall känna sig trygga och lugna.
En annan sak i allt detta är de anhöriga som i hemmen blir vårdare istället för anhöriga. Alla de som arbetat i vården vet att uppgiften ibland känns tröstlös, man kan inombords känna både ilska, trötthet, vanmakt och uppgivenhet. Detta är naturligtvis något man aldrig får visa inför den som vårdas. Det kan också vara lättare eftersom man inte är så djupt personligt engagerad men också så att den man vårdar inte känner mig och vet hur jag brukar vara. Det vet den sjuke om det är en anhörig som vårdar. Inser ni då vilka krav som ställs på de anhöriga? Inte nog med att de skall vårda, de skall helt och hållet undertrycka sin personlighet för att inte göra den döende upprörd. Finessen med hospis är just detta att den sjuke och döende får vara just det och den anhörige får vara just anhörig. Inte anhörigvårdare. Det här är viktiga saker. För det handlar kanske inte främst om den som skall dö för det skall vi alla förr eller senare, helst senare. Nej det handlar om de som blir kvar. Att de får minnas livet de haft tillsammans utan att minnas byte av uri-bags, slemsugning av trackar, alltså de små ventiler som sätts in i halsen för att man skall kunna koppla på respiratorer, vändning av en slapp och oformlig kropp som inte själv längre kan hjälpa till...... Jag kan fortsätta i evigheter med allt som finns att göra runt en sängliggande människa så poängen är att det nog måste till fler hospis-platser i alla fall.
Själv hoppas jag på att få somna i en fåtölj framför TV:n eller helst i min säng för att sedan inte vakna mer men hur man dör vet man aldrig bara att man, men tack och lov inte när.
 
 

Brrrr

Publicerad 2016-11-29 08:05:00 i Allmänt,

 
Tänk att få vakna, tidigt en morgon, fåglarna kvittrar och ett par solstrålar kittlar dina tår, vilken dröm! Vilken lycka! Nu är det för all del inte så dumt att vakna fast det är nattsvart på utsidan, de små fåglarna fortfarande sitter tätt tryckta intill varandra för att hålla värmen och den smått utkylda luften i sovrummet ger en första hint om att det är kallt på utsidan, dit du måste bege dig om en timma eller så. Grejen är liksom just det här att få vakna, att kunna känna, se, uppleva saker, ja leva det som är livet. Jag tycker att det är fantastiskt. Tänk bara på det maskineri som är du. Det mesta fixar sig själv men lite kan du styra och påverka. Sedan har vi hemmet, tänk vad många människor som har medverkat till att du kan bo där du bor. När du går utanför dörren möts du av en hel värld som är till för bara dig, och dig, och dig.
 
Har du möjlighet att läsa detta har du det förmodligen ganska bra. Visst, det kan vara ont någonstans, det kan ömma, värka, smärta men det kan också vara en sådandär bra dag när det inte gör ont. Tycker ni att jag låter positiv i överkant? Jag beklagar, men det är sådan jag är. Fast om jag nu skall gnälla lite så kan jag lika gärna gnälla mycket, DET ÄR KALLT! Förbaskat kallt! Jag avskyr att frysa, att behöva ta på mig strumpor, raggsockar och tofflor, att ta på mig t-shirt, tröja och en kofta över det bara för att det är kallt. Man sover gott när det inte är för varmt men man fryser i hela kroppen om man blir kall uppe i nacken, mellan skulderbladen. Det är jag nu där jag sitter med ryggen ut åt en yttervägg utan värmekälla. Jag får nog gå och hämta den där koftan nu i alla fall.
 
