Dag 4
Vaknar till en strålande vacker morgon och termometern visar på 14,6 grader. Det är fortfarande sommar och jag har semester.
Den första veckan, så här långt, skulle ägnas åt bara det jag ville och måste. Det enda måstet som var inplanerat var vaccinationerna av pälsklingarna igår. Det var inte på något vis betungande men lika impopulärt som det var att fösas in i transportväskorna när vi skulle åka dit lika snabba in var de när allt var klart och vi skulle åka hem igen. Missan, vår lilla svarta, avskyr att stängas in på det där viset och håller konsert hela vägen så länge hon måste sitta därinne. Tusse och Sessan som får dela på en transportväska ligger sida vid sida med nosarna tryckta mot nätdörren och blänger. När de väl lagt sig till rätta så flyttar de inte på sig förrän vi är hemma igen. Nere hos veterinären får man lyfta ur dem. Ja jösses, vilken cirkus.
Jag hann också med att baka tekakor igår. Men som vanligt har de en strykande åtgång så jag får nog baka något mer när jag kommer hem igen. För om bara en liten stund måste jag sätta punkt. Vi skall nämligen åka och veckohandla idag. Det skall bli riktigt roligt för nu när jag jobbar heltid sköter maken inköpen så jag behöver aldrig gå in i en affär. Det mesta går ju att sköta över nätet så inte behöver man trängas med alla andra på kvällar och helger heller.
Några som inte är glada idag det är skatorna och småfåglarna. Som väl alla vet vid det här laget så har vi två små plommonträd. Ett Opal som i år gav oss hela fyra (4) plommon. Det blev ett till oss var och ett till fåglarna. Att det bara blev fyra stackars plommon på det trädet beror på att det snöade ganska ymnigt mitt i blomningen. Blåbären som blommade samtidigt fick sig också en släng av sleven och nu har det inte funnits ett bär att plocka. Men blåbären är ju ett favorittillhåll för dvärgbandmasken, har jag läst någon stans, så det finns nog en mening med att det inte blev några blåbär i år. Då hindras kanske spridningen till våra skogar i alla fall och kanske decimeras antalet där de funnits. Men åter till plommonen.
Vi har alltså ett Rein Claude också. Ett träd som inte ger frukt förrän det blir sju till tio år gammalt. Vi fick tre till fyra plommon förra året men dem åt fåglarna upp så i år tänkte vi försöka rädda några plommon. Det blommade nämligen efter snöfallet i våras och på dess grenar hänger nu ett trettiotal plommon i alla fall. Så i går klädde vi in stora delar av detta träd i odlingsduk för att försöka skydda frukten från fåglarna. Trädet har vuxit sig stort så vi skulle nog ha behövt en eller ett par sådana där dukar till för att rädda all frukt men fåglarna skall ju också äta, eller hur?
Nej, nu har jag inte tid med detta mer så Tjingeling! Vi ses i morgon om ni vill, vågar och kan.
