Dag 12
Tänk, det är redan tisdag igen. En hel vecka har gått sedan vi var nere på det stora, gula varuhuset och vi pratar redan om att försöka hinna dit en gång till medan jag har semester.
I och för sig har jag saker kvar på min inköpslista sedan sist och några nya har kommit till. För det är det som är knepigt med Ullaredsbesöken, det undermedvetna ser saker när man är där som man inte är medveten om och sedan, i samma undermedvetna del förmodligen, skapas ett behov. Till exempel kom maken på att ett par grå joggingbrallor skulle kanske inte vara fel och själv har jag funderingar på att göra om mellanrummet. Efter cirka 15 år har jag börjat ledsna på det roströda och har istället fått för mig att jag vill ha det rummet grått och vitt, kanske med lite inslag av ek.
Ja som ni ser, har man inte att göra så skaffar man sig. Men nu har vi ju hållit igen på inköp i nästan nio år så någon gång måste man spendera och förnya.
Fast nu är det inte utan att jag börjar vänta på min nya frysbox. Jag har talat så länge om att jag skulle behöva en ny liten frysbox eftersom bröd är så skrymmande. Vi hade en frysbox när vi flyttade hit, en stor och klumpig rackare som bara fick plats i gamlekällaren, dit jag inte går för alla stora och otäcka spindlars skull. Så där stod den och gick med lite bortglömda rabarber och köpebröd. Fullständigt onödigt så vi sålde den. Gillestugan som vi inte har använt som sådan har fram till nu varit arbetsplats med två datorer, skrivare och en massa annan kringutrustning. Men nu, när tekniken revolutionerar vår värld, så har de stationära datorerna bytts ut mot bärbara dito. Men en stationär har vi kvar fast vi har bytt skärm till en tunn LCD som vi även kan ha som TV. Den bortsållningen skapade ett utrymme som lämpar sig alldeles utmärkt att ställa en liten frysbox på. En liten och smäcker sak på cirka 200 liter.
När den boxen har kommit, i början på nästa vecka förhoppningsvis, då skall jag baka! Å hinner vi så åker vi ut till Åkes Hönökaka också och köper en låda eller två. Visserligen händer det att jag bakar Hönökaka men det är lite stressigt och knöligt i en vanlig ugn eftersom jag inte får upp den i tillräckligt hög temperatur. Men det skall bli bullar och lite annat också som egentligen tagit för stor plats i mina två små frysskåp jag har här i köket.
I går var vi ute och plockade av våra plommon i alla fall, de som var kvar och som inte fåglarna hade varit och hackat i. Jag har sagt det förut, varför kan de inte äta upp en frukt i taget?!?!? Vi fick kanske 20-25 plommon medan fåglarna och getingarna fick 40-50. Vad är det för rättvisa med det? Våra äpplen, Aroma, skall egentligen skördas i oktober-december. Hade de fått sitta kvar så länge hade vi inte fått ett endaste äpple. Så vi plockade av dem som inte fåglarna hade provsmakat och fick kanske ihop åtta till tio kilo och jag är nöjd med det. De blir kanske lite för sura för att äta men jag törs ju inte bita i ett äpple ändå med alla mina jacketkronor så paj och kräm duger gott. Rivet äpple i en kanellängd är inte heller dumt så det är ingen risk att äpplena förfars. Snarare tvärt om, de kommer nog inte att räcka till allt jag vill göra.