Sådär ja! Nu känns det bättre. Vad för då dagen med sig? Tja, jag vet inte så noga men först och främst skall vi se till att dottern kommer bort till Rävlanda så att hon kan ta tåget till Borås. Där väntar arbetet med att bygga upp kandidatuppsatsen men också en "anställningsintervju" för att få möjlighet till praktikplats sista terminen som skall bestå av praktiska tillämpningar av det de läst in de senaste fem terminerna. Det där sköter maken om just nu medan jag sitter här och skriver. När han är hemma igen om cirka fyrtio minuter så tar vi nog en liten fika för att sedan bege oss mot Mölnlycke. Där skall fyra böcker lämnas åter på biblioteket och sedan skall vi köpa lite mer solrosfrö och jordnötter till fåglarna ute. På väg hem stannar vi nog till i Landvetter för att köpa mer mjölk och apelsiner. Vad jag skall ha till middag har jag inte en aning om men det är ju tisdag och det brukar betyda fisk så vi får se vad jag hittar på. Men nu skall jag i alla fall avsluta här och försöka göra lite nytta. Ni får ha det så bra och njut av det vackra skådespel som soluppgången bjuder på,
 
             
 
 
 
 
 

Kul i granen

Publicerad 2016-11-28 07:55:00 i Allmänt,

 
Nu måste jag få berätta, människorna har satt in ett helt träd i huset. Ett sådant där med jättemånga gröna sticksiga grejer på. Å vet ni vad de gjort mer? Jo, de har satt i lampor och röda bollar och snören som glittrar.
 
Nu har den stått där i några dagar. Första dagen så höll vi oss undan. Det var bara Tusse som var uppe och provbet i en lampa men den var visst inte god och så blev den varm också. Men de röda bollarna var fina. Jättefina! Vet ni vad? det finns jättesöta små katter i dem också för det har jag sett. I alla fall. Igår var inte matte och husse hemma så då låg vi mest och sov men vi var framme och gjorde oss bekanta med lite småkryp som klättrade runt därinne. Såklart var man tvungen att peta på de där röda bollarna också. De gungade jättelänge efteråt.
 
Som ni vet är vi katter nattdjur så i natt bestämde vi oss för att se om vi kunde få bort de där röda bollarna och glittersnörena ur trädet så vi kunde leka med dem. Det blev inget bra. Bollarna hade de hängt upp med tunna trådar som trasslade in sig i stickorna och glittersnörena fick vi inte heller bort. Missan fick loss en liten bit som vi alla försökte bita och dra i. Vi lyckades nästan precis när matte kom upp i morse och eftersom vi visste att vi gjorde något som vi inte fick så försökte vi försvinna så obemärkt som möjligt. Men Tusse den klumpedunsen, han lyckades välta en av de där stora lådorna som det kommer misk ur och som det ibland sitter små gubbar och tanter och snattrar i. Den for i golvet med en förskräcklig duns. PANG! sa det. Till råga på allt hade han glömt släppa taget om glittersnöret som han suttit och bitit på så när han försökte smita undan höll han på att välta hela trädet. Som tur var kom matte fram precis då så hon hann att få tag i det innan det föll.
 
Men det är inte allt må ni tro. I nästan alla fönster har de satt upp sådana där saker med många ljus i. Men där har de varit förståndiga, människorna. För de har bara satt de där sakerna i de fönstren vi inte brukar sitta i. Det är bara inne i sovrummet de har brutit mot den regeln men där har i alla fall matte surrat fast den med snöre så att den inte skall kunna välta.
 
Om vi nu inte får leka med de här grejerna så tycker jag att de kan plocka bort sakerna så att vi kan leka i lugn och ro. Eller ja, i alla fall utan att behöva vara rädda för att trädet skall falla ner i huvudet på oss. Det räcker väl med att Tusse höll på att få dörren över sig? Men om de slänger ut trädet igen så tycker jag att de kan lämna de röda bollarna kvar för de var fina tycker jag så dem leker vi gärna med , med eller utan träd.
 
              
 
Puss och kramiz
 
Sessan
 
 
 
 
                    
 

Till bloggens startsida

Kategorier

Arkiv

Prenumerera och dela