Min barndoms musik
Om någon eller något tvingade mig att välja tre saker jag inte kunde vara utan så är det radion och spisen med en stekpanna.
Vad får mig att tänka i dessa banor så här en söndagsmorgon? Jo ett program på P4 som startar kl 06.03 och går en timma. Där hör man mycket musik som var under mina uppväxtår, i alla fall de senaste 55-45 åren. De första åren var förvisso radion viktig också men då var det Sudda sudda med Gullan Bornemark och Droppen Dripp och droppen Drapp med Alice Babs och dottern Titti. Sedan smög sig Laila Westersund in med Singel och sand och The Beatles med Shlafsyo. Ja det var i alla fall så jag tyckte att de sjöng de där killarna från Liverpool. Naturligtvis menar jag She loves you och alla andra hits de kom med.
Men när jag var cirka 10 år vann mamma en transistorradio och den fick jag! Ca 20 cm bred, 30 cm hög och 12 cm djup. Den var klädd med ett militärgrönt galontyg eller liknande. Egentligen väldigt ful men oj så bra den var. Nu kan jag inte tekniken i sådana där makapärer men vad jag kan förstå hade den en väldigt bra mottagare. Jag kunde höra på polisradion i den där maskinen men när det brände till bytte de kanal och det blev tyst. Det var under en sådan där tyst period när Clark Olofsson och någon kompis rånade en bank som jag upptäckte ett program som då gick på P3, Smokerings med Leif Andersson. Där hörde man jazz och mycket storbandsjazz. Jag föll som en fura för Billie Holliday, Satchmo och Dizzie Gillespie. Jag njöt i fulla drag när Dina Washington sjöng What a differens a day make eller när Lady Day sjöng "Trav'lin' Light". Den där låten gjorde senare Frank Ifield en cover på har jag för mig Frank var en av de artister min lilla mamma gillade. Han har sån fantastisk röst den där killen och när han sjunger sin Lovesick blues då njuter jag.
Men vid ett tillfällen när jag var sjuk och vi satt och spelade de fåtalet skivor vi hade så upptäckte jag en helt annan genre. Den klassiska musiken. Men nej, jag blev aldrig något freak men jag uppskattar fortfarande blommornas vals och Papagenos sång ur Fågelhandlaren. Oj! Jag hoppas inte jag blandade ihop allt nu. Så steget till Bohemian Rhapsody med Queens är inte lång som ni märker. Freddie Mercury med sin fantastiska timing blev tidigt favoriter i min skivhylla. Där trängs de med Slade, Lena Zavaroni, Status Que, och alla de andra. Jag har en ganska spretig skivhylla som ni kanske förstår. Men centralt i den där hyllan finns såklart The Boss.
