Stillhet
Jag är fullt medveten om att inte alla vill, kan eller står ut med att bo som vi men det är fantastiskt. Först har vi alla de fördelar jag förut berättat om, natur och djur till exempel. Men sedan finns det en sak jag inte berättat om men det skall jag strax göra.
Tänk dig att du vaknar, du känner luftdraget från det öppna fönstret men det är tyst. Ingen klocka tickar, alla sover, inga bilar är ute och kör och ingen vind som får löven att rassla, det är tyst, absolut tyst. Så tyst så att man funderar på om man mist hörseln under natten. Så tyst att det känns som ett helgerån att knäppa på radion, eller att vända på kudden till och med. Men så tyst var det.
Det verkar vara fullkomligt vindstilla vilket är mycket ovanligt tror jag. Inte en enda gren eller ett enda löv ser jag som rör sig. Till och med aspens löv är fullständigt stilla, de som brukar darra av det minsta vinddrag. Det är så tyst att jag tyckte att kyl/frysen dånade när den startade igen för en stund sedan efter att ha frostat av sig. Vi skall inte tala om det dån som CPU-fläkten i datorn startade när jag slog på den. Det kändes nästan vanvördigt att slå på radion när jag kom ut i köket. Detta trots att jag har den på mycket låg volym för att inte störa familjen.
Men allt detta hände och upplevdes lite tidigare i morse, sisådär vid 05.45 när jag vaknade precis som vanligt. Nu har klockan hunnit bli 07.15 och jag funderar som bäst på vad vi skall ha till middag alltmedan Jill Jonson sjunger Ted Gärdestads "Himlen är oskyldigt blå". Jag sitter också och funderar på om det är något särskilt jag vill göra och det är det ju, jag vill åka till Mallorca! Så, nu var det sagt men jag får nog vänta tills nästa år i alla fall. Men drömma kan man ju, eller hur?
Jag minns bland annat en ljum kväll, en restaurang, längst ut på piren, precis när solen höll på att gå ner. Med lite trafikbrus långt bort, människors prat och skratt, skramlet av porslin, glas, flaskor och bestick. Men inte heller att förglömma, vattnets stilla kluckande när de små krusningarna slog mot stenarna i vattenbrynet. Vilken tur att man har dessa minnen när längtan sätter in för svårt.
Cap Formentor.
