Nu tändas åter ljusen....
Tänk, redan första advent och Gunnar Wiklund fick med sin djupa stämma sätta rubriken idag. Säga vad man vill om de där gamla sångerna, de andas frid och harmoni. Man hör vad artisterna sjunger, man hör skillnad på dem. Visst, jag förnekar inte att det görs mycket fin musik nu också men frid och harmoni finns inte i texterna, i alla fall inte särskilt ofta.
Vad jag tror människor behöver just nu är den lite äldre musiken, den som skapar trygghet och igenkänning. Vi får heller aldrig glömma att höra av oss. Kanske överraska med ett roligt eller vackert vykort, eller skicka en blomma som kommer fram mitt i veckan när du själv jobbar även om du själv skulle kunna åka dit över helgen med en. Det handlar alltså att överaska mitt i veckan när mottagaren minst förväntar sig det. Bara så att hon/han förstår att vi tänker på dem även när vi inte träffas.
Det gäller bara att tänka till lite och med vetskapen om att vi bara nyttjar cirka 10% av vår hjärnkapasitet (det är i alla fall vad jag hörde eller läste någonstans för länge sedan), så gäller det att nyttja de där 10 procenten eller kanske försöka övervinna ännu en procentenhet till kärlek och omtanke. För är det något som präglar vår tid så är det JAG. JAG först. Man ser det i trafiken, i butiken, ja varthän man än vänder sig. Det har pågått en tid redan men stegras för varje dag. Hur jag vet? Jo för att jag hör att även andra människor runt omkring mig nu säger samma sak.
Ja nu går det mot jul med stormsteg. Vi har inte mycket julklappar men någon liten sak har vi alltid. Jag är så gott som klar med klapparna så nu skall julmaten till. Vi har som sagt inte så mycket men jag hade faktiskt tänkt göra köttbullarna idag. Sedan skall jag bara göra en liten Jansons men den får vänta ett tag. Skinkan tar vi helgen före afton och det andra köper vi nog färdigt.
