Vad gjorde denna morgon så speciell?
Jo, först förundrades jag över att jag vaknade och att kroppen fungerade. Men sedan hörde jag, GÖKEN!
Vad är det som gör att jag tycker att göken med sit dova go-kå är så speciellt? Det måste vara ett nedärvt arv. Jag vet att min mormor alltid skrev i sin dagbok de dagar hon hörde göken. Min mormors mor serverade sin David en kaffekask på morgonen då hon hört göken borta i skogen när hon varit till hönsen med strö. På många ställen, än idag, håller man gökotta på kristi flygare som var förra veckan. Vet du inte vad gökotta är så skall jag berätta. Det var första försommardagen, man gick man ur huse med filt och picknickkorg för att skåda fåglar. Det gjorde man främst genom att lyssna och på de olika fåglarnas läte identifierade man arten. Jag misstänker att man inte kunde namnge så många och därför blev man glad när man hörde göken för den kände man igen. Go-kå, go-kå, go-kå.
Å visst är det en fantastisk morgon. Luften här fylld av doften från Liljekonvalj och syren, gräs och nyutspuckna löv och av färska små granskott och blommande daggkåpa. För att inte tala om örtkryddorna som står vid husknuten. Talgoxe, hackspett och lövsångaren gör sitt bästa för att överrösta göken. Göken är långt borta och småfåglarna håller sig nära bebyggelse i sin jakt på mat.
Nu händer saker så fort i naturen att man knappt törs åka iväg en stund eller sova för den delen. Igår var den tunna bruna hinnan kvar runt granskotten, idag är den borta och iställent riktigt lyser det om granarna i sin vilja att visa upp sina fina skott. Visste ni förresten att de går att äta. De är lite syrliga i smaken. En granne brukar plocka en stor burk full och sedan häller hon an vanlig raps- eller solrosolja över dem. Skotten har hon i sallad och oljan som nu smakar lite syrligt har hon som salladsdressing. De där små skotten är proppfulla med C-vitamin och mineraler. Så gör en sirap eller stek ett gäng och servera till stekt eller grillad fisk. Den där lite syrliga sirapen är jättegod på glass till exempel.
